Senaste nytt från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
  • Månadsarkiv: mars 2007

      Spela Finska rytteriets marsch

      Min far var i ungdomen en grann karl, dansant, spirituell med rapp tunga, god tenor och trakterade instrumenter, främst orgel och piano.
      När han därför under tidigt 1920-tal kom till Ölserud på “Näset” som kantor/lärare bjöds han ofta in på storböndernas kalas. Han talade mycket roat på äldre dar om dessa fester,särskilt de som hölls när höstskörden var bärgad. Då festades det rejält på mat och dryck.
      Det förväntades förstås att han skulle underhålla med sång och pianospel. I bland fanns även ett dubbelt, illa dolt, andra syfte med inbjudan, att få ”ta sig en titt” på någon eller några av storbondens giftasvuxna döttrar. Men jag klarade mig undan alla frestelser, brukade han betona.

      •••

      Långt in i modern tid sorterade i staten skolfrågor under eklesiastikdepartementet och i kommunen under den lokala kyrkan. Det betydde att i flera styrelser för fattigvård, barnavård och liknande fungerade kyrkoherden som dess ordförande. Som kantor/lärare var far kyrkoherdens närmaste man inom skola och social omsorg.
      Sålunda var far i “Porträttgalleri från Värmland”“ (1933) beskriven som vice ordförande i barnvårdsnämnden, lärarkårens representant i skolrådet med mera. Som lärare såg far en del av misären bland lantarbetarna i församlingen.
      Han försökte därför några gånger i barnavårdasnämnden aktualisera krav på bättre villkor för lantarbetarna. Detta föll emellertid inte i god jord.
      Det skall unge kantorn inte bry sig med, förklarade den bondedominerade församlingen. Här kan betonas att det inte rörde sig om den så kallade Näsadeln utan storbönderna.

      •••

      På lördagsförmiddagarna brukade far öva sig på söndagens psalmer på kyrkans orgel Det var naturligtvis känt i denna lilla församling. Inte sällan kom därför folk in och lyssnade. Någon vågade be far spela deras favoritmelodi. En bonde i 60-årsåldern var en trägen önskare. Hans önskan var alltid den samma, att få höra “Finska rytteriets marsch”. Den var på 20-talet en riktig landsplåga.

      •••

      Det var hakkapeliterkavalleriets marsch. Regementet lett av överste Stålhandske var Sveriges/ Finlands mest fruktade kavalleri under 30-åriga kriget. Marschen räknas som en av våra äldst kända marscher.
      Deras stridsrop vid attack var hakkaa pääle (hugg av huvudet) och pojhan poika. (Nordens söner). Min krönikörkollega här i Karlstads-Tidningen, Ulf Karlsson vet som idrottsledare säkert att detta än i dag är ett finskt ”anfallsrop” inom idrotten. Det är också än idag den finska arméns anfallsrop.
      1872 hade Topelius skrivit en text till melodin. På 1920-talet när far spelade på
      orgeln i Ölserud var Finland nu (för några år) fria från rysk överhet.

      En svordom i hockeykyrkan

      Löfbergs Lila Arena och FBK är mycket starkt förknippade med Karlstad. Jag ska erkänna att jag inte varit där så många gånger. Sammanlagt har det väl blivit någon konsert och en handfull matcher sedan jag blev Karlstadsbo för ett och ett halvt år sedan. Men visst är det en imponerande anläggning. Att FBK är en välskött förening både sportsligt och ekonomiskt behöver man heller inte tvivla på.
      Nu läser jag i NWT häromdagen om en så kallad undersökning som gjorts av de ekonomiska flödena från och till arenan och hur kommunen påverkas. Rubriken är ”En guldgruva för Karlstads kommun”.

      •••

      FBK har omsatt närmare 600 miljoner de senaste fem åren. Många personer finns på avlöningslistorna. Som varje arbetsgivare gör, genererar denna skattekraft. 20 miljoner påstås det ha blivit i intäkter till kommunen och tio miljoner till landstinget.
      Kanske är det som att svära i kyrkan, men lite större krav på en samhällsekonomisk analys måste väl ställas. Det är som om ett företag enbart skulle räkna intäkter i sin bokföring och tänka bort kostnaderna.
      Det är mycket av det goda. Årligen sänder Karlstads kommun ut flera pressmeddelanden om evenemangs ekonomiska effekter på lokalsamhället och varje gång används en mycket grov metod, så grov att den saknar värde att kunna bedöma de verkliga flödena. Läser man det finstilta om hur mätningarna görs framgår att det är mer eller mindre kvalificerade gissningar. Vad är egentligen syftet med sådana utspel?

      •••

      Centrum för forskning om regional utveckling vid Karlstads universitet ägnar sig bland annat åt att studera arenors betydelse. I det senaste nyhetsbrevet skriver föreståndaren professor Sune Berger att det är ”angeläget att bidra med beräkningsmodeller för att mäta lokala och regionala effekter av olika attraktioner och evenemang”. Det antyder att något saknas.
      Karlstads kommun bidrar med sex miljoner i årligt driftbidrag till arenan.
      – Vi behöver inte skämmas över avtalet med kommunen. Det är lite orättvist att vi får en massa skit, tycker FBK: s klubbdirektör Kjell Glennert i NWT den 27 mars.

      •••

      Hur stort det kommunala engagemanget egentligen är har jag inte sett några siffror på. Den som är på plats i arenan kan se att flera kommunala bolag har framträdande reklam-platser. Om det är av marknadsskäl eller andra skäl kan nog diskuteras, men det är inte min
      huvudpoäng.
      Den är att ett antal kommunala slantar finner sin väg till FBK: s kassa. Om man ska göra en rättvisande bild av de ekonomiska flödena från kommunen till klubben så bör även detta finnas med. Om kommunen vill stödja laget så är det bättre i så fall att detta görs öppet, i stället för på omvägar och utan diskussion och beslut av folkvalda
      En annan del, som inte heller är synlig, är värdet på de byggrätter som följde med på köpet när den gamla ishallen skänktes bort till FBK. Ofta är dessa mycket större än vi anar.
      Jag minns för några år sedan, när debatten om Globenarenan i Stockholm var som intensivast, så hävdades det att den inte kostat skattebetalarna någonting – men då hade man glömt bort att räkna in de byggrätter som var värda flera hundratals miljoner kronor.

      •••

      Det är mycket möjligt att ge bort byggrätter är en försvarlig och fullt rimlig ordning, men dess ekonomi borde redovisas offentligt för att den ska vara möjligt att värdera och prioritera.
      I den kommunala världen är intressekonflikterna många. Mer till någon, blir mindre till en annan. Olika behov står emot varandra. Detta oavsett om man talar investeringsbudget eller driftsbudget.
      Man kan heller inte som kommunen gjort bara räkna på inkomsterna av evenemang. Att till exempel spela en hockeymatch kräver stora polisresurser. Under ett år finns det troligen ingen verksamhet i länet som behöver så mycket polisiärt engagemang som LLA.

      •••

      Elitidrott är underhållning och business. En debatt som förs allt intensivare är vilken ekonomiskt ansvar för bevakningen som ska utkrävas av arrangören. Den visar att nuvarande ordning faktiskt har konsekvenser som samhället inte förutsett.
      Sanningen är att vi egentligen vet ganska lite om ekonomiska flöden, intäkter och kostnader, för den stora arean och laget som huserar där.
      FBK är en klenod. Det betyder inte att den ska friskrivas från vanlig granskning.

      En livs levande kulturinstitution

      I fjol fick hon Värmländska akademins utmärkelse. Året innan tilldelades hon Frödingspriset som delas ut av landstinget i Värmland. Hon har kallats både eldsjäl och mässgeneral.

      Provisorisk lokal för cykelpassion

      Hardy Jörgensson hade ett förflutet inom byggbranschen och som tävlingscyklist när han 1981 bestämde sig för att satsa fullt ut på cykelintresset.
      I dag, 26 år senare, är det med ett leende han ser tillbaka på tiden.

      ”Roligt uppdrag att ge gatunamn”

      Att sätta namn på en gata, ett torg, en byggnad eller en allmän plats låter sig inte göras hur som helst. Det är kommunen som äger frågan och i Karlstad finns en namnberedning som sorterar under stadsbyggnadsnämnden.

      Gatuskylten görs i Hammarö

      Att ge namn åt en ort, gata eller plats har sina speciella rutiner. När namnbeslutet är fattat ska det göras en gatuskylt.
      Visste ni att ett av de mer etablerade och företagen i den branschen håller till ute på Vidön i Hammarö kommun.

      Soppköket är öppet för alla

      Kastruller kokar och borden dukas. Det ska kokas kaffe och ställs fram dricksvatten. Mycket händer på en gång på Café Vågen i Västerstrandkyrkan. Allting ska hinnas klart till klockan 12 då portarna öppnas. Varje onsdag mellan klockan 12 och 13 serveras sopplunch där alla är välkomna.

      Kläder för stora och små

      Hennes&Mauritz och Cubus i all ära, men Karlstad har mer att erbjuda än bara storlek 38 hos de stora etablerade klädkedjor. Karlstads-Tidningen har besökt tre lokala butiker som har ett sortiment för både storvuxna karlar och för tidigt födda små bebisar.

      Med sol kommer uteserveringarna

      När solen tittar fram och bjuder på sina första varma strålar dyker också de första uteserveringarna upp. I år väntas ytterligare några nya ställen, särskilt kring Mitticity.

      Livsloppet – ett hopp om en bättre värld

      I lördags gick för fjärde året i rad Livsloppet av stapeln i Karlstad. Temat för året är “Utrota hungern”, men samtidigt belystes också problemet med brist på rent vatten i vissa delar av världen.

      Emigrantregistret fortsätter flyttförsök

      Emigrantregistrets flytt till Residenset har stött på ytterliggare patrull när inte heller kommunstyrelsen vill ge dem något extra bidrag. Men deras föreståndare, Erik Gustavson, har inte gett upp och tror på att hitta pengar på annat håll.

      En ödesfråga att få tag på ny personal

      En ödesfråga. Det ordet använder myndigheten Nutek i sitt senaste nyhetsbrev. Vad de syftar på är vården förmåga att rekrytera ny personal efter dem som slutar, merparten i pension. Om mindre än tio år kan det bli verklig brist på personal.

      Dopguiden ger vägledning


      Paret Carina Haak och Henrik Byström återvände till Värmland från Stockholm och startade en webbutik för föräldrar, Krokofant. Som en del av detta lanserar de nu Dopguiden, en nätportal för folk med bryderier kring dopet.
      Foto: MATS ZETTERBERG

      Vår är alltid vår…

      Ljusare, varmare, torr asfalt, sopmaskiner, doft av förruttnelse från överfyllda vårdiken. Lite lättare kläder, sånglärkor, tofsvipor och bofinkars sång och de första cykelturerna. Spekulationer inför fotbollsallsvenskan, vinterskorna bort och sommardäcken på.
      Ja, våren verkar infinna sig även i år trots alla klimat och miljöförändringar. När vintern håller på att läggas till handlingarna går hockeyslutspelet in i sin intensivaste period och sista finalmatchen kan komma att avgöras när fotbollsallsvenskan redan hunnit med tre omgångar! Inte lätt att kombinera dessa båda sporter som förr inte!

      •••

      För 40 år sedan var ”Tjalle” Mild, Djurgårdens järnkamin nummer ett, landslagsman i båda sporterna. Tjalle hade fått det snärjigt om han hade lirat idag.
      Apropå hockeyslutspelet så ser jag inte något lag som kan lägga FBK på rygg i bäst av sju matcher så det är bara för Kennet Axelsson och Sören Andersson att börja förbereda för festen på torget. FBK har helt enkelt den jämnaste och starkaste truppen. Ser på deras hemsida att laget förfogar över tre målvakter, tio backar och 14 forwards i årets spelartrupp. Att jämföra med det tre kronor som åkte till Moskva och vann VM-guld 1957 och bestod av två målvakter, fyra (!) backar och elva forwards. Snacka om begreppet ”mycket istid” för backarna Lasse Björn, Rolle Stoltz, Vilgot Larsson och Hasse Svedberg.

      •••

      Personligen kommer jag inte att kunna närvara då SM-guldet skall firas eftersom jag beger mig till Australien för ett träningsläger med min lilla grupp av häcklöpare. Gissa om det skall bli skönt.
      Brisbane har just nu en behaglig sensommar med en temperatur runt 25 grader. Tror jag skall kunna klara det rätt bra faktiskt.
      Igår (onsdag) började Anna Lindberg sitt VM-hoppande just i Australien (Melbourne) och jag håller tummarna så att de vitnar för henne. En fantastisk tjej som har utvecklats till en hundraprocentigt professionell elitidrottare med bibehållen ödmjukhet och glimten i ögat. Anna är dessutom under stark utveckling och förhoppningsvis på väg att knapra in på avståndet till de fantastiska kinesiskorna.
      VM kommer sannolikt att indikera vad som kan förväntas i nästa års OS där kinesiskorna har hemmaplan.

      •••

      Kollade ikväll på TV och den andra dokumentären om Göran Persson och det var överraskande att notera vilket imponerande kontaktnät med internationella toppolitiker han lyckades bygga. Att vinna respekt hos både Clinton och Bush är stort även om Bush inte direkt verkar vara typen som tar goda råd av någon utom sig själv.
      Fortsatte att kolla på sportnytt och såg det nya svenska konståkningsparet Angelika Pylkina (17 år) och Nicklas Hogner (23 år) i träning. De tränar 30 timmar i veckan och av det lilla jag tyckte mig märka så är de redan nästan i klass med de bättre paren man brukar se. Skall bli mycket spännande att följa deras utveckling framöver. Skulle också vara intressant att veta vad Angelika väger men det framgick inte.

      •••

      Att människor kan klara, i princip allt man föresätter sig är något jag själv brukar hävda. Ett bevis för detta är Renate Chlumska som på egen hand rundat den nordamerikanska kontinenten genom att paddla och cykla 18 200 km vilket motsvarar drygt 60 vätternrundor!!
      439 dagar utan avbrott pågick strapatsen. Som en jämförelse kan man nog tycka att det känns lite futtigt när vi snackar om att våra skolbarn har rätt att kräva skolskjuts om man har längre än tre kilometer till skolan. Efter hemkomsten från ”down under” är det förhoppningsvis dags att sjösätta båten. Gissa om jag längtar….
      Vi hörs!

      Kommunal redovisning visar inte hela bilden

      Jag har en vän som jobbar i finansbranschen på ganska hög nivå som brukar säga att redovisning inte är någon exakt vetenskap när vi diskuterar ekonomi. Allt är inte vad det synes vara. Det trixas och trollas.
      Ett av de mera uppseendeväckande exemplen på denna insikt är hur kommunerna redovisar sin ekonomiska ställning. Häromdagen damp det ned ett pressmeddelande från Sveriges kommuner och landsting. Den organisation där Anders Knape ska svinga ordförandeklubban. De ville berätta om ett starkt 2006. Det är färre än tio kommuner som inte klarar balans mellan inkomster och utgifter och de flesta kommuner har ett överskott som är tillräckligt för att möta framtida behov.
      Det som bör observeras är att tre fjärdedelar av överskottet kommer från det som kallas extraordinära intäkter, en kommun kan har sålt tillgångar, mark och liknande. Under 2000-talet är just extra ordinära intäkter en viktig förklaring till att kommunerna haft överskott i sina bokslut.
      Kommunerna lever inte bara i nuet.
      Skillnaderna mellan kommunernas förutsättningar varierar. Befolkningsutveckling, jobb och arbetslöshet och hälsostal och skiljer sig åt markant beroende på viken del av Sverige vi talar om.

      •••

      I Värmland har samtliga kommuner gjort plus 2006. Största överskottet mätt per invånare finns i Säffle(2981 kronor per invånare). Det minsta i Årjäng (336 kronor per invånare)
      Om det är bra eller dåligt går inte att säga utifrån själva resultatet. Överskott kan bero på att kommunerna inte gjort det ska, och att enbart se till det kamerala är ingen bra analysmetod. Men det är en annan fråga.
      I en bisats i SCB:s material nämns det som ingen vill tala om, nämligen pensionsskulden.
      Den skulden, som för kommunernas del handlar om 172 miljarder kronor, har de tänkt bort när boksluten gjorts. Jag har träffat flera personer som jobbar med revision som mår dåligt när ämnet kommer på tal. Idén att tänka bort en stor skuld, för att få det att gå ihop, stadfästes när riksdagen fattade beslut om krav på balans i kommunernas ekonomi. Nästan alla kommuner och landsting gör så, med statens goda minne.

      •••

      Det är en gammal försyndelse som uppstod i mitten av 1970-talet när anställda i kommuner och landsting fick ett nytt pensionsavtal. I detta har det bestämts att en viss procent av slutlönen ska utgå som avtalspension. Det är inget märkligt i sig, det märkliga är att kommuner och landsting år efter år struntat i att avsätta de pengar som behövs när pensionerna ska utbetalas. I klartext är systemet sådant att de framtida skattebetalarna får fixa notan. Vi skickar räkningen till våra barn. Vi har skrivit om ämnet på nyhetsplats i Karlstads-Tidningen nyligen.
      Genomsnittsvärdet för samtliga Värmlands kommuner drygt 21 000 kronor per invånare i skuld inklusive skatter.
      De senaste avrundade siffrorna på pensionsskulden för 1998 i några av länets kommuner:
      Karlstad, 18 600 kronor per invånare
      Hammarö, 17 600 kronor per invånare
      Kil, 19 700 kronor per invånare
      Grums, 20 200 kronor per invånare
      Forshaga, 23 600 kronor per invånare

      Resultatet för 2006 i samma kommuner var:
      Karlstad, 1 986 kronor per invånare
      Hammarö, 981 kronor per invånare
      Kil, 1 296 kronor per invånare
      Grums, 810 kronor per invånare
      Forshaga, 1 322 kronor per invånare

      Förenklat kan man säga att det behövs tio års resultat som 2006 för att finansiera pensionsskulden. Till detta kommer en lika stor skuld till landstingsanställda.
      Min lilla undran är om det verkligen finns underlag för att hävda att kommunernas ekonomi är så god. Det är sant att kommunerna förvisso också har tillgångar, men det är väl inte meningen att kommunerna ska sälja hus, mark och vägar för att betala sin skuld. En ytterligare försvårande faktor är att pensionsbetalningarna ska ske samtidigt som mycket annat händer i kommunerna, generationsväxling, äldrebehov och liknande. Kulmen når mellan 2010-2015, men håller på i minst ett årtionde till.
      Ingen länskommun har gjort några extra avsättningar för framtiden. Resultatet medger detta. I Karlstad har man till och med upplöst den avsättning som funnits.
      Frågan är långt större än kameral. I politiken möts den med tystnad.
      Varför?