Senaste nytt från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
  • Månadsarkiv: mars 2006

      Finns det läckor i Säpo?

      Justitiekanslern (JK) har granskat turerna kring stängningen av företaget Levolines hemsida. Det var i dessa kringelkrokar som det visade sig att den förre utrikesministern Laila Frievalds var införstådd med att UD och en av hennes politiskt sakkunniga skulle ”tala” med Levoline och få dem att agera mot Sverigedemokraternas hemsida. Freivalds kännedom om saken avslöjades sedan en journalist på Riksdag & Departement lusläst UD:s yttrande till JK.
      Vi vet vidare att ett antal arabiska ambassadörer var uppe hos utrikesminister Freivalds den 7 februari och sa att ”de såg allvarligt på situationen”. Skälet var att hemsidan innehöll tecknade bilder av Muhammed. Den 8 och 9 februari fick så Levoline som höll Sverigedemokraterna med teknisk distribution av hemsidan både telefon och personligt besök från såväl UD som Säpo, som beskrev riskerna för våld mot svenskar och svenska intressen.
      Freivalds försökte förklara för ambassadörerna hur obetydlig den högerextrema organisationen var och att det som den ägnade sig åt inte var något som Sverige stod för. Men det gjorde uppenbarligen inget intryck. Mer eller mindre öppet var Sveriges regering utsatt för påtryckningar om att ingripa mot en tidning och dess hemsida.

      •••

      Vi har som bekant en egen plågsam historia i ämnet. För att stärka demokratins motståndskraft mot påtryckningar utifrån skrevs Tryckfrihetsförordningen om 1949 så att regeringen inte får göra administrativa ingripanden mot medierna. Yttrandefrihetsgrundlagen stadgar det samma. Där skyddas även Internettidningar.
      Myndighetsåtgärder som stoppar distributionen av grundlagskyddade medier får inte förekomma. Efteråt säger alla inblandade att det inte var ”påtryckningar”. Men besöken från UD och Säpo kunde rimligen bara uppfattas som att det var säkrast att stänga ned sidan. Det är långsökt att hävda något annat. Här finns något att klara ut så att gränserna blir ännu tydligare.
      Det finns dock en annan episod i sammanhanget som inte alls uppmärksammats. Sverigedemokraterna skriver i sin version av händelserna om sina kontakter med Säpo och det finns en mening i deras yttrade som antyder att de har viss insyn i Säpos arbete. Partisekreteraren Björn Söder skriver att han ”talat med sin kontakt inom Säpo och försökt få vissa uppgifter verifierade”.
      Om det står för att en tjänsteman på Säpo och Sverigedemokraternas partisekreterare utbyter information är det en sensationellt anmärkningsvärd uppgift. Har Sverigedemokraterna informationskanaler in i Säpo?

      Naturen gör största intrycket

      ”Vet du om att det är din tur att skriva krönika denna vecka?” Det är hustrun, som lite försiktigt försöker göra mig uppmärksam på mitt ansvar som krönikör.
      Vi befinner oss i Vålådalen på några dagars skidsemester med barn och barnbarn och jag har precis tagit mig över tröskeln till rummet efter en skidtur på två och en halv timma. Ensam ute i den jämtländska fjällvärlden har jag avverkat 17-kilometersspåret, där den täta nysnön fullständigt ödelagt spåret, och med mina vallningsfria skidor kan jag lova att det krävde sin man.
      Konditionen är inte vad den borde eller en gång varit, men just denna vistelse skall, som alltid, bli nystarten till en bättre period! Som tur är har sonen med sig sin bärbara dator så jag kan fullgöra min krönikörsplikt.

      •••

      Vad skriver man då om i Vålådalen om inte just om Vålådalen? Inom idrottsvärlden gjorde sig Vålådalen tidigt känt som ett eldorado för idrottare av allehanda slag. Hit kom världsstjärnor för att vässa formen och komma i harmoni men sig själva.
      Gösta Olander hette legenden som gjorde att Vålådalen blev känt världen över. Gösta var en naturmänniska som förstod att man som idrottare inte presterar bättre än man mår. Han gav idrottare inom alla grenar tips och råd utan någon egentlig tränarutbildning, men full av entusiasm och sunt förnuft. Troligen var det Gösta Olander som var det stora dragplåstret till att just Vålådalen blev valet för så många framgångsrika idrottare.

      •••

      Egentligen känns valet av just Vålådalen lite märkligt eftersom här inte finns några egentliga faciliteter för träning utan, i princip, bara den jämtländska naturen. Sannolikt är det just naturen som är den i särklass största tillgången med Vålådalen.
      Någon kilometer efter Fjällstationen slutar allmän väg vid det klassiska Nulltjärn. En nostalgisk miljö, vid vars strandkant Gunder Hägg lekte fram sitt avspända vinnande löpsteg. Även myrar och mossar blev kända världen över som undergörare för världslöpare, förutom Gunder, Lennart Strand, Henry Kälarne, Dan Waern med flera.
      Förutom Gunder vallfärdade idrottare från hela världen till Vålådalen och namn som Sigge Eriksson, Dan Waern, Mora-Nisse, Floyd Patterson, Gert Fredriksson är endast ett axplock ur mängden. Den franske medeldistansaren Michael Jazy lär ha sagt att Vålådalen var världens bästa ställe för en löpare och han tillbringade många somrar där för att förbereda sig för de stora mästerskapen.
      Idrottsmännen i all ära, och även om jag själv är idrottsfreak av värsta sorten, så är det ändå naturen här som gör det största intrycket. Orörd snö där spår av ripor och järv korsar skidspåren som böljar upp och ner längs fjällryggen och som varieras mellan vidsträckta myrar och vattendrag.

      •••

      Pulsen är hög, men ensam med egna tankar och i öde fjällnatur bildas snabbt ny energi och de mest urladdade batterier laddas till maxinivåer. Fem dagars vistelse låter kanske inte så mycket men jag kan lova att för mig räcker det mer än väl…
      Vi hörs!

      Finns det läckor hos Säpo?

      Justitiekanslerns granskning av turerna när sverigedemokraternas hemsida stängdes har visat att både UD och Säpo utövade tryck. Där antyds också om ett informationsutbyte mellan sverigedemokraterna och Säpo. Finns det läckor på Säpo? undrar KT:s chefredaktör Peter Götell i sin krönika.

      19 år och luttrad politiker

      Torun Carrfors har just blivit omvald som distriktsordförande i Ung Vänster Värmland. Hennes politiska engagemang började redan i 13-årsåldern när hon upptäckte att hon som tjej hade svårare än killar att ta sig fram i samhället. Något som hon ville förändra.

      Second hand en folkrörelse

      Ute på Våxnäs finns två av Karlstads välgörenhetsinriktade second-handbutiker. KT har knackat på dörren till Östpendeln och Gengåvan. Båda kan vittna om en rörelse som växer så det knakar.

      Så gör man en miljardaffär

      Kvaerner Pulping rider på en framgångsvåg just nu. Att göra internationella affärer som närmar sig miljardklassen är inte som att sälja bullar på torget. KT gjorde ett besök hos företaget för att ta reda på hur de egentligen bär sig åt.

      Tingvalla Toner åker på körturné till USA

      Kören Tingvalla Toner har över 30 år på nacken och mest erfarenhet av att uppträda på hemmaplan. Detta till trots ger de sig om någon månad iväg på USA-turné i svenskbygderna.

      Förening för familjer som drabbats av självmord

      Depression är en sjukdom. Självmord dess yttersta konsekvens. Mer pengar till forskning skulle kunna betyda en livsviktig trendriktning.
      – Ingen har nytta av att folk tar sitt liv, menar Gudrun Burenholm, en av de engagerade i anhörigorganisationen Suicidprevention och efterlevandes stöd, Spes.

      Jämställda valsedlar men få invandrare

      Något fler kvinnor men lika få invandrare som tidigare. Det kan KT konstatera efter en genomgång av partiernas kandidatlistor inför höstens kommunalval.

      Friskolor som skrämmer och lockar

      Friskolornas vara eller inte vara är en fråga som splittrar politikerna. Det är en verksamhet som kommer att öka i och med Kunskapsskolans förestående etablering, och som redan innehar betydande plats i kommunens skolverksamhet sedan några år tillbaka.

      Butiken döljer stadens enda moské


      Följ med KT på besök i Karlstads moské. Den finns mitt i stan men är ändå ganska osynlig, dold bakom en livsmedelsbutik. Den drivs av Islamsk kulturförening och har runt 200 aktiva besökare. Islam är Sveriges näst största religion.
      Foto: SOFIE HAGMAN

      15 års fängelse för Adolfo

      Idag ska jag ta ut svängarna. Jag ska berätta en sorglig historia. Den handlar om en av mina vänner. Den handlar om mod. Ja, han är faktiskt bland de modigaste människor jag träffat. Vi har tillbringat några dagar och kvällar tillsammans. Och talats vid i telefon då och då.
      Jag tänker ofta på honom. Vi kommer inte att ses på länge. Men jag drömmer om den dagen då vi kan omfamna varandra. Kanske dricka en kopp kaffe och tala om livet, familjen och kärleken. Han är 58 år och har levt som ”dissident” i Havanna sedan början av 1990-talet. Nu är han inlåst under hårda villkor.

      •••

      Det är kvällning i Havanna. Klockan är runt sex. Det är den 19 mars 2003. Adolfo Fernandéz Sainz och hans hustru Julia är hemma. Dottern Joanna kommer precis hem. På vägen upp till lägenheten hade hon sett en man stå och vänta i trapphuset. Det var något konstigt med det, i alla fall gav det en sådan känsla, men hon passerade mannen och klev in i sitt hem.
      Det knackar på dörren. Utanför står tolv säkerhetspoliser som bryter sig in i bostaden och vänder ut och in på familjens tillhörigheter. I nästan åtta timmar håller de på. Läser privata brev, tittar i fotoalbum, beslagtar en fax och några datorer. De till och med lyssnar igenom familjens kassettband. Till och med ett exemplar av kommunistpartiets tidning Granma beslagtas.

      •••

      Adolfo, Julia och Joanna är förstås vettskrämda. Visserligen har familjen levt under hård press länge. Vid flera tillfällen har Adolfo tagits in till förhör och hotats. Han har fått märkliga telefonsamtal mitt i natten. Precis som om någon velat berätta för honom att denne vet vart han är och vad han gör.

      •••

      Efter att ha rört till i lägenheten satte säkerhetspoliserna handklovar på Adolfo. Han förs till arresten. Den 3 april ställs han inför rätta, anklagas för att vara agent åt utländska intressen. Åklagaren yrkar på livstid. Adolfo får träffa sin advokat bara en halvtimme innan rättegången. Under denna förolämpas han; ”imperalistagent”, ”kontrarevolutionär”, och ”parasit” är sådant han får höra. Grannar vittnar emot honom, ingen talar till han försvar.
      Domen faller. 15 års fängelse! 5 475 dagar. Övriga som arresterades i razzian dessa marsdagar döms till sammanlagt 1456 års fängelse. Det handlar om 76 personer som finns i det man kan kalla Kubas demokratirörelse; människorättsaktivister, oberoende journalister, politiskt aktiva socialdemokrater, kristdemokrater, liberaler med flera. Det längsta straffet som utdömdes var på 28 år. För någon av de åtalade yrkade åklagaren dödsstraff!

      •••

      Kubas regering har aldrig dragit sig för att trakassera, arrestera och fängsla demokrater. Den tolererar inte att det finns kubaner som vill kunna yttra sig fritt och organisera sig fritt.
      Adolfo sitter nu fängslad i Centro Penitenciario Provincial i Holguin, mer än 70 mil från Havanna. Hans familj får endast träffa honom sporadiskt. Han delar cell med många andra fångar och blev i december 2003 misshandlad av en person i samma cell.
      Adolfo har hungerstrejkat fem gånger för att visa solidaritet med andra samvetsfångar som behandlats illa i fängelset. Han har förlorat tjugo kilo i vikt sedan han fängslades men mår trots omständigheterna ganska bra både fysiskt och psykiskt. Han har en stark kristen tro.

      •••

      Vad hade då Adolfo gjort? Han var journalist och även politisk aktiv i ett socialliberalt litet parti som är förbjudet. Han skrev för några nyhetsbyråer, fick även några texter publicerade i svenska landsortstidningar men oftast kunde hans reportage höras på radion. De kubanska medierna kontrolleras och ägs av staten. De har alla ett politiskt uppdrag att ”försvara revolutionens vinningar och socialismen” som det står i grundlagen.
      Det finns inga privatägda medier. Vill man bli publicerad är det radio som gäller, en radio som sänds från USA. Texterna faxades ut, eller ringdes in, till redaktionen. Ofta handlade de om vardagshändelser, om sådant som det står om i KT varje vecka. Men också om sådant som de statliga medierna inte skriver eller talar om. Kort sagt; ambitiös och intressant journalistik.

      •••

      På Kuba finns hundratals personer som Adolfo i fängelserna. Intresset för deras verklighet är tyvärr inte stort. I Havanna fortsätter hustrun att öppet kämpa för hans frihet. Kärleken är både vacker och sorglig.

      Kan vi njuta av vardagen?

      Varje vecka är det samma visa om och om igen. Man har sitt schema att följa i skolan eller sina arbetstider på jobbet, sina träningstider på kvällarna eller barn att skjutsa. I bland kanske någon stund över då man kan hitta på någonting annorlunda.
      Åtminstone jag har grymt svårt att känna mig särskilt levande över huvud taget i en sådan här vardag. Jag behöver saker att blicka framåt mot, saker att längta efter, för att över huvud taget orka.

      •••

      Jag var för några veckor sen iväg på skidresa till dolomiterna i Italien. Detta var en resa jag varje dag under minst ett halvår drömt mig bort till, och den blev, om än inte perfekt, så nära därtill. Solsken nästan varje dag, off-piståkning i perfekt puder ett par av dagarna, samt mycket, mycket trevligt ressällskap.
      Problemet när man längtar så desperat efter något, är att förväntningarna ibland byggs upp så mycket att det man längtar efter inte har en chans att svara upp till dem, och det är som gjort för att man ska bli besviken.
      Samma sak gäller väl egentligen materiella ting. Det är ju oftast riktigt spännande och kul att längta och spara riktigt länge för att ha råd med någonting man verkligen vill ha. Att sen ha själva grejen, kan väl vara trevligt kanske, men ofta är det väl kanske inte riktigt så häftigt som man förväntat sig. Man inser att lycka och välmående kanske sitter lite djupare än i något som en vägg-TV.

      •••

      Att kunna leva i nuet och verkligen uppskatta alla små saker i vardagen är långt ifrån något alla kan påstå sig göra. Som jag sa är jag själv inte alls särskilt bra på detta. Här kommer dock flickor, tjejer, kvinnor (you name it) in i bilden. Ena dagen är det samma gråa vardag som vanligt, men sen träffar du henne.
      Plötsligt är det inte så jobbigt att stiga upp på morgonen, de annars så tunga sakerna man måste göra blir plötsligt mycket lättare och man… Ja, lever.
      Att varje dag vakna med en längtan efter någon speciell, och fortfarande när man går och lägger sig ha samma längtan, trots att man kanske träffat personen bara några timmar innan, ja det är så långt mycket bättre än att längta till vilken resa eller händelse som helst.

      •••

      Det ska inte behövas en nära döden upplevelse eller rent av dödlig sjukdom för att vi ska vakna, och stanna upp och njuta lite av livet. Vardagliga ting, bara känna att man är vid liv. Lev och sprid liv runt dig. Även i de allra dystraste tider, blicka framåt, saker och ting faller tillrätta tillslut.

      Dags för våffeldagen

      Jungfru Marias bebådelsedag, ”våffeldagen”, infaller på lördag den 25 mars. Seden att fira denna dag uppkom redan på 400-talet i Romarriket och var då en hyllning till att den 25 mars infaller sig nio månader innan jesu födelsedag.

      TV-trend skapar dansexplosion

      Karlstads Dansstudio har lyckats med konststycket att ha mångdubblat sina elever sedan starten. Med dansstudions melodifestivaldeltagande i färskt minne har KT öppnat på dörren och fått se en verksamhet som bubblar av energi och lust.