Senaste tidningen från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 640 kr
    3. Loading ...
  • Månadsarkiv: februari 2006

      Frivilligarbetet berikar vår vardag

      Det ska startas en frivilligcentral i Karlstad. Nyheten fanns att läsa härom veckan. Kommunen, tillsammans med bland andra Röda Korset och Svenska kyrkan ska bilda en central som skall fånga upp frivilligarbetet på ett bättre sätt. Samlingsplatsen blir Stagnellska äldreboendet. Dit ska både frivilligarbetare och människor med behov av kontakt kunna vända sig. Det finns liknande i många andra kommuner.
      Fler än 200 personer i stan är aktiva som frivilligarbetare i den sociala sektorn. Sedan finns allt annat föreningsliv, så det handlar om tusentals ideellt engagerade personer i en stad som Karlstad. Vi är ett föreningsaktivt folk, en undersökning från Sköndalsinstitutet i fjol visade att över hälften av svenskarna har ett ideellt engagemang.

      •••

      Det ser olika ut i livets olika skeenden och drivkrafterna är också olika. Viktigast är att den som ”ger” av sin tid får väldigt mycket tillbaka, precis som den som ”får” av del av engagemanget. Så finns det skillnader mellan mäns och kvinnors ideella arbete. Männen är i större utsträckning engagerade i fritidsorienterade föreningar, exempelvis idrott, jakt, och friluftsliv. Kvinnorna jobbar hellre inom socialt och humanitärt inriktade föreningar.
      Summan av allt detta arbete är enorm. Den motsvarar summan av alla anställa i Sveriges tio största företag. I årsarbeten handlar det som 350 000 heltidstjänster. Det har också gjorts försök att värdera det ideella arbete som läggs ned. En sådan beräkning har forskarna Filip Wikström och Tommy Larsson gjort i boken ”Den Ideella Sektorn. Organisationerna i det civila samhället”. De uppskattar det ideella arbetets värde till 150 miljarder kronor. Beräkningen gjordes 2002.

      •••

      Samhällets intresse för frivilligarbetet har ökat. Dessvärre har drivkraften från statens, kommunernas, landstingens eller andra myndigheters sida varit att det ideella arbetet erbjuder en väg att lösa behov och service på billigast möjligast sätt. Sett över några årtionden har föreningslivets verksamhet förändrats. De ägnar sig allt mer åt serviceproduktion, medan färre ägnar sig åt samhällskritik och opinionsbildning.
      Men det är också väldigt tydligt att staten och föreningslivet knutits närmare varandra. Det finns till och med en statsvetenskaplig beteckning för detta. Gongo i motsats till ngo. Det förstnämnda står för ”regeringsinriktad frivilligorganisation”, det sistnämnda för ”icke statlig frivilligorganisation”.
      Samtidigt är det så att föreningslivet historiskt varit initiativtagare till mycket av det som idag finns inom offentlig sektor. Verksamheter som drevs av föreningar, till exempel bibliotek, bostadsbyggande, social stödverksamhet, idrottsplatser och mycket mer har kommunaliserats eller förstatligats under resans gång. Ofta med föreningslivets goda minne.

      •••

      Det är mycket viktigt att kommunen har en genomtänkt syn på frivilligarbetet. Man måste förstå skillnaden mellan att vara en myndighet, ha lagreglerat ansvar och människor som finns i en verksamhet av fri vilja. Frivilligarbetare väljer vad de vill göra och till vem verksamheten ska rikta sig. Rollen som frivilligarbetare gör att man får en mer förtroendefull relation till den man arbetar med/för jämfört med den en kommunanställd kan få. Det ligger liksom i sakens natur. Men alla myndighetsföreträdare förstår inte detta. Förekomsten av frivilliginsatser får inte leda till att en kommun avstår att ta sitt sociala ansvar. I dag finns tyvärr många sådana exempel.

      •••

      Frivilligarbetare inom den sociala sektorn erbjuder vänskap. Deras insatser är uppskattade och efterfrågade. Det är viktigt att bejaka detta intresse, både från frivilligarbetarens och mottagarens perspektiv.
      En ytterligare viktig sak är att frivilligarbetare som rör sig inom vård- och omsorgssektorn får insyn i hur verksamheten fungerar. De finns där, på brukarens och vårdtagarens sida, vilket är betydelsefullt. På samma sätt som anhöriga, medier och intresseföreningar också finns där som ett ”vakande öga” på hur kommunen, landstinget eller staten sköter sitt uppdrag. Många äldre människor bär på en tacksamhetskänsla inför vården och omsorgen som de inte ska behöva känna.

      •••

      De många och viktiga insatser som görs av frivilligorganisationerna ska mötas med respekt och en klartänkt hållning. Föreningslivets verksamhet har ett eget värde, och det får inte ses som ersättning för det offentlig sektor inte klarar.
      Då får frivilligarbetet chans att utvecklas, samtidigt som föreningsliv och frivilligkrafter kan förstärka sin självständighet och ännu mer kan agera efter sina egna vägval och prioriteringar. Det mår vårt samhälle bra av.

      Ett bra språk ger respekt

      Åtminstone jag har under de senaste månaderna flera gånger stött på debatten om vad som sägs vara det viktigaste vapnet i vår vardag – språket. Utan ett välvårdat och utvecklat språk kommer man inte långt i livet talas det om, och detta är något jag tror på fullt ut.
      Det hela började med att jag sprang in i en artikelserie i en Expressen-tidning, som jag hittade på bussen för ett par månader sedan. Där talades det om ”sveket mot barnen”, och hur ungdomar ägnar allt mindre tid åt saker som läsning av böcker. Också förmågan att skriva och uttrycka sig hade blivit allt sämre bland barn och ungdomar under de senaste åren.

      •••

      Frågan är, vem har vi att skylla för det här? Ingen, anser jag i alla fall. Det är så här tidens gång har artat sig och teknikens utveckling har gjort att böcker helt enkelt inte är lika intressanta längre. Jag är en person som tycker om att läsa, men har fruktansvärt svårt att hitta tid till det. När det sedan oftast tar ett tag att komma in ordentligt i en bok och den kan verka dötrist till en början så blir det ju inte lättare att avsätta mer tid till att fortsätta läsningen av boken.
      Datorn, tv:n och kompisar lockar helt enkelt mer än något så gammalt och uråldrigt som läsning av en bok. Vad som ska till för att jag nu för tiden ska läsa en bok är väl egentligen att den garanterat är bra och ger mig någonting. Säg Harry Potter-böckerna.
      Jag hörde den första genom högläsning på lågstadiet och blev fullkomligt förälskad direkt. Efter det har jag alltid vetat att den här boken kommer ge mig något. Den är värd tiden jag faktiskt avsätter för att läsningen.

      •••

      Vi hade så sent som för några veckor sen en ”läsvecka” i skolan, där en timme per dag en lektion omvandlades till en lästimme, för att på fredagen avslutas med ett tal av författaren till boken ”Låtsaskungen”, Torgny Karnstedt. Han talade om mycket intressanta saker runt språket och dess vikt. Kort och gott ett riktigt underhållande föredrag.
      Debatten om språket är något som behövs, och även om jag inte tror att en läsvecka kommer få personer som normalt kanske inte läser särskilt mycket att läsa mer, så är det fortfarande ett bra initiativ av skolan att visa att man fått upp ögonen för det och visar att man faktiskt vill göra något åt det.
      Språket är något vi måste värna om. Jag som ofta besöker olika Internet-communitys märker dagligen hur viktigt det är med ett bra och förståeligt språk för att man ska bli respekterad och förstådd på rätt sätt bland andra.

      •••

      Språk är ofta långt mycket viktigare än om det står pojke 13 år, eller pojke 24 år i din användarprofil någonstans på nätet, och jag ser ingen anledning till varför inte samma skulle gälla ute i vanliga livet.

      Premiär för omtvistad film

      Rykten om Oscarstatyetter har svävat kring Ang Lee:s unika film om homosexuella män i amerikansk cowboymiljö. Avståndet från den konservativa miljön i Texas till dagens Värmland kan te sig stort. Men vid premiären visade biobesökarna att det finns ett intresse för det hyllade relationsdramat.

      Ung kultur möts på UKM

      I helgen anordnades en tvådagars Kulturfestival på Ungdomens Hus – UNO, i Karlstad. En uppsjö av ungdomar hade samlats och ett flertal aktiviteter som spelbås, stylinghörna och ett discogolv var i full rörelse när KT klev in genom dörrarna. En av de mest attraktiva aktiviteterna var sumobrottningen.

      Språket ska inte sätta gränser

      Karlstad – ett mångkulturellt samhälle med 113 nationaliteter med lika många språkliga variationer. Karlstads-Tidningen har gjort en rundringning för att undersöka hur de språkliga barriärerna undviks.

      ABF startar cirkel om andra världskriget

      ABF ska starta studiecirklar om vad som hände i Värmland under andra världskriget. Intresset är stort. Fortfarande finns också många människor som själva var med. Just nu utbildas cirkelledare. KT var med när de blivande ledarna fick veta mer om vad som finns i arkivens gömmor.

      Krukväxternas återkomst

      Det är nu när ljuset kommer tillbaka och dagarna blir allt längre våra krukväxter vaknar till liv igen. Det syns redan tydligt att dom skiftar färg från blekgrönt till saftigare grönska.

      IQF bygger broar mellan kvinnor

      Internationella Qvinnoföreningen, IQF, bygger broar mellan kvinnor från olika länder. Genom allt från svampplockningsutflykter till cykelkurser får de nysvenska kvinnorna chansen att integreras i det svenska samhället.

      Melodifestival på hemmaplan

      Nu är det dags för alla värmländska schlagerälskare att släppa fjärrkontrollen och lämna tv-soffan. På lördag gör Melodifestivalcirkusen ett stopp i Karlstad för en deltävling i Löfbergs Lila Arena.

      Krog tilldelas varning för slarvig utskänkning

      På senaste nämndsammanträdet med arbetsmarknads- och socialnämnden fanns ett ärende där en av stadens krogar tilldelas en varning för att det varit ”brister avseende nykterhet, ordning och trevnad” när kommunens kontrollanter hälsat på.

      Kampen om kunderna

      Bergvik blir större och större. Förra året redovisade Bergvik fler besökare än Eiffeltornet och snart kan upp till tjugo nya butiker läggas till komplexet. Vad säger affärsinnehavarna i city om detta?

      En heldag i knattebandyns tecken


      I lördags arrangerade Mosseruds GF sin årliga bandydag på Tingvalla isstadion i Karlstad. Det spelades matcher i alla åldrar, från de allra minsta knattarna där både flickor och pojkar deltog, till herrseniorer. Dessutom spelades två föräldramatcher.
      Foto: ROBERT HALVARSSON

      Ord och bilder är mäktiga redskap

      Ord är viktiga. Bilder är viktiga. Att en tidningsredaktör och ansvarig utgivare förfogar över betydelsefulla redskap har verkligen framgått under de senaste veckornas debatt om de omtalade teckningarna på profeten Muhammed i Jyllands-Posten. I efterklokhetens tanke har tidningens chefredaktör låtit förstå att han inte skulle gjort det han gjorde om han vetat konsekvenserna av sitt tilltag.
      Vän av ordning kan på goda grunder invända att en redaktör inte får vara rädd och att yttrandefriheten är okränkbar. Det är bara att köra på. Men då gör man det lite enkelt för sig. Detta skrivet med insikt om de politiska dimensioner som frågan har, inte minst i totalitära och antidemokratiska länder. Den vändning saken tagit är märklig. Reaktionerna har många bottnar. Var och en värd att fundera kring.

      •••

      En sak som slagit mig, och som tyvärr inte uppmärksammats nog mycket, är den svenska debatten om Muhammed-karikatyrerna innehållit en mycket obehaglig och farlig tendens där judarna – om alls inte har med saken att göra – framställts som priviligierade i det svenska samhället (och i Europa), där antisemitismens existens förnekats eller förringas, och där antisemitismen (i den mån den anses existera) i motsats till antimuslimska yttringar påstås ständigt fördömas i svensk debatt och även fällas i svensk domstol. Det finns massor med sådana exempel. Detta är inget annat än nonsens. Tyvärr ett mycket trist sidospår i debatten.
      Hur kan egentligen en utgivare resonera när det handlar om kraften i orden och bilderna. Var ska gränsen dras? När ska rösten höjas? När står grundläggande värden på spel? En parallell diskussion finns ju om publicering av händelser och texter om högerextremism och antidemokratiska människor och grupper förstärker eller försvagar dessa gruppers ställning. Det exakta svaret vet vi inte, men det finns ett antal faktorer som talar för, liksom att det finns ett antal faktorer som talar emot. Det är den avvägningen som måste göras när en redaktion bestämmer hur den ska förfara; ta in en insändare, en debattartikel eller publicera till exempel en nyhet om eller intervju med en viss person eller representant för ett antidemokratiskt parti eller gruppering.

      •••

      Systemet vi har hos oss innebär att det är den ansvarige utgivaren som ska ta ansvar och inte låta lagstiftare eller staten avgöra. Det är också den ansvarige utgivare som har det juridiska ansvaret. Hur det konkurrerande mediet gör är ointressant, man måste själv hitta en linje och etablera principer. Det är också därför som avgöranden om till exempel namnpublicering och nyhetsurval kan vara så olika mellan medier. Det är ett sundhetstecken.
      Jag tycker det är angeläget med mer diskussion om detta. Kanske är inte alltid vårt handlande så genomtänkt. Offentlig debatt tror jag kan bidra till att förstärka förtroendet för medierna, förutsatt förstås att vi kan förklara vad vi gör och varför.
      Den norske forskaren Tore Bjørgø gjorde en studie av rasistiskt våld i Europa mitten på 90-talet där han diskuterade mediernas roll och ansvar. Han definierade ett antal mekanismer i en publicering som kan bli våldsförstärkande. Förenklat är dessa:
      1. Smittoeffekten, att medier omtalar händelser och aktioner kan leda till att andra får idéer att göra liknade.
      2. Statuseffekten, medieuppmärksamhet till personer eller grupper som sysslar med våld och politiskt hat ger status i vissa kretsar.
      3. Förväntningseffekten, det vill säga att beskrivning av aktioner leder till förväntningar att det ska ske fler liknande aktioner
      4. Organisationsbyggningseffekt, publicitet ger marknadsförning till grupper som sysslar med våld och hat. Det bidrar till konsolidering och rekrytering av nya aktivister.
      5. Terroriseringseffekten, beskrivning av våldsaktioner skapar rädsla, och ångest hos fler grupper i samhället än de närmast utsatta.

      •••

      Med publiceringsbeslut verkar också i en annan riktning. Artiklar och bilder kan verka våldsdämpande:
      1. Sanktionseffekten, mediebevakning kan få gärningsmän att ångra sig eller att inse allvaret i sina tilltag. Det kan leda till att de tar avstånd från sina handlingar.
      2. Avslöjningseffekten, seriös journalistik kan bli förödande för de granskade organisationerna om deras tankegods, mål, värderingar och aktioner avslöjas inför offentligheten.
      3. Mobiliseringseffekt, medias bevakning leder till mobilisering av motkrafter mot våld och rasism
      4. Informationseffekten, seriös journalistik, debatt och granskning verkar dämpande på konflikter och förebygger framväxten av rasistiska eller totalitära ideér.
      Min egen uppfattning är att offentlighet och publicitet nästan alltid är att föredra. Sen måste givetvis att beslut att ta in en artikel eller bild grundas på att det finns ett nyhetsvärde eller annat viktigt skäl bakom dess publicering. Men det finns inga enkla svar. Det är den viktigaste poängen.

      Privatisera inte stränderna

      I Sverige finns mycket att vara stolt över – allemansrätten. Den är bland det finaste vi har, en institutionell klenod som vi alla kan skryta med för vänner i andra länder. Allemansrätten är en förutsättning för ett aktivt friluftsliv, med fjällvandringar, långfärder på skridskor, tätortsnära promenader, stigar och joggingspår längs vattenbryn, och ostörda upplevelser av orörd natur, allt utan kostnad.
      En viktig del av allemansrätten är kopplad till det lagstadgade så kallade strandskyddet. Det hindrar att stränderna runt sjöar och längs vattendrag och kuster exploateras och bebyggs. Skyddet är också viktigt för naturvården.

      •••

      Men strandskyddet hotas just nu av exploatörer som vill gynna en privatisering som i förlängningen stänger fler och fler stränder för ”alle man”. Till exploatörerna hör vissa kommunalråd och byråkraterna på organisationen Sveriges kommuner och landsting. Vissa riksdagsledamöter från båda blocken likaså; det har vi kunnat läsa här i KT. Om dessa exploatörer skulle få som de vill så undergrävs en grundsten i vår unika allemansrätt.
      Strandskyddets motståndare menar att det lägger en död hand över lokal utveckling. Men privatisering hindrar majoriteten från att nå stränderna, vilket kan sänka livskvaliteten och möjligheterna till utveckling i glesbygder. Privatisering av strandområden sätter även käppar i hjulen för den turism som alltfler regioner livnär sig på.

      •••

      Strandskyddet handlar inte om beslut i storstaden kontra friheten på landsbygden. Frågan rör om allmänhetens intressen, ska tvingas tillbaka för en exklusiv minoritets strävan att få stränderna för sig själva.
      Tyvärr är möjligheterna att kortsluta strandskyddet redan alltför stora. Tusentals dispenser ges varje år runt om i landet, många utan stöd i lag, något som har visats i både utredningar och överklaganden i domstol. Den som vandrar längs vattendrag och sjöar i Karlstadstrakten, eller som försöker ta sig fram längs havet på Västkusten inser snabbt problemen med strandprivatisering.

      •••

      Utvecklingen gör det allt svårare att promenera längre sträckor längs vattenmiljöer i många delar av landet. Om strandexploatörerna i riksdagen och vissa kommuner får som de vill förvärras skadorna.
      Påtryckningarna är starka idag för att ytterligare urholka strandskyddet. Och därmed för att försvaga allemansrätten.
      Visst kan reglerna för strandskyddet behöva modifieras; ibland måste de lättas upp, men i de flesta fall behöver de förstärkas. Men den omfattande lagändring som exploatörerna vill se öppnar för att fler stränder förstörs. Det vore oförlåtlig.

      •••

      Uppluckringen måste stoppas och det viktiga kulturarv som allemansrätten utgör måste värnas. Ju fler som höjer sin röst i frågan desto bättre.
      Var stolt över allemansrätten. Säg nej till ökad privatisering av våra stränder.

      De knäcker den svenska koden

      De kommer ursprungligen från Afghanistan, Irak, Iran och forna Jugoslavien. Många kan varken läsa eller skriva på sitt hemspråk, men tillsammans träffas de varje torsdag för att lära sig och förstå de svenska sederna.