Senaste tidningen från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 640 kr
    3. Loading ...
  • Månadsarkiv: februari 2007

      Tävlandets enfald har falnat

      Har nu testat mina nya långfärdsskridskor två gånger, dock utan stavar och ispik ännu. Körde på Mariebergsviken för säkerhets skull och tyckte det flöt på rätt bra. Åkte sex varv första gången och sedan tio varv på banan som finns plogad där. Kände mig faktiskt lite som Tomas Gustavsson och tyckte själv att jag höll rätt bra fart ända tills jag blev omåkt av en kille som bara flöt ifrån.
      Samma sak hände mig igår när jag var ute och joggade (förlåt lufsade) min 14 kilometersslinga och tyckte att tempot var helt OK. Ett flåsande och klapprande bakom mig kom allt närmare och plötsligt tvingades jag konstatera hur två spänstiga löpare bara försvann framför mig. Ja, ja, tiden går och man kan väl knappast påstå att kroppens förmåga består. Tack och lov har i alla fall enfalden, att alltid ta tid och tävla mot andra, minskat även om man sneglar på klockan emellanåt. Pulsklockan ger mig egentligen bättre information om träningstillståndet och även här tvingas man konstatera att åldern faktiskt är en faktor att ta hänsyn till när det gäller motion.
      BolticGöta ner i ettan! Tragiskt och tråkigt på alla sätt. Bandy och Karlstad har alltid varit ett begrepp. Som liten var det stjärnorna i Göta som var de stora idolerna. Vill minnas att jag började få upp intresset för Färjestad först i början på 70-talet då Göta redan hade vunnit ett antal SM-tecken. I början på 60-talet var Sune Almqvist, Gunnar Björk och ”Lella” Kästel bra mycket större idoler än dåtidens hockeylirare som Bernt Sjöqvist, ”Trisse” Sund och Anders Asplund, åtminstone för mig!

      •••

      Den store hockeyidolen var och har alltid varit Uffe Sterner. Inte för namnets skull utan för hans geniala speluppfattning och hans förmåga att slå de där perfekta passningarna. Precis som Sune Almqvist i bandyn. När Sune såg en stor ”brandgata” i motståndarförsvaret hördes över hela Tingvalla: ”Åk Bosse”! Brorsan Bosse, vänsterytter och ruskigt snabb på grillerna hade då bara att åka så mycket han kunde, skära in mot motståndarmålet och hålla klubban i isen, så kom passningen på millimetern slagen!
      Det är idrott när den är som bäst. Endast Pelle Tognèr fick mig att tycka att Sune var en före detting faktiskt. Det räckte med en enda genomåkning per match av Pelle, där kroppsfinter och dribblingar uppvisades i världsklass, för att entrèn skulle vara värd sitt pris.
      I ishockeyn var det Bengt-Åke Gustavsson som axlade Sterners mantel med samma typ av spelintelegens och jag vågar nästan påstå att det var ”Benga” som gjorde att Jonas Höglund blev den etablerade spelare han blev. Det var ungefär samma förhållande som med Sune och Bosse. ”Benga”serverade Höglund mackor på bladet och Jonas fick därmed sitt välförtjänta genombrott.
      Hoppas verkligen att Boltic-Göta kan hitta tillbaka till allsvenskan och att man också kan använda den tid som behövs för detta till att sanera och få ordning på ekonomin. Det kan inte vara lätt att prestera på topp när man ständigt har ekonomiska bekymmer hängande över sig. Lycka till Göran Svensson i ditt, aldrig sinande intresse, att få klubben på fötter!

      •••

      Svenska Rallyt har återigen genomförts och visst är det en stor PR-grej för Värmland och alla de orter som berörs men mitt personliga intresse för rallysporten är av det tveksammare slaget även om jag kan märka en ökad vidsynthet från arrangörerna. Nu är man beredda att betala en ”miljöavgift” till Svenska Naturskyddsföreningen för slitaget på miljön vilket ändå visar på en god insiktsförmåga.
      Snart Februarilov för skolbarnen! Förr var det besök på Håwe- bageriet, brandkåren och polisen som var de stora attraktionerna även om det fanns tågresor till Stockholm! En fullständigt fantastiskt, näst intill orealistisk, upplevelse! Skidåkning med medhavd termos och mackor tillsammans med Anders Forsell ute på Skutberget hörde också till det som lockade. Inför årets vinterlov kommer inte ett enda dataspel att finns ledigt för lån eller uthyrning! Tiderna förändras….
      Vi hörs!

      Varning för avtrubbning!

      Två av tre tidningschefer har drabbats av hot i sitt jobb. Det är anmärkningsvärd siffra som kommer från en aktuell undersökning, utförd av två studenter vid Mittuniversitetet i Sundsvall. Den var omskriven på DN-debatt för någon vecka sedan. 60 av 130 tidningar utsattes för hot 2006 och den mest utsatte journalisten var den med rollen som kriminalreporter.
      Hotbilden varierar mycket och tendensen är att vissa tidningar drar till sig fler hot än andra. I några fall har det lett till att tidningar väljer att avstå från att bevaka och publicera känsliga ämnen. Allt enligt författarna Mikael Hellmyrs och Johan Olofsson.
      Dessvärre är det inte bara medier som lever i en vardag där hot förekommer. Kommun- och landstingspolitiker är en grupp som alltför ofta utsätts för hot eller aggressiva kommentarer och beteenden från så kallade ”vanliga” väljare. Vissa anställda inom socialtjänsten har det likadant.

      •••

      Mycket talar för att hot är ett växande problem, samtidigt sker en avtrubbning eller kanske snarare tillvänjning när sådant händer. En del studier har gjorts i ämnet och de visar ungefär samma verklighet. Vi får bara inte avtrubbas!
      Till och från under mitt yrkesliv har jag haft problem med hot och trakasserier. Det är mindre nu än tidigare. Det är förstås obehagligt. Jag har fått publicerade artiklar inslagna i avföring hem i brevlådan, anonyma brev och vykort med hot har jag fått så många gånger att jag tappat räkningen. Hälsningarna har varit typ ”jävla judeälskare”, karikatyrer av judar och araber, påståenden om flyktingar och invandring. Med mera. I några fall har det följt med flygblad och liknande från ytterhögergrupper med handskrivet budskap att jag bör se upp när jag rör mig ute. Det som förvånar och skrämmer mest i allt detta är det hat som finns paketerat i sådant. Några gånger har det gjorts beställningar av porrfilmer, pizzor, sexleksaker, kameror med mera i mitt namn. Jag kanske inte behöver tillägga att allt detta gjorts anonymt.

      •••

      Aggressiviteten har varit som störst när jag skrivit om flyktingpolitik, invandring och lokal idrott. Vid ett tillfälle spårade polisen förövaren och det blev rättegång och dom. Jag minns särskilt en av frågorna från rättens ordförande som provocerade mig mycket. Den var ställd i all välmening. Han undrade om det verkligen var nödvändigt att jag skulle ha mitt namn och min adress i telefonkatalogen.
      För mig, var och är, det självklart. Som skribent är man en offentlig person och bör vara tillgänglig. Det är så grundläggande. Kaxigt värre, kan tyckas. Men jag vet också att det finns journalister som inte kan ha sin adress och telefon offentligt därför att de jagas av personer eller grupper. Journalister som skrivit om vissa av MC-gängen har till och med tvingats leva med personskydd för sig och sina familjer. Det har ett pris att utmana organiserad brottslighet och extremistiska politiska krafter.

      •••

      Jag tror att ett motmedel är mer offentlighet kring problematiken.
      Men det är inte bara de grövsta fallen som bör diskuteras. Det finns en tilltagande grovhet i samtalet. DN:s ledarskribent Peter Wolodarski berättade förra veckan om de reaktioner som kommit till honom och tidningen när de publicerat en kontroversiell krönika om klimatfrågan.
      – Är den råa tonen i dessa mejl överraskande, frågan han och ger ett svar:
      – Dessvärre vore det lögn att påstå det. Sedan jag började arbeta som ledarskribent 1999 har spottloskorna blivit en del av jobbet. Att inleda dagen vid datorn med att läsa något invektiv är inte ovanligt. Jag märker själv hur avtrubbad jag blivit när kränkande tillmälen inte alls berör på samma sätt som tidigare.

      •••

      Han funderar också en förklaring till det hela:
      – E-postens snabbhet har bidragit till att språket blivit grövre och aggressivare. Att skriva brev på traditionellt vis kräver viss eftertanke. Nu fordras ingen vidare ansträngning för att sno ihop några nedsättande meningar till hatobjektet och trycka på sändknappen. Kvinnliga kollegor drabbas i större utsträckning av detta än män, skriver Wolodarski.
      Hot och trakasserier via mejl eller SMS är ett växande problem överhuvudtaget. För många yngre har vittnat om detta. Men teknik som förklaring är förstås ingen bra ursäkt. Det är ju människor som skriver in budskapen, och det må så vara att tröskeln är lägre om man inte ser den som får spottloskan, men det får bara inte slätas över eller bortförklaras. Tillvänjning sätter oss alla på ett sluttande plan. Det grova blir då bara grövre.

      Vägvalet i nya lokaler

      Ett eget arbetslivscentrum mitt i universitetets hjärta bokstaveras Vägvalet.
      – Det finns ett stort behov bland studenter att få veta hur de fungerar ute i arbetslivet, berättar Ximena Dahlhorn, koordinator för vägvalet.

      Maskerat i Mitticity

      Varje år försvinner omkring fem miljarder kronor i varor från butiker i Sverige på grund av snatteri. Mitticity i Karlstad har därför fått anlita civilklädda väktare från olika säkerhetsbolag.

      Allt för sportlovslediga

      Kokslov är det kanske inte många som har hört talas om. Men att sportlovet är i antågande är det iallafall ingen som har missat. Vad menar jag då med kokslov?

      Nattdagis kvar trots dom i regeringsrätten

      Kommuner behöver inte ordna nattdagis, det har regeringsrätten fastställt. Men i Karlstad kommer det inte att påverka verksamheten hos förskolan Nattviolen på Våxnäs.

      Den nya bankomaten

      Kontanten är tänkt att fungera som ett komplement till bankernas uttagsautomater. Den fungerar precis som en vanlig automat, men det finns flera saker som gör Kontantens automater speciella. Den största skillnaden är att den är en oberoende operatör av uttagsautomater.

      Verona från Karlstad tävlar i Gävle

      Veronica Andersson från Karlstad, med artistnamnet Verona, tävlar i fjärde och sista deltävlingen i melodifestivalen. Låten heter La Musica.
      – Min sång är en eurodisco, upptempolåt på italienska, säger Veronica.

      Tjuvarnas saker säljs lagligt på nätet

      Tjuvgods.se är en sida där fem före detta fångar säljer saker ideellt som andra fångar runt om i Stockholm har tillverkat på anstalterna. Det kan vara allt från keramik till silversmycken och smyckade brevpapper.

      Anna tävlar med sin dekorativa hobby

      Alla kan göra det, det KAN inte bli fult och det är så mycket mer än bara dekorativa fotoalbum för bebisar. Karlstads-Tidningen har undersökt den nya trenden scrapbooking.

      Med passion för dans och rörelse

      På visitkortet står det danskonstnär. Arbetsgivaren heter Dans i Värmland. Det är inte så enkelt att sätta en etikett på Aleksandra Rudnickas yrke. Danskonstnär passar nog ganska bra. Mångsysslare skulle kunna vara ett annat epitet.

      35 500 i pensionsskuld per Karlstadsbo

      Varje invånare i Karlstad har en skuld för kommunanställdas pensioner på drygt 18 500 kronor. Lägg sedan till motsvarande för landstingets anställda, där skulden uppgår till cirka 17 000 kronor per person, en total skuld på runt 35 500 kronor per person. En utgift myndigheterna inte vill låtsas om.

      Myrins unika bokbinderi


      I Värmland finns en enda bokbindare med egen verkstad, Olof A. Myrin. Men hans ämbete vore inget om han inte fick lära ut det han kan.
      – Jag vore ingenting utan mina kurser, säger han.
      Foto: ELINOR HÄGG

      Karlstad bör satsa på praktiska program

      Intresset för de praktiska programmen ökar och det gör även intagningspoängen till dessa program. Många av de ungdomar som söker kommer därför inte in.
      De flesta som inte kommer in väljer att gå det individuella programmet med praktisk inriktning (PRIV). En linje där man har chansen att jobba upp sina högstadiebetyg för att kunna komma in på önskat program året efter.

      •••

      Med andra ord måste många ungdomar gå fyra år på gymnasiet. Det kanske inte låter så farligt, men för många är det avgörande. Med risk för att dra alla över en kam; ungdomar som väljer en praktisk linje tycker inte att teoretiska studier är varken roliga, stimulerande eller särskilt intressanta. Deras nisch är istället det praktiska. Inga fel med det – tvärtom! Detta är något som vi måste ta vara på. Äkta hantverkare som har möjlighet att bli riktigt bra inom sitt område.
      Att låta ungdomarna gå fyra år istället för tre är definitivt inte att hjälpa dem, utan snarare att stjälpa dem. Många tröttnar och fullföljer inte sina studier på ett lika bra sätt som de annars kunnat göra, vissa slutar skolan helt för att istället börja jobba direkt, exempelvis i Norge. Förfärligt tycker jag. Det måste bli ändring på det här!

      •••

      Karlstad kommun måste satsa mer på de praktiska programmen. Man måste ha som målsättning att alla som söker ska komma in det första året. Betygen ska inte spela en så stor roll som de gör idag. Jag menar en tjej som inte är bra på engelska kan väl för den skull vara jätte duktig på att snickra och en kille som inte klarade hemkunskapen kan väl vara jätte duktig på att lackera? Linjerna måste utvidgas och förbättras – annars kommer vi att gå miste om de största talangerna.
      För de kommunala skolornas del är det också viktigt att det satsas på de praktiska programmen. Nu när friskolan Karlstads praktiska gymnasium har etablerat sig i Karlstad kommer fler praktiskt lagda ungdomar söka dit. Kommer man in där redan det första året väljer man självklart inte att gå PRIV ett år på de kommunala skolorna först.

      •••

      Att Sverige inom några år kommer att få brist på hantverkare är dessutom ett faktum. Karlstad är definitivt inget undantag; speciellt inte med tanke på hur många hantverkare som flyttar till Norge. En satsning måste göras och den måste göras nu!
      Ha det fint!

      Ger färre politiker medborgarna mer makt?

      En sak jag då och då undrar över är varför lokalpolitiker har så dåligt självförtroende? Frågan måste ställas igen, sedan en grupp kommunalpolitiker knutna till organisationen Sveriges kommuner och landsting (där Anders Knape är föreslagen till ny ordförande) presenterat en rapport om fördjupad lokal demokrati.
      Verklighetsbeskrivningen handlar om växande gap mellan väljare och valda, om misstro, avhopp från uppdrag och partier som håller på att förtvina och helt professionaliseras. Det blir en ganska dyster bild, som delvis är sann. Detta har inte skett över en natt, utan det är ett resultat av årtiondens små och stora förändringar. Självvalt och ibland påtvingat.

      •••

      Mot den bilden ska ställas att många människor faktiskt är engagerade, har breda samhällskunskaper och kan tänka sig jobba politiskt.
      Rapporten presenterades i Dagens Samhälle härom veckan.
      Arbetsgruppen levererar en del förslag på hur det kan bli bättre. Den lanserar till exempel idén om halverade fullmäktige och direktvalda kommunstyrelseordföranden, i syfte att bättre synliggöra den politiska makten. Det ska vara majoritetstyre i kommunerna, fler folkomröstningar och ”konsultationer” med medborgarna.
      Här gäller det att inte slarva. Det sistnämnda testades som bekant i Karlstad i höstas, ni vet det där så kallade rådslaget om ett nytt resecentrum och trafikplaneringen. Bara några hundra svarade. Det blev mest rörigt. Nu ligger svaren i en byrålåda.

      •••

      Debatten om medborgarinflytande får inte förenklas. Handlar det bara om att politiker är rädda om sina positioner och inte vill släppa ifrån sig inflytande? Så talar nämligen några av arbetsgruppens medlemmar när de intervjuas i Dagens Samhälle 2/2007.
      Det är en väl enkel analys. Verkligheten innehåller intresse- och målkonflikter. Dessa måste hanteras, även om medborgarna tillfrågas. Inte handlar det bara om att vilja olika saker? Då luras man.
      Flera av arbetsgruppens förslag handlar om att minska på antalet politiker. De vill till exempel testa små effektiva fullmäktige på 15 ledamöter. Utgångspunkten synes vara att medborgare och politiker är varandras motsatser, att om den ena får mindre makt får den andra mer.

      •••

      Det är en populistisk analys och det förvånar att sådant släpps av kommunalpolitiker. Å andra sidan, när företrädare för kommunalpolitikerna reser land och rike runt och beklagar hur meningslöst det är att vara politiker är det inte så förvånande vilket perspektiv som gäller. Folkvald, är det någon som katten släpat in? Någon gång kunde det väl sägas – i varje fall av kommunernas egen samarbetsorganisation – att folkvalda gör ett viktigt jobb, med alla de begränsningar som finns. Var finns stoltheten över att vara folkvald? De har ingen anledning att ursäkta sin existens.
      Bara 15 ledamöter i ett fullmäktige innebär att det behövs nästan sju procent av rösterna för att få ett mandat. I praktiken en höjning av spärren. Som det politiska läget ser ut skulle det innebära att centern, kristdemokraterna, vänsterpartiet, miljöpartiet och folkpartiet skulle kunna bli utan representation. Nej, det verkar inte genomtänkt alls.

      •••

      Mycket talar för att vi går mot en utveckling där lokala/regionala organisationer kommer att få mer bestämmanderätt. Detta oavsett hur länsgränserna dras. Är det då rätt läge att fortsätta avlöva den lokala nivån företrädare och kraft, och göra politiken ännu mer professionaliserad?
      Vår krönikör Fia Ewald nosade på en väldigt viktig fråga i sammanhanget förra veckan. Nämligen partiernas allt mindre beroende av medlemmar och växande beroende av partistöd.
      Vad ger det för typ av ledarskap och vilken roll kommer allt smalare partier att spela? Folkstyret bygger på att det finns någorlunda representativa och förankrade partier.

      •••

      Jag har själv inga säkra svar. Men av det jag ser finns det skäl att vara orolig. Inte så att världen går under. Kommuner och landsting kan förstås styras med färre valda och mer tjänstemannamakt.
      Men är det bra och hur långt kan utvecklingen drivas?
      Jag tror det är en synvilla att färre förtroendevalda ger medborgarna mer makt.