Senaste nytt från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
  • Månadsarkiv: maj 2006

      Hör politik hemma i skolan?

      På Region Värmlands styrelsemöte i onsdags beslutades om riktlinjer för politiska partiers och organisationers besök i skolor. En grupp skolpolitiker i länet har jobbat fram ett underlag. Egentligen är det nog tänkt mest för att hitta ett sätt att förhålla sig till antidemokratiska och utomparlamentariska grupper. Tanken är att kommunerna sedan ska kunna anta samma regelverk.
      Att politiker har en plats i skolan är alla överens om. Det man möjligen kan beklaga är att sådana besök främst tycks ske under valår, när de mötena skulle behöva ske fortlöpande och i vardagen. Inte bara på skoltid, utan framförallt på fritiden. Men den kraften sinar tyvärr hos partierna.

      •••

      I Regions Värmlands förslag till riktlinjer slås fast att skolan har ett demokratiskt uppdrag och att politiska partier och organisationer är välkomna dit. De vill att varje skola ha arbeta fram en handlingsplan för detta. Samtidigt skriver man att det finns en skillnad mellan partier och andra organisationer, regelsystemet ”kan inte helt överföras” mellan de båda. Ansvaret på varje skola har rektorn. Det är han eller hon som bestämmer. Skolan är ingen offentlig plats. Där råder inte mötesfrihet. Samtidigt har skolan till exempel ingen rätt att stoppa eller dra in tryckta skrifter som sprids där. Det är polisens och justitiekanslerns jobb. Skolans uppdrag är inte värdeneutralt. Den ska stå för demokratiska värderingar.
      För att det ska fungera bra krävs både tydighet, omdöme och konsekvens. Särskilt viktigt är det att regelverket är öppet och offentligt. Författarna vill att alla partier ska behandlas lika när det gäller möjligheter att besöka skolan, men att det ”i vissa fall kan finnas svårighet att avgöra vad som är ett parti”.
      Nu börjar man ge sig ut på ett gungfly. Skolbesöken ska ske under ”värdiga former”. Besök av partier ”som på goda grunder kan medföra oordning i skolan eller vars uppträdande kan innefatta olagligheter till exempel bråk, kränkande uttalanden, hets mot folkgrupp, diskriminerig med mera ska inte ges tillträde till skolan” står det i dokumentet.
      Denna formulering är problematisk, därför att den faktiskt öppnar för påtryckningar från elever eller andra som är beredda att använda just våld.
      Partier som finns representerade i riksdagen, landsting eller kommunfullmäktige bör ha tillträde. Det innebär att ett parti som Sverigedemokraterna också ska vara välkomna. Av praktiska skäl kan det vara lämpligt att sätta den första begränsningen där.
      Men det bör också ges möjlighet för nya politiska rörelser att kunna möta elever och lärare på en skola. Avvägningen är svår, det medges. Junilistan eller Feministiskt initiativ är två exempel. På 70- och 80-talet hette deras motsvarigheter som bekant kds och miljöpartiet.I dag är de etablerade, då var de outsiders som också hade svårt att få tillträde till skolorna.

      •••

      Flera stora tidningar i landet har genomfört en gemensam ungdomsenkät på nio orter. Över 12 500 niondeklassare har fått svara på en massa frågor om livsstil, värderingar och politik. Bland annat visar det sig att Sverigedemokraterna är det tredje största partiet i den åldersgruppen. Till det kan man förhålla sig på flera sätt, avfärda det som oförstånd eller ta det på allvar utan att dramatisera och överdriva. Allra störst är ”vet ej-partiet”, vilket inte är så förvånande. Som vuxen är det inte så enkelt att vet var man hör hemma politiskt, ännu svårare är det förstås för yngre.
      Går vi upp i åldrarna till förstagångsväljarna kan vi se att i den senaste partisympatiundersökningen från SCB (som är den största och i särklass den mest tillförlitiga) att de råder en betydande övervikt för vänsterblocket. Så har det varit under hela 2000-talet, i vissa perioder med ett väldigt stort övertag för socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet i den gruppen. Vänstervinden bland yngre väljare tycks hålla i sig. Längre upp i åldrarna jämnar det ut sig.
      När det gäller partier som högernationella Sverigedemokraterna finns det dem som hävdar att medierna inte ska skriva om dem och i samhället i övrigt ska de bemötas med tystnad. Det går inte.

      •••

      De har fyra mandat i fullmäktige i länet och i höst har de registrerat listor i fem kommuner. 2002 fick de 658 röster. Det behövs endast ett par hundra till så kommer de in i fullmäktige här i stan. Partiet har en central valbudget som är större än miljöpartiets. De 50 mandat som de vann i olika fullmäktige förra gången har inneburit att de skaffat sig ekonomiska muskler av ett helt annat slag än tidigare. I Skåne finns det mätningar som visar att de skulle kunna få uppemot fem-sju procent av rösterna där. Vi kan vakna upp den 18:e september med att de hamnat i regionfullmäktige och vunnit nya fullmäktigemandat runt om i landet.
      De påstår sig vara ett parti som alla andra – vilket inte är sant – men det innebär att vi i medierna rimligen ska bevaka och granska dem som ett vanligt parti; deras förtroendevalda och kandidater ska synas, partiets historia och nutid ska granskas, deras internationella umgänge ska vi berätta om. Det finns inget behov att överdriva deras ställning. Det absolut sämsta alternativet är att låtsas om att de inte finns. In med dem i offentligheten! Ta debatten! Visa på alternativen! Samtidigt; håll fast vid politikens huvudfrågor. Trots allt är partier som sd i det stora små akörer.

      Det är mycket nu…

      Inte nog med att man skall hinna njuta av den vackra årstiden och grönskan som blir allt fylligare, det är ishockey VM, schlager EM, födelsedagskalas (barn-barn som fyller ett och tre!) tävlingssäsongen börjar för de aktiva, sjösättning av båten, egen motion, umgås med polarna, skriva manus till diverse skrifter, tjänstgöra i Göteborgsamt flänga runt och hålla föredrag. Tänk om man dessutom hade haft huset kvar!
      Allt oftare börjar jag fundera över om det är så tillvaron verkligen skall vara?
      I mina föredrag står jag ofta och säger till människor att det är viktigt att prioritera sig själv och att ställa sig frågan: ”vad vill jag med mitt liv?” Kanske dags att ställa den frågan till sig själv nu och inte nöja sig med att ”dä ordner sej”.

      •••

      Människan är otrolig på att anpassa sig till förändringar och jag inbillar mig att jag har vant mig med att gå på ett ganska så högt varv.
      Jag tycks dessutom tro att jag behärskar denna konst och att jag heller inte påverkas nämnvärt av stressen. Jag kan säga att hustrun inte alltid delar denna min egen bedömning. Det har nästan blivit som en livsstil och ibland kan jag känna tomhet om jag upptäcker att agendan skulle vara blank en halv dag.
      Vad tyder det på månntro? Är det bra eller dåligt? Troligen dåligt. Mitt i den egna, fulltecknade världen borde man kanske också engagera sig och ta ställning till olika företeelser och händelser i samhället. Tyvärr känner jag att orken helt inte räcker till att längre bli förbannad över allt som man tidigare reagerade över. Politiker som ljuger och myglar liksom maktmissbruk av höga tjänstemän leder numera bara till en resignerad axelryckning och ett konstaterande över det faktum att det är så det är! Punkt slut.
      Vi får finna oss i att etik och moral inte längre är några honnörsord utan acceptera att samhället tyvärr är, och troligen också alltid varit, ganska korrupt. Man får inte ge upp, heter det ju och om alla helt sonika resignerade så skulle myglet bara bli än värre. Därför är det bra att media verkligen dyker ner i skiten och fiskar upp ett och annat som annars aldrig skulle ha kommit upp till ytan.
      Det är bra att skattebetalarna får se vad hälften av deras löner går till. Att Lars Danielsson åker i regeringsplanet till Bryssel för 99 000 kronor istället för att ta reguljärflyg för 900 kronor visar att maktmissbruket nu nått sitt absoluta tak. Han klarar tydligen heller inte av att promenera genom flygterminalen och ta flygbuss eller taxi från Arlanda utan skall hämtas vid flygplansdörren med egen privatchaufför till en kostnad av 5 000 kronor.

      •••

      Hybris kallas denna, hos Danielsson nyupptäckta, personlighetsegenskap vilken kan läggas till tidigare, redan konstaterade kvalitéer som despotisk, arrogant, narcissistisk, egocentrisk och streber.
      Göran Persson ser naturligtvis inget konstigt i denna reseplanering utan har snarare varit förebild i konsten att leva på stor fot. Alla dessa maktmissbrukare och politikerpampar skulle behöva få en lektion i hur man förvaltar och tar ekonomiskt ansvar av Ingvar Kamprad, mannen som själv alltid åker kommunalt trots att han skulle kunna köpa hela SJ och alla Stockholms taxibilar om han så ville.

      •••

      Nej, kära politiker, visst är ni bara ”vanliga människor” som ni själva så gärna vill framhålla, men försök då också att leva någorlunda som en vanlig människa gör.
      Jag känner väldigt många människor som är rätt så vanliga och det är faktiskt ingen av dem som inte orkar gå igenom en terminalbyggnad och än färre som åker privatflygplan till jobbet.

      Vi hörs

      Ulf Karlsson angriper det korrupta samhället

      Ulf Karlsson har i dessa tider fullt upp med mästerskap, träning och barn-barn. Han ondgör sig i sin krönika över Lars Danielssons uppförande. ”Vi får finna oss i att etik och moral inte längre är några honnörsord utan acceptera att samhället tyvärr är ganska korrupt”, skriver han.

      Dabrowski gav intervjutips

      Stina Lundberg Dabrowski besökte Karlstad och delade med sig av några intervjutips under en föreläsning. Hon berättade också om några mindre lyckade exempel ur sin egen karriär där hon intervjuat storheter som Hillary Clinton, Dalai Lama och Margaret Tatcher.

      Lämpliga böcker för den fotbollsfrälste

      Det finns gott om litteratur som handlar om fotboll. Nyss inkommen i boklådorna är VM-boken av Jesper Högström. Episoder från legendariska turneringar som VM i Sverige 1958, politiska vinklingar kring fotbollen och pengafrågor är exempel på vad Högström tar upp.

      Kampanj på skolor för säkrare sex

      Skolhälsovården anordnade i tisdags en informationsdag om sexuellt överförbara sjukdomar för kommunens högstadieelever. Behovet av detta visade sig vara stort. Förhoppningen är att få fler ungdomar att skydda sig så att klamydia och andra könssjukdomar minskar.

      En smal i bröd…

      Korvkiosken, holken, mojen, kärt barn har många namn. Finns du ännu, du gamla trygga låda, där man stannade till och fick en kokt i mos, med senap o ketchup, nersköljd med en Fanta eller en Pucko.
      Lika mycket svenskt folkhem som Volvo Amazon och Kalles Kaviar.

      Nya tingsrätten tar form

      Bygget av Värmlands nya tingsrätt går enligt planerna. Vid årsskiftet kommer det att vara klart och personalen för tingsrätterna i Arvika, Karlstad, Kristinehamn och Sunne samlas under samma tak.

      Kyrka och kommun i unik allians

      Ett ganska unikt samarbete har byggts upp mellan kommunen och kyrkan i Karlstad. På korttidsboendet Resurscentrum i Viken kan de som får fysisk vård även få hjälp med att vårda själen, med hjälp av diakonen Anja Stenekas.

      Mer ansvarsfull alkoholservering

      Krogvåldet, ungdomsdrickandet och överserveringen vill Folkhälsoinstitutet och regeringen nu få bukt med. Ett projekt som skapar en hållbar länsövergripande arbetsmodell när det gäller ansvarsfull alkoholservering har startats i hela landet.

      Ensamjobb på rälsbuss trots personalens oro

      Regeringen har nyligen beslutat att det är förbjudet med ensamarbete på pendeltåg. Det gäller även på Regina- och Itinotåg, av den typen Värmlandstrafik har. Men de förare som kör de äldre rälsbussarna får göra det även i fortsättningen. Åtminstone ett tag till.

      På resa längs brevets slingriga väg


      Ett brevs väg från postlådan till adressaten är lång och slingrig. Vi har följt med hela vägen. Här är det brevbäraren Erik Olofsson som står vid postterminalen och sorterar posten i gångordning, gata efter gata i city.
      Foto: SOFIE HAGMAN

      Partiledare på besök

      I går hade vi partiledarbesök på redaktionen. Göran Hägglund var i Karlstad och hann med en pratstund här bland andra aktiviteter som radiointervju, studiebesök på småföretagshotell, träff med familjeupproret och möten med partifolk och andra medier.
      För det är så en partiledares kalender ser ut. Uppbokat och planerat nästan alla veckans dagar och timmar. Tempot är uppdrivet. Man får välja och vraka bland olika slags förfrågningar från partiet, medierna och andra organisationer och företag som vill tala med partiledaren. Det blir en avvägning, både om det som handlar om att synas och höras men också att sätta gränser.
      – Jag ställer inte upp på det som är för fjantigt. Men att vara med på evenemang och besöka skolor, företag och annat är viktigt. Politikens mötesplatser når ganska få och kan man nå fler och andra än redan övertygade är det givetvis viktigt, säger Göran Hägglund.

      •••

      Han tog över efter Alf Svensson i april 2004, en partiledare som satt i 31 år. Det blir ju oundvikligt att han jämförs med företrädaren. På gott och ont.
      Göran är värmlänning. Är född och uppvuxen i Degerfors och självklart rödvit-supporter. Av dialekten finns bara små rester kvar. Sedan 17 år bor han i Bankeryd utanför Jönköping. Hemma finns hustrun Karin som är lärare och tonårsbarnen Anton och Felix. Han är politiskt mycket erfaren, har varit verksam i ungdomsförbundet, jobbat med förre partiledaren och i riksdagen, suttit i riksdagen och varit både gruppledare och utskottsordförande som är tunga uppdrag.
      Han är på gott humör och är en mycket trevlig och lättsam person, han bjuder på sig själv. Självförtroendet är gott, något som är betydelsefullt både i politiken och i idrotten. Man vågar mer. Har större svängrum.
      – Jag visste ju vad partiledarjobbet innebär, då jag jobbat i närheten av Alf Svensson. Jag trivs väldigt bra, jobbet är vansinnigt roligt, man får till exempel möta många olika människor, säger han.
      – Men visst är tempot högt och kraven stora. Ingen framtida partiledare kommer att sitta i 30 år som min företrädare gjorde.
      Ungefär två dagar i veckan reser han runt i landet. Under vissa kampanjperioder blir det mer.
      – Jämfört med tidigare är den stora skillnaden som partiledare är att det mycket svårare att kontrollera sin tid.
      Fokus ligger mycket på partiledaren. Men har partiledaren verkligen så stor betydelse för ett partis framgång eller tillbakagång. Svaret är inte givet.

      •••

      Göran Hägglund vet att han har ögonen på sig och visst finns oron att misslyckas i en viktiga tv-sänd debatt. Det är jämnt och osäkert i politiken just nu. På marginalen och i det korta perspektivet har partiledaren säkert betydelse.
      – Det är lite skrämmande att regeringsfrågan kanske ska avgöras beroende på om någon av partiledarna har en bra eller dålig dag, säger han.
      Det görs mätningar på partiledarnas popularitet. Men de är svårtolkade. När en person säger att han eller hon har förtroende för en viss politiker eller institution så är detta inte det samma som att man röstar på denne eller gillar den institution saken gäller. Mätningar som görs av förtroendet uppvisar stora motsägelser, till exempel befinner sig journalister i det nedre skiktet, medan morgontidningar, radio och tv uppvisar förhållandevis höga förtroendesiffror. Politiker har som grupp lågt förtroende, men riksdagen ligger bättre till. EU:s institutioner brukar befinna sig i botten, men en av de populäraste personerna i Sverige är EU-kommissionären Margot Wallström. Hur ska man förklara det?
      Förtroendet för statsminister Göran Persson är fallande. Under det senaste halvåret har socialdemokratin fått ökande stöd i opinionsmätningarna. Poängen är att sambandet mellan dessa båda storheter – parti och partiledare – inte är så entydigt. I valet 2002 var den i särklass populäraste partiledaren i Sverige Alf Svensson. Hans parti kristdemokraterna backade kraftigt det valet. Göran Hägglunds förtroendesiffror är ökande, men fortfarande på en relativt låg nivå.

      •••

      SOM-institutet vid Göteborgs universitet har mätt förtroende för både politiker och institutioner sedan mitten av 1980-talet. Det finns alltså långa mätserier som ger perspektiv och nyanser i siffrorna. Ska en ledare kunna vara ett dragplåster för sitt parti måste denne vara både välkänd och populär. I SOM mätningarna har det hänt vid endast fem av över 100 mättillfällen att någon partiledare varit särskilt populär bland alla väljare (definierat som över plusvärdet 10 på en skala som sträcker sig från -50 till +50).
      Forskarna slutsats är klar:
      ”Totalt sett över de snart 20 år som vi mätt partiledarpopularitet i SOM-studierna har ledarna relativt sina partier blivit i genomsnitt något mindre populära, inte mer populära. Trots all fokusering på partiledarna i debatt och i medier betyder de mindre idag som dragplåster för sina partier än på 1980-talet. Partiledarnas betydelse har minskat, inte ökat” skriver statsvetarna Sören Holmberg och Lennart Weibull i boken Fåfängans marknad.
      I valet 1998 var Alf Svensson raketen. 2002 hette han Lars Leijonborg. Jag träffar många kollegor som tror att årets raket blir just Göran Hägglund. Men det tycks vara en svårförklarad kombination av ”rätta” sakfrågor, slump, tur och skicklighet som får det att lyfta.
      – Årets val blir det mest spännande på mycket länge. Maktskifte behövs inte bara för politiken, utan också för att bryta socialdemokratins stora makt i hela vårt samhälle, menar kd:s partiledare.

      Poker har flera sidor

      Överallt ser vi den, och den spelas i vart och vartannat hem nu för tiden. På TV går det inte 15 minuter utan att man sett en reklam för den. I tidningarna skrivs det om den flitigt.
      Vad pratar jag om? Poker naturligtvis. Som ett brev på posten nådde ut i så gott som alla hem. Vad som för några år sedan var något som fördrevs i skumma källare av minst lika skumma människor, är idag något som blivit ett spel för var människa.

      •••

      Bakom hela denna explosion av pokerintresset ligger nätpokern. Helt plötsligt är man aldrig mindre än ett musklick från pokerborden, och kanske lite lättförtjänta pengar. Jättekul för vissa, som kan hålla sitt spelande på en nivå där de vet vad de håller på med, och åt helvete för andra som inte är lika kontrollerade och nu alltså inte behöver mer än klicka ett par gånger för att torska i princip allt de har.
      Vad har då jag för relation till pokern? Jag är av naturen så att när jag hittar något som intresserar mig, så går jag in stenhårt för att bli om inte bäst, så i alla fall väldigt bra på det. Så var det också med pokern. Det började med skojspel tillsammans med polarna. Jag fastnade direkt. Det var hem och sitta timtal framför datorn och läsa på nätet om detta fascinerande spel, för att sedan beställa böcker på engelska från USA för att studera ännu mer, och nu, två år senare är jag fortfarande lika fast i sannolikheter hit och odds dit.

      •••

      Jag har följt pokerscenen riktigt tätt inpå under dessa år och kan bara säga att jag hittills inte sett en enda tidning (vi bortser från renodlade pokertidningar här), där pokern inte målats svart på vitt. Antingen är det Hans som åker jorden runt och drar in miljoner på detta spel, eller så har vi Kalle som nu sitter på behandlingshem mot spelberoende efter att ha spelat bort allt han har. Vad hände med alla dem som spelar för att det är kul, och alla människor som samlas med polarna för en trevlig pokerkväll, och som faktiskt har kontroll på sitt spelande?
      Jag vill tro att pokern kanske fortfarande inte är fullt accepterad i samhället. Detta för att den hittills hållits utanför det svenska spelmonopolet och istället skötts av företag registrerade i skatteparadis som folk kanske inte känner full tillit för.
      Jag är glad över att Svenska spel tog beslutet att vandra in på pokermarknaden. Jag hoppas nu att pokern helt ska få bort sin stämpel som någon oärlig verksamhet bland det svenska folket. Det finns ju självklart nackdelar med intåget på marknaden också. Till exempel med sådant som ökande spelberoende.

      •••

      En sådan här ökning hade dock i vilket fall varit oundvikligt, då jag tror de flesta av dem som nu blir det, annars hade blivit det på utländska pokerrum.
      Skillnaden nu är att pengarna omsätts inom svenska gränser, istället för att rinna iväg ut i världen. Det får väl ändå ses som något positivt.

      ”Vi är vänskapens ambassadörer”

      Sist ut av de utländska studenterna som skrivit om sina betraktelser av Sverige och svenskarna är Zhang (Catherine) Yafang (bilden) från Kina. Hon skriver om det positiva att öppna upp de svenska universiteten. ”Dagens utländska studenter är vänskapens ambassadörer i framtiden,” skriver hon.