Senaste nytt från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
  • Månadsarkiv: augusti 2006

      Universitetet stänger dörren

      Sedan några år finns som bekant ett universitet i Karlstad. På pappret har ett universitet tre funktioner, att forska, undervisa och informera. Omvärlden ser dessutom ofta ett universitet som en regional tillväxtmotor.
      • • •
      I navet på universitetets verksamhet finns vetenskaplig kunskap. Det påstås ibland att kunskap är makt. Men makt innebär samtidigt ett ansvar. Att bygga kunskap innebär att axla ett ansvar som bland annat handlar om att anta ett kritiskt förhållningssätt till den kunskap man söker och de verkningar den ytterst får.
      • • •
      Ett universitet fyller därmed en fjärde funktion – det fostrar ansvarskännande och självreflekterande studenter och forskare. I ett längre historiskt perspektiv har denna funktion kanske varit den viktigaste. Och den som blickar ut över utvecklingen i världen idag ser snabbt att behovet av reflektion knappast lär minska framöver.
      • • •
      Ny teknik och samhällsutveckling byggd på nya vetenskapliga kunskaper har nästan alltid stora positiva effekter. Men miljöproblemen, om något, visar samtidigt en allvarlig baksida på många kunskapsbaserade tekniska mynt.
      • • •
      Dessbättre talar mycket för att kunskapsutvecklingen gör oss bättre på att skilja agnarna från vetet, och att i god tid hantera risker som följer med ny teknik.
      • • •
      Samtidigt betyder sådana kunskaper inte så mycket om de tillämpas utifrån kortsiktiga perspektiv och snäva värderingar. Vi skulle ju kunna välja en moralisk inriktning – ”den stora festen” – som uppenbart motverkar en hållbar utveckling. Om vi istället, som jag hoppas och tror, ger stöd åt den mjuka och breda solidaritetens väg – med respekt för medmänniskor, kommande generationer och andra arter på planeten – så blir slutsatserna helt andra.
      • • •
      Idag finns ett stort behov av att fördjupa diskussionen om värderingar, ansvar och tillämpningen av ny kunskap. Det gäller inte bara på universiteten utan i samhället i stort. Däremot borde varje universitet bidra aktivt och engagerat i en sådan diskussion. Universiteten har möjlighet att vara en given arena för öppna och breda dialoger om framtiden.
      • • •
      På Karlstads universitet fanns tidigare återkommande öppna föreläsningsserier som kallades ”Core curriculum”, kunskapens kärna. Serierna var mycket populära och besöktes av hundratals personer från hela länet. Tyvärr stängdes dörren för detta smått unika initiativ och en viktig samtalsarena försvann från Karlstad. Några goda skäl för nedläggningen fanns inte.
      • • •
      Ett annat lovvärt initiativ på Karlstads universitet är ”Edbergcentrum för hållbar utveckling”. Tyvärr hade det lagts i malpåse. Inte heller här finns några hållbara motiv. Förvisso är universitetets budget ansträngd, men utveckling kräver ofta att man kan mästra konsten att gasa och bromsa samtidigt.
      • • •
      Ett vitalt Edbergcentrum vore onekligen en fjäder i hatten som skulle generera stor uppmärksamhet och därmed lägga grund för en starkare ekonomi på sikt. Om inte annat skulle det bidra till den ansvarstagande process som är samhällets största vinst av universitetens verksamhet på lång sikt. Vågar man hoppas på en nysatsning?

      I går startade valet på riktigt

      I går började valet på riktigt. De första rösterna lämnades. I Karlstad går det att rösta på nio ställen. Ända fram till valdagen kan vi rösta på det sättet. Själv har jag röstat i förtid de tre senaste valen. Men denna gång är jag mer osäker än någonsin hur jag ska rösta, så jag håller nog på mig fram till valdagen.
      • • •
      Det är nytt denna gång att kommunerna har ansvaret. Tidigare var det Posten som skötte detta. Därav beteckningen poströstning, fast den korrekta benämningen är förtida röstning. Redan till förra valet var det tänkt att kommunerna skulle ta över, men detta ändrades i ett sent skede. Jag jobbade själv på central funktion i Posten då och det sena beslutet ställde till det. Bakom kulisserna gick det hett till. Vad som låg bakom detta är svårt att veta. Det sades att det var statsministern som ändrade tågordningen.
      Att kommunerna har ansvaret är logiskt, eftersom all annan valadministration finns hos dem. Rösthantering är definitivt en myndighetsuppgift och att ge ansvaret till ett aktiebolag, om än statligt, är tveksamt. Det är nog också där som det viktigaste skälet att frånta Posten ansvaret finns.
      Uppfinningsrikedomen är stor i kommunerna att hitta lokaler för röstning. Enligt siffror från Valmyndigheten kommer det att finnas lite mer än
      1 700 ställen att rösta i förtid på i år. Det något färre ställen än under 80- och 90-talet. Vanligast är bibliotek, skolor, kommunhus. Men i över 100 matbutiker går det att rösta. Andra ställen är kyrka, skidcentrum, bensinstationer, turistbyrå, bokbuss. I Göteborg kommer det att finnas rullande vallokaler. En vallokal ska kännas neutral, så det gäller att välja lokaliteter med förnuft och känsla. Den som minns förra valet kanske minns att Göran Persson förfasade sig över tanken på att lägga sin röst på en bensinstation. I år blir det så.
      • • •
      Poströstningen i Sverige har en lång tradition. Första gången detta tillämpades var vid 1942-års kommunal- och landstingsval. Två år senare kunde man poströsta i riksdagsvalet. Men då var det inte så enkelt som idag. Man var tvungen att ha speciella skäl för får rösta så. 1969 beslutade riksdagen att se till så att ”röstning i annan vallokal inte bör begränsas i onödan”. 1982 blev regelverket mer generöst. Jämfört med många andra länder har reglerna i Sverige tidigt varit enkla och tillåtande. Men det börjar bli vanligare i Europa att man gör det lika enkelt att rösta i förtid som att rösta på valdagen.

      Det är ganska många väljare som röstar i förtid. I förra valet drygt en tredjedel. Flest var det 1985 och 1988, sedan har andelen sjunkit något. Andelen poströstare är ungefär lika stor oavsett det totala valdeltagandet. I Europaparlamentsvalet, där valdeltagandet senast var lägre än 40 procent, röstade ungefär samma andel i förtid.
      Förtida röstning är mer än en administrativ service. Generösa regler påverkar valdeltagandet. Det finns det stöd för i vetenskapen. I boken ”Svenska poströstare” som statsvetarna vid Göteborgs universitet gav ut för ett par år sedan refereras till statsvetaren Mark N Franklin som undersökt ”olika strukturella faktorers betydelse för nivån på valdeltagandet i olika valsystem”. Dit hör möjligheten att rösta i förtid. Franklin menar att förtida röstning leder till ”fyra procentenheter högre valdeltagande än i valsystem som saknar förtida röstning, även med hänsyn tagen till andra relevanta institutionella förklaringsfaktorer till valdeltagandet”.
      I den svenska studien skriver statsvetaren Martin Brothén att ”effekten på det svenska valdeltagandet är troligen större än fyra procentenheter.”
      • • •
      Vilka är det då som röstar i förtid? Det är vanligare att kvinnor, äldre väljare, ensamstående, storstadsbor och tjänstemän röstar i förtid. Det parti som har flest ”poströstare” är moderaterna. Men ska veta att avvikelserna är ganska små. Tittar man på socioekonomiska faktorer verkar det inte finnas några stora skillnader. Arbetare röstar lika ofta i förtid som högre tjänstemän. Merparten av poströstarna röstar sista veckan före valdagen.

      Samtidigt finns något motsägelsefullt i det stora intresset att rösta i förtid. Alla andra valstudier visar att väljarna bestämmer sig allt senare, många bara dagarna innan valet och ganska många gör det först på valdagen.
      På en viktig punkt avviker Sveriges regler från andra länders. Vi är nämligen det enda land där man kan ändra sig. Man kan alltså rösta denna vecka och sedan en gång till på valdagen. Det är valsedeln på valdagen som gäller. Det är få som utnyttjar denna möjlighet. Att ingen partiledare någonsin använt detta argument i den avslutande partiledardebatten är förvånande. Det är ett argument så bra som något, om man anser sig ha gjort en bra slutdebatt, och där kunnat ge nya besked till väljarna.

      I tjänst med känslig nos

      Lei-Anns Öhman följer intresserat tjuvens flykt över fältet med blicken. På husse Fredrik von Bahrs kommando ger han sig iväg och hugger tag i tjuven med sina starka käkar. Det är tisdag och träning på Karlstads polishundsenhet.

      Företagare vill öka samarbetet

      Organisationen Företagarna har några punkter som de anser behöver uppfyllas för att företagsklimatet på en ort ska anses som bra. För att förbättra företagsklimatet i Karlstad vill de bland annat att Karlstad och Hammarö ska samarbeta mer, kanske slås ihop till en kommun.

      Snusförbud på gång i skolorna

      Rökning är redan förbjudet i skolan. En färsk undersökning visar att två av tre svenskar nu även vill förbjuda snuset i skolan. Men i Karlstad har det inte varit på tal… än.

      Karlstad ingen likriktare

      Som Karlstad röstar, röstar övriga Sverige. Så har det varit de senaste valen om man tittar på riksdagsvalet. Men botaniserar man i valstatistiken så finns det stora skillnader i resultaten i läns- och kommunvalen för partierna.

      Tveksamhet kring adoptionsbidrag

      Munkfors kommun vill införa adoptionsbidrag vare sig det är olagligt eller inte. Men i Karlstad finns inga sådana planer, även om en sådan motion diskuterats även här.

      Protester mot bygge på Gustavsberg

      Den antagna detaljplanen för Gustavsberg där planer finns på att anlägga ett 25-tal villatomter och ett antal tvåvåningsflerbostadshus har överklagats till länsstyrelsen

      Graningeskolan i Molkom blir kooperativ

      I år gick de sista eleverna ut från Graningeskolan i Molkom ut i sommarlov. Men barn lär det förbli där ändå när skolan rustas upp för tio miljoner kronor och blir något så ovanligt som en kooperativ hyresrätt.

      Så har Mitticity växt fram


      Ända sedan byggstarten av Mitticityprojektet har tandläkare Lars-Erik Magnusson fotograferat dess utveckling. Karlstads-Tidningen har glädjen att här få presentera ett urval av hans bilder i en tidslinje.

      Tanken räknas inte

      Det är lustigt det här med ordspråk. I många ordspråk kan man kanske känna igen sig, men faktum är att väldigt många ordspråk inte alls stämmer. Som det här med att det skulle vara ”tanken som räknas”? Synnerligen märkligt uttryck som på något sätt försöker ursäkta vad man glömt bort att göra. Det är inte alls tanken som räknas utan vad du faktiskt gör som betyder något.
      • • •
      ”Det var bättre förr”. Jasså? Det var det inte alls. Vi dog av sjukdomar vi idag lätt botar med penicillin, folk visste inte att man skulle tvätta sig för att hålla sig friska, som kvinna hade man ytterst lite att säja till om, medelåldern var betydligt lägre och man levde under betydligt sämre förhållanden de få åren man levde. Folk var fattigare förr, såväl ekonomiskt som kunskapsmässigt.
      • • •
      Mänskligheten har tagit sig från där vi en gång var till där vi är idag tack vare hårt arbete, lite flax förstås men framförallt en väldig massa engagemang. Företagsamma människor har alltid och kommer alltid att driva det här samhället framåt, tur är väl det.
      Men det har också alltid funnits bakåtsträvare som står och drar i tyglarna för att bromsa, som tror att vi nått vägs ände och att det är bra nu eller för att de bara är rädda för utveckling. Ibland har de tyckt att mänskligheten hädar genom att bygga höghus, ibland att människor ej varit byggda för att färdas så fort som 40 km/h. De hade fel.
      • • •
      Det blir bättre hela tiden. Allt fler människor runt om i världen har mer möjlighet att påverka sin egen situation genom demokrati och marknadsekonomi. Om 20 år kommer vi att kunna se tillbaka och förundras över att vi fått det än bättre.
      Problemet är alla de som står och stretar emot, som tycker att det är bra som vi har det, som är rädda för förändring eller som ser konspirationer i varje hörn. De försenar utvecklingen för oss alla.
      • • •
      ”Den enes bröd är den andres död” är ett annat uttryck som i mångt och mycket är felaktigt.
      Vår tillvaro är inget nollsummespel vi ska dela på. Nya tankar, idéer och resurser tillförs hela tiden om vi låter människor utvecklas.
      Konkurrens är alltid bra. På kort sikt känns det motigt, att bli utkonkurrerad är aldrig roligt oavsett vad det handlar om. Men på lång sikt tjänar hela samhället på konkurrensen.
      Att maten, elen och kläderna blir billigare, tjänar vi enskilda konsumenter på.
      Att vi har fler dagis, vårdgivare eller läkare vi kan välja mellan ger oss mer makt över våra liv.
      Att vi har fler jobb vi kan välja mellan om vi blir arbetslösa eller bara vill yrkesväxla, allt detta är beroende av konkurrens och allt detta stärker oss som enskilda individer.
      • • •
      Måhända är det just de här bakåtsträvarna som myntat dessa felaktiga uttryck. Vem vet, kanske får det dem att må bättre. Men låt oss inte nedslås av dem, det är istället hög tid att börja använda oss av andra, kanske klassikern efter Nile Citygänget; ”efter regn kommer solsken”.
      Min personliga favorit för tillfället är i alla fall ”Det spelar ingen roll om du springer dubbelt så fort, om du springer åt fel håll”

      Framåt är rätt håll.

      Vem kämpar för integriteten?

      I förra veckans Karlstads-Tidningen publicerade vi en lista på de företag och institutioner som har tillstånd att ha övervakningskameror.
      Det var en lång lista och när man ser helheten blir intrycket ett helt annat än då varje liten del presenteras var för sig. Då och då dyker det upp notiser om företag som ansöker, eller fått tillstånd att sätta upp kameror. Jag blev överraskad av hur många tillstånden faktiskt är.
      Saken är inte enkel. Det finns berättigade krav på att till exempel yrkesgrupper inte ska behöva vara rädda på jobbet, till exempel busschaufförer, butiksanställda, taxichaufförer och anställda på socialkontor. Då kan en del av lösningen vara att sätta upp övervakningskameror. Ny – och billigare – teknik flyttar fram gränserna. Samtidigt finns alternativ, beroende på vad vi villiga att betala. Svaret är inte alltid mer tekniska resurser, kanske stället mer närvaro av vuxna och inte minst polisen. För att ta ett exempel.
      • • •
      I vår vardag kan väldigt mycket övervakas av den som vill. Vi lämnar elektroniska spår efter oss, när vi handlar, reser, ringer och mejlar. Det går – om man vill – kartlägga vilka böcker vi lånar på biblioteken (så görs exempelvis numera i USA i antiterroristkampen).
      Krogar filmar köer och barer och det har hänt flera gånger att sekvenser från dessa filmer publicerats i tidningar. Olika söktjänster på nätet har samlat uppgifter om oss som läggs ut till allmän beskådan. Några databaser är www.eniro.se, www.leissner.se, www.icatch.se och www.hitta.se. Hitta.se förefaller ha kommit längst vad gäller att erbjuda information till den som letar.
      Förutom uppgifter om telefon, adress och eventuell registrerad sammanboende har hitta.se också lagt ut satellitbilder över hittills 40 svenska städer och orter. De erbjuder alltså satellitbilder på våra bostäder, till och med bilder på portgångarna håller på att införas hos en av söktjänsterna. Noteras kan att chefen för hitta.se själv inte finns med i rullorna, det har han sett till – medan vi andra förväntas bara finnas där.
      • • •
      Det är klart, visst kan det vara en praktisk hjälp för många att den tjänsten finns. Men nog vore det rimligt att vi själva fick åtminstone säga något innan vi finns utlagda.
      Poängen är allvarlig, en rad enskilda åtgärder, som var för sig framstår som rätt så harmlösa, kan innebära att vi går mot ett kontrollsamhälle som är långt mer omfattande än vad vi vill ha. Kanske ger det bara en falsk känsla av trygget.
      Det välkommet med mer av debatt om vart vi är på väg. Nu smygs det på oss. Tendensen i riktning mot mer kontroll, fler övervakningskameror och fler möjligheter för enskilda personer att kartlägga andras privatliv är tydlig.
      • • •
      Ett annan problematik finns i kraven på ökad öppenhet kring myndigheters dokument. Häromdagen bannade Datainspektionen Örebro kommun för att ha lagt ut uppgifter om att två elever avstängts från en gymnasieskola. Uppgiften fanns i ett kommunalt protokoll.
      Datainspektionen menar att en sådan uppgift inte borde ha kommit med, utan det tillhör privatlivet. Mer av öppenhet, kräver också mer av eftertanke. Vissa saker ska läggas ut på nätet, andra får man hantera på annat sätt. Kunskap och omdöme behövs hos dem som har att göra jobbet.
      Det borde vara en stor politisk utmaning att se till att kraven på öppenhet och brottsbekämpning och trygghetsskapande inte krockar med enskilda människors rätt till ett privatliv. Allt fler krav att öka möjligheterna att övervaka finns. Polisen vill ha mer och det bästa. Men även privata aktörer hänger på – alltifrån kartläggning av våra köpvanor och handel med dessa till rena övervakningstjänster.
      Det är svårt att stå emot, för vem är motståndare till att terrorister ska stoppas eller att organiserad brottslighet ska förhindras?
      • • •BR>Jag tycker inte att man ska nöja sig med att ”den som har rent mjöl i påsen har inget att frukta”. Lägg därtill att det finns politiska krafter som vill att polisen ska få utvidgade befogenheter att avlyssna telefoner och rätt att bugga exempelvis vanliga samtal på ett kondis, om någon av besökarna misstänks för brott. Till och med tidningsredaktioner skulle kunna avlyssnas.
      Jag tycker att bevisbördan är störst på dem som vill ha fler kontrollåtgärder att verkligen visa att medlen ger det de lovar – och inte bara är ett känslomässigt angrepp på brottslighet och maffia.
      Under alla förhållanden behöver vi förnyad lagstiftning, där integritet måste balanseras på ett rimligt sätt mot andra intressen. Särskilt viktigt är ökad insyn och kontroll av de myndigheter och organ som har/ges rätt att kontrollera oss och det behövs etik och omdöme hos aktörerna, som går utöver lagens texter. Det öppna samhället är inte givet.
      • • •
      Etik kan komma ur den offentliga debatten, som dessvärre är torftig. Men bättring kan ske. Hittills har inte något sagts om saken i valrörelsen, men den har å andra sidan bara börjat. Men ha inte för stora förväntningar. Det är nog ingen fråga som man vinner val på.
      Under tiden sätts ännu fler kameror upp.

      PS. Jo, jag anser också att vi i medierna har en läxa att göra. Hur handskas vi med den personliga integriteten och hur balanserar vi intresset som finns att berätta med ansvar för att det vi skriver och trycker faktiskt kan skada/kränka enskilda människor. Den balansgången är delikat. Men det är en annan diskussion.

      Hugos herr bryter traditionen

      Efter tolv år bryter Hugos Herr mot sin tradition och har för första gången rea för allmänheten. Utförsäljningen gör de för att ge plats åt en omfattande renovering, lagom till öppnandet av Mitt i City.

      Martin tar parti för de svaga

      Vinnaren av Rotarypriset ”årets bästing” Martin Thyberg tar det lugnt nu den sista tiden inför gymnasiestarten. Omställningen kommer troligen att bli stor jämfört med grundskolan. Med civilkurage och engagemang på flera håll hoppas han de framtida tre åren ska bli roliga.

      Sandgrund – en epok som gått i graven

      Sandgrund har varit ett starkt varumärke för Karlstad. Under årtionden har stället lockat danssugna från när och fjärran. Nu är det ganska precis tre år sedan Sandgrund blev Blue Moon Bar. En epok var över och en ny tog vid.