Senaste nytt från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
  • Månadsarkiv: juli 2006

      Låt människor äta vad de vill

      Det har varit en fantastiskt varm sommar. Den är dessutom inte slut än tack och lov! Men alltid när det blir så här hett hoppar den där latmasken upp och biter en därbak. Det är ju rätt skönt att man faktiskt lyckats pricka in ett par veckor med semesterledighet så att man verkligen har chansen att göra det där man aldrig gör annars, nämligen att lata sig.
      Snabbmats och halvfabrikatsätandet lär öka under sommarhalvåret, möjligtvis med undantag av hemmagrillningen. Dels är det för varmt för att fixa i ordning, dels går det fort och smidigt att svänga förbi.

      •••

      Jag är i och för sig ingen höjdare i att laga mat i vanliga fall heller. Jag måste villigt erkänna att jag inte särskilt ofta äter hemma och om jag äter hemma, då blir det mest halvfabrikat. Jag kan väl laga mat om det kniper, men det är bara det att jag prioriterar så mycket annat istället. Att jobba, träna, träffa familj och vänner eller bara läsa en bok är alla saker jag prioriterar före att laga mat, så jag gör faktiskt hellre det en halvtimme extra än ställer mig och kokar potatis.
      Äter man som jag ofta, för att inte säga i huvudsak, i snabbmatsträsket får man gärna stämpeln att man inte bryr sig om vad man äter. Detta är förstås helt felaktigt. Men så kallade dokumentärer om McDonald´s påverkan på att befolkningen blir allt fetare gör förstås sitt till.
      Att vissa politiker vill beskatta viss typ av ”dålig” mat eller till och med förbjuda reklam för densamma är inte bara höjden av klåfingrighet utan visar än en gång att man försöker lösa problemet i fel ände. För ett tag sedan hörde jag vår jordbruksminister på blodigaste allvar stå och säga att vi konsumenter är underlägsna och måste skyddas från den hemska snabbmatsreklamen.
      Ministern drar genast slutsatsen att hon vet bättre än alla andra och måste bestämma vad vi får se och inte se. För tänk om vi fattar ”fel” beslut? Hemska tanke, jag kanske köper en cheeseburgare…

      •••

      Lösningen är än en gång inte förbud, utan kunskap. Vet man hur näringsämnen påverkar ens kropp och hur man mår kan man också använda sig utav den kunskapen oavsett om man äter på McDonald´s, den lokala kvarterskrogen eller handlar och tillagar sin egen mat.
      För vad händer om man tar ifrån människor deras ansvar över deras egna liv? Hur kan man någonsin förvänta sig att samhället ska utvecklas om vi alla tvingas in i en grå massa som bara får äta ”rätt” saker.
      Ja, jag gillar hamburgare och jag äter det ofta. Men jag har full koll på vilka näringsämnen som gör vad med min kropp och mitt välbefinnande och jag vill bestämma själv om jag ska äta fet mat eller inte. Tycker man att de samhällsekonomiska konsekvenserna är för höga på grund av folks levnadssätt får man väl se till att folk har tillräcklig kunskap att själva avgöra hur de ska leva och äta för att må bättre, inte sänka kraven på kunskapen och bestämma åt oss.

      Nu ska jag gå och köpa mig en Bigmac.

      Partiledarens roll är överskattad

      Bara lite mer än en månad återstår tills röstningen i valet börjar. Den 30 augusti inleds nämligen den förtida röstningen.
      Valtemperaturen stiger. Fast den borde vara mycket högre, med tanke på valår och hur jämt det är mellan de olika blocken. Partierna har tagit semester efter Almedalen. Kanske är det så att de också håller på krafterna fram till de sista veckorna, då man vet att många väljare först då bestämmer sig hur de ska rösta. Men nog borde partierna ha något mer att berätta för medborgarna och inte bara ägna sig åt taktisk anpassning.
      Jag läser till exempel i moderaternas lokala tidning Moderata tider att de tänker satsa extra hårt de sista 100 timmarna före valet. Klockan 16.00 den 13 september inleds deras kampanj. Jag förmodar att de andra partierna har liknande planer. Ett politiskt samtal, om det är allvarligt menat, måste vara uthålligt.

      •••

      En fråga som ställts i opinionsmätningarna handlar om populariteten för partiernas ledare. Det går till exempel både uppåt och nedåt för statsminister Göran Persson. I demoskops mätning har han tagit täten jämfört med moderaternas Fredrik Reinfeldt. I SOM-institutets mätning leder Reinfeldt. Ekoredaktionens mätning från början av juli, som Sifo gjort, visar att det finns ett missnöje med Göran Persson hos de egna sympatisörerna. Samtidigt vill en majoritet, trots allt, ha honom kvar. Ovanstående mätningar har frågat om olika saker och riktar sig till olika grupper. Så de går inte direkt att jämföra. Men de fokuserar på partiledarens roll.
      Förtroende är ett svårdefinierat ord. Ändå är det ett centralt begrepp i politisk debatt och forskning. Men vad står det för egentligen? Har förtroende för ledaren betydelse när väljarna till sist bestämmer vem som ska få deras röst?
      En av de allra mest populära och förtroendeingivande personerna i Sverige heter Margot Wallström från Hammarö. Hon verkar i den institution som ligger i botten av förtroendemätningarna, nämligen EU-kommissionen. Botaniserar man i siffrorna inom medieområdet så uppvisar dessa väldigt motsägelsefulla tecken. I bottenskiktet, när människor fått ange yrkesgrupper de litar på, bland olika yrken hamnar journalisterna. I samma andetag svarar människor att de hyser förtroende för inte minst morgontidningar, radio och tv. Allra längst ned återfinns pr-konsulter. I toppen finns yrkesgrupper som exempelvis läkare och domare, alltså sådana som verkar inom sjukvården och rättväsendet.
      Partiledarna tar stort medieutrymme och partierna lanserar dem på sina valaffischer och i kampanjer. Också där är det motsägelsefullt. Går vi tillbaka till 2002 så hette den klart populäraste partiledaren Alf Svensson. Hans parti kristdemokraterna backade kraftigt i det valet. SOM (Samhälle, Opinion och Medier) -institutet vid Göteborgs Universitet har mätt förtroende för politiker och institutioner sedan mitten av 1980-talet. Det gör att det finns långa mätserier som ger perspektiv och nyanser på frågeställningen.

      •••

      I den senaste mätningen visar det sig att den allra mest populära politikern i Sverige är kommunalpolitiker och heter Göran Johansson, socialdemokratisk kommunstyrelseordförande i Göteborg. Tilläggas kan att just kommunalpolitiker rasat i förtroendeligan. Numera ligger dessa i botten. Tidigare fanns de i det övre skiktet.
      Göran Johansson uppskattas av många utanför sitt parti, vilket annars brukar vara den svaga punkten för en politiker. Om en ledare ska vara ett dragplåster för sitt parti ska denne vara välkänd och populär. I SOM-mätningarna har det hänt endast vid fem tillfällen att någon partiledare varit särskilt populär bland alla väljare. Detta räknat som ett plusvärde 10 på en skala som sträcker sig från -50 till + 50.
      Dessa var Ingvar Carlsson (s) 1986-88, Bengt Westerberg (fp) 1987 och Göran Persson (s) 2002. Ser man på motsatsen, impopulära ledare så har det skett vid nio tillfällen att en ledare för ett svenskt parti haft ett värde på – 10 eller mer. Det drabbade Carl Bildt (m) åren 1987-88, Gudrun Schyman(v)1993, Maria Leissner (fp) 1995, Lars Leijonborg(fp) 2000 och 2001, Lennart Daléus (c) 2000, Birger Schlaug 1993 samt Mats Hammarström (mp) 2001.

      •••

      Medborgarna har förstås uppfattningar om personerna. De gillas eller ogillas, men det tycks ha väldigt liten betydelse för deras partival.
      Allra minst betydelse verkade politikernas personlighet ha för väljarna i Sverige och Norge. Personligheten har troligen större effekt i länder med majoritetsval, men inte ens där har det så stor betydelse. Annat avgör; sakfrågor, värderingar och skalan höger-vänster.
      Möjligen är det så att personliga egenskaper spelar större roll i den lokala politiken. På sina håll har i övrigt små partier vuxit sig väldigt starka i en kommun och de har då ofta haft en färgstark ledare. Exempel finns från bland annat landstingspolitiken i Värmland. I Årjäng är centern megastarka, säkert beroende på deras ledare där. Vi vet också att många väljare röstar olika i kommun- och riksdagsvalet, bland annat beroende på vilka företrädare som finns lokalt. Den politiker i Karlstad som fick störst andel personröster i förra valet var moderaten Anders Knape. De egna gillar honom, men utanför den kretsen är han omstridd.
      I boken Fåfängans marknad, som gavs ut 2004, summerar statsvetarna Sören Holmberg och Lennart Weibull två årtiondens forskning i ämnet.
      ”Totalt sett över de snart 20 år som vi mätt partiledarpopularitet i SOM-studierna har ledarna relativt sina partier blivit i genomsnitt något mindre populära, inte mer populära. Trots all fokusering på partiledarna i debatt och i medier betyder de mindre idag som dragplåster för sina partier än på 1980-talet. Partiledarnas betydelse har minskat, inte ökat”.
      Det är intressant information, inte minst för oss i medierna som ofta just fokuserar på ledaren. Det är även intressant information för partierna som borde våga presentera fler av sina politiker och inte hela tiden lyfta fram partiledaren.

      Pantbanken guld värd för många

      Många lånar på pantbank för att klara sig månaden ut, eller för att kunna laga bilen som gått sönder.
      – Guld är det vanligaste som folk lånar på, säger Monica Fastberg, som driver Nya Karlstads Pant & Varubelåning tillsammans med sin son Johan Fastberg.

      Åsa forskar om känslor

      Åsa Wettergren forskar om känslor vid Karlstads universitet. Hon menar att det, mer än vi tror, påverkar vilka beslut vi fattar. Därför ska hon studera hur känslorna hos Migrationsverkets handläggare påverkar om en invandrare får uppehållstillstånd eller inte.

      Hjärpebränderna – en berättelse om ett stycke socialhistoria

      Sommaren 1941 skakades Karlstad av en serie pyromanbränder. När historien nystades upp visade sig förövaren vara inte en ensam gärningsman, utan ett gift par!

      Värmlandsklassikern för äventyrslystna familjer

      En svensk klassiker består av att göra fyra klassiska långlopp i cykel, simning, löpning och skidåkning. Är man en äventyrslysten barnfamilj kan man ge sig ut i naturen och genomföra en Värmlandsklassiker.

      Simstjärnans kamp mot ätstörningarna

      Emma Igelström var under en tid en av Sveriges största simstjärnor. Bakom sig har hon ett otal SM-guld, tre VM-guld, nio EM-guld och sju världsrekord. Inför Aten 2004 var hon också ett av Sveriges största OS-hopp. Men hon mådde allt annat än bra.

      Träsprit alternativ till bensin

      Ett projekt som leder till att förbättra miljön, skapa mängder av värmländska arbetstillfällen och dessutom förbättrar Sveriges handelsbalans pågår för fullt. Björn Gillberg vill skapa ett forsknings- och utvecklingscentrum för storskalig produktion av träsprit (metanol) i Hagfors.

      Nya fartkameror blev en lyckad investering

      Tio nya fartkameror pryder nu vägen mellan Molkom och Karlstad. Innan årsskiftet finns 700 nya kameror utplacerade över hela landet. Resultaten syns redan.

      Polisen bekymrad över knarkläget i Karlstad

      I förra veckans KT skrev vi om ett krogbesök tillsammans med Erik, som tidigare själv använt hasch och olika typer av partyknark. På två timmar hade Erik visar oss ungefär 30 personer som han ansåg vara påverkade av det så kallade partknarket, samt fem personer som var där och langade.

      Status Quo rockar fortfarande


      – När jag var tio år fick jag min första gitarr. Sedan dess visste jag vad jag skulle göra. Men jag trodde aldrig jag skulle få uppleva allt det här.
      Det säger Rick Parfitt, efter 40 år som gitarrist i Status Quo.
      Foto: SOFIA ARONSSON

      Zidane, Arvika och alkoholen

      Vad sa egentligen den italienske fotbollspelaren Marco Materazzi till den franske dito Zinedine Zidane? Att det var något provocerande var ju alldeles uppenbart. Zidane har efteråt berättat att Materazzi talade illa om hans mor och syster vid upprepade tillfällen och att detta till sist ledde till den beryktade skallningen och utvisningen i VM-finalen. Svenska Dagbladets krönikör Axel Håkansson hyllade Zidanes skallning. Han menade att det var den viktigaste händelsen under fotbolls-VM därför att Zidane därmed visade att fotboll inte är allt. Det finns gränser för hur viktig fotbollen är och den kan aldrig vara större än att behöva förnedras och förolämpas. Därför var Zidanes tilltag så mäktigt, menade Håkansson i lördagens Svd. Det är ett sätt att se på saken.

      •••

      Ett annat perspektiv har FBK:aren Per Ledin. Degen efter skallningen intervjuades han i DN. Ledin anses vara ”specialist” på att få motståndaren ur mental balans. I hockeyfinalspelet i våras blev han som bekant omtalad för sina utrop ”tjockis” och ”j-a tattare” till en motståndare respektive domare. Ledin avslöjar en del av knepen för att få motståndarlagets spelare att tappa fattningen, det handlar om rätt tajmning och säga rätt saker. Av intervjun framgår att Ledin ofta är stolt över vad han åstadkommer, men också att det finns gränser för vad som kan/får sägas:
      – Men det finns oskrivna regler om vad man inte kan säga. Om en nära anhörig har dött till exempel, berättar Per Ledin för DN:s journalist.
      Marco Materazzis provokation var framgångsrik, enligt Ledins sätt att se på saken:
      – Ja, herregud ja. Det vet varenda en men det är inte så många som erkänner det. De flesta italienare gjorde nog vågen när det hände, både spelare, ledare och fans, säger Ledin.
      Det pratas åtskilligt mellan spelarna under en match. Jag har en bekant som spelade allsvensk fotboll på 60-talet och har berättat att om man kom i närheten av Malmö FF:s väldige mittback Krister Kristensson så small det om benen och Kristersson hade som regel att varna den mosade spelaren att komma i närheten av honom en gång till. Man höll sig undan efter en sådan mangling, har min vän berättat.

      •••

      Psykningar är en del av spelet, säger de som inte tycker att det är något att orda om. De har alltid funnits och kommer alltid att finnas, menar dessa vidare. Att sedan idrotten har manifest och program för ”rent spel” och kompisskap spelar inte så stor roll. Idrotten har många synpunkter på hur andra bör förhålla sig till den, men själv säger den inte mycket när det behövs som mest. Idrottens röster behövs nu. Vad tycker den om provokationerna, om tänjandet av gränser, smädelser och förnedrande tilltal? Är segern verkligen värd allt?
      Jag har en egen upplevd favorit som jag gärna delger KT:s läsare. Det hände sig under en match mellan det lag jag tränade, Karlslunds IF P16 och ett från Nora. Mitt lag var väldigt ”blandat”, så där 10-12 nationaliteter från hela världen. Provokationer var därför vardagsmat.

      •••

      Nåväl, under matchen blir flera av de syrianska spelarna i laget kallade ömsom ”svartskallar” ömsom ”pizzabagare”. Några blev provocerade, en väldigt mycket – så mycket att han stannade upp spelet, tog upp bollen under armen och begav sig på ”jakt” efter den motståndare som retat honom. Inget våldsamt hann dock hända. Domaren visade honom av planen och efter matchen satt hela laget kvar i omklädningsrummet och talade om det hänt.
      Spelaren i fråga hette Mattias och han berättade hur kan kände och ställde frågan till sin syrianske landsman: Men Johannes, blir inte du arg när då någon kallar dig för j-a pizzabagare?
      – Näää, svarade Johannes och tittade upp. Jag är ju pizzabagare, sa han som om det vore den självklaraste saken i världen. Tilläggas bör att Johannes verkligen bakade pizzor, han jobbade ibland i sin pappas pizzeria.
      Så till något helt annat. I helgen avhölls Arvikafestivalen. Det är en stor värmländsk aktivitet. Om den finns mycket att skriva, sådant som imponerar, glädjer och värmer men också sådant som är mindre trevligt till exempel ett väldigt fylleri. Jag var på plats ett par kvällar. Alkoholkonsumtionen är sådan att med vanliga normala mått skulle hundratals ungdomar ha omhändertagits. Men nu är det festival, och innanför och utanför festivalplatsen sups det hejdlöst. Det görs öppet. Polisen tittar på. Ja vet, det skulle inte fungera annars. Men ska det vara så? Borde inte detta diskuteras ännu mer?

      •••

      Centerpartiet hade hyrt plats för att träffa unga och tala politik. De fick stänga tältet, då de som var på plats kände sig osäkra. Partiet har utsatts för klotter och hot på ett 20-tal platser i landet. Det är en del av ”kampen” mot partiets syn på lagen om anställningsskydd (las).
      Lagbrott som politisk metod är förkastlig. Dessvärre utövas sådana aktioner både av extrema höger- och vänstergrupper. De angriper varandra, ger sig på varandras lokaler, möten och aktivister. De hotar även demokratiska politiker. De attackerar affärer, jordbruk och företag. Allt efter behag. De har en extremt elitistisk syn på politiken, de definierar själva sina frågor som så viktiga att detta ursäktar deras metoder. De tar sig rätten att bestämma spelets regler.
      En demokrat använder endast politiska metoder som man själv vill bli bemött med. En demokrat låter orden flöda fritt, även sådana som man ogillar. En demokrat låter även andra hålla möten. Hur provocerande de än kan vara. Det är domstolar och polis som får ingripa om gränserna passeras.
      En demokrat ger sig in i debatten, säger emot och bemöter argumenten. En demokrat använder aldrig knytnäven och ringer aldrig anonyma hotsamtal till sina motståndare. Det kan aldrig sägas för många gånger. Ta inget för givet.

      Karlstad för och emot

      Efter att ha bott, verkat och levat i Karlstad i mitt hittills 59-åriga liv, är det ganska självklart att man tillåter sig att tycka till om saker som har med just Karlstad att göra. Jag har alltid hävdat att Karlstad är precis lagom i allt. Här finns det mesta finns som behövs och lite till och det är en hög trivselfaktor med en allmän känsla av positiv image.
      Ju mer jag tycker om och älskar Karlstad, ju mer börjar jag också se kritiskt på saker som kanske skulle kunna vara eller bli bättre. Utan att uppfattas som gnällig eller felsökare tycker jag, framför allt att två saker ändå behöver påpekas. Det kanske kan uppfattas som små saker i det hela, men som jag ändå tror har ganska stor betydelse för det helhetsintryck som en turist snabbt bildar sig.

      •••

      Låt mig börja med den västra infarten till Karlstad, väg 45, på Sörmonskogen, en knapp kilometer före avfarten till Skutberget och Bomstad, där en av landets kanske finaste naturreservat finns. Detta är platsen där Karlstads första ansikte mot inkommande turister visar upp sig i form av informationstavlorna om Karlstad. I jämförelse med andra kommuner är detta en ren skandal! Avkörningsfickorna på båda sidor om vägen är rena rama soptippen. Där finns, i bästa fall, en ynka papperskorg som alltid är överfylld med påföljd att sopberg blir väl utspridda av kråkor och måsar. Där finns inga sittmöjligheter, inga toaletter, inga turistvänliga informationstavlor, ingen plats att parkera så man kan komma bort ifrån vägen, ingen känsla av att Karlstad välkomnar dig. Sammanfattningsvis i princip en soptipp! Titta på Hammarö som ett gott exempel och deras informationstavlor när du kommer från Karlstad. Trevligt anordnat med en härlig rastplats med blomsterarrangemang, flaggor, bord och sittplatser såväl vid själva informationsplatsen som nere vid Klarälven. I en jämförelse kan man tala om uttrycket ”spel mot ett mål”.
      Tänk vad fint man skulle kunna arrangera det vid Sörmon genom en avfartsväg en liten bit in i skogsområdet med sittplatser i naturreservatet med sittplatser och rikligt med papperskorgar. Därtill snygga Karlstadsflaggor med Sandbergssolen och information om vad som händer i staden. Ett arrangemang som kostar förhållandevis lite, men skulle ge så mycket.

      •••

      En annan anskrämlig betraktelse är restaurang Pråmen, vilken redan kritiserats genom många insändare och jag måste erkänna att jag ansluter mig direkt till denna skara. Jag har faktiskt tagit mig rejält med tid att betrakta denna skapelse från alla håll och kan bara konstatera att den är en skamfläck i den miljö den befinner sig. Att där serveras otroligt god mat (åtminstone innan ombyggnaden), är inte skäl nog för dess placering i nuvarande skick.
      Jag kan hålla med om att detta kanske kan verka småaktigt och att Karlstad har så mycket i övrigt att glädjas över. Vi har gratis utlåning av cyklar, vi har en uppsjö av uteserveringar och vi har en vacker stad med blomsterarrangemang på broar och torg. Ja, man kan faktiskt känna sig stolt som Karlstadsbo många gånger så varför inte också försöka fixa till de små ”skavanker” som jag här beskrivit så skulle i alla fall jag bli nöjd..

      •••

      Å andra sidan känns det både konstigt och betydelselöst att skriva om sådana banala saker som turisttavlor och pråmar i en tid, där risken för ett storkrig lurar precis runt hörnet. Dessutom har en ny tsunamivåg nyligen åstadkommit stor förödelse och Nordkorea envisas med att gå emot övriga världen i sina provskjutningar med långdistansmessiler. Så vad är väl egentligen en parkeringsplats med Karlstadsinformation och en sketen pråm att bry sig om kan man ju undra…

      Besviken på kommunens slapphänta kulturvård

      Operation Karlstad har bestämt sig för att undersöka hur mycket av stadens ursprungliga kvaliteter som finns bevarade. Bakom rörelsen står Peter Sörensen som återkom till sin hemstad för tre år sedan.

      Lär känna mannen bakom bysten

      Vem föreställer bysten som finns på domkyrkans kyrkogård? Elfdalius Camoenius, 1588-1666 säger inskriptionen nedanför hans bringa. Sten Jönsson reder ut vem som gömmer sig bakom de kraftfulla dragen och den mäktiga bröstkorgen.