Senaste nytt från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
  • Månadsarkiv: januari 2006

      En kväll med fullmäktige

      Det är torsdagskväll. Ute snöar det. Det lyser inne i bibliotekshuset. Det lyser upp i mörkret. Där inne är det folksamling. Om några minuter börjar kommunfullmäktiges möte.
      Politikerna är på plats och längs båda väggar i sessionssalen sitter det åhörare, på ena sidan skolklasser, på den andra intresserade Karlstadsbor och några av kommunens ledande tjänstemän.
      Fullmäktige sammanträder elva gånger detta år. Det viktigaste mötet hålls i juni, då budget och ekonomisk planering fastställs.
      Kommunfullmäktige har 61 ledamöter. De är valda av medborgarna. Det är det finaste uppdrag en medborgare kan ha, att vara förtroendevald och få ansvaret att leda Karlstads utveckling.
      Vi sätter inte alltid värde på de engagemang som dessa personer har. Med undantag för några få är det fritidspolitiker som lägger ned timmar på att förbereda sig och timmar på att sitta av möten. Vecka ut och vecka in. Söker man underhållning är det förstås fel ställe att vara på. Visst kan man diskutera upplägget och innehållet, denna kväll är det nästan bara medborgarförslag på dagordningen där fullmäktige är en nivå för hög för denna typ av frågor. En ny ordning är på gång, där förvaltningar och facknämnder får ta besluten.

      •••

      Förbundet Sveriges Kommuner och Landting presenterade tidigare på torsdagen en rapport ”Makten och möjligheten i kommunpolitiken” där ett stort antal förtroendevalda gett sin syn på makt och inflytande på det politiska arbetet i kommunen. Det som bland annat framkommer är att många av dem anser makten är för starkt koncentrerad till kommunstyrelsen och dess ordförande. Tjänstemännen har också alldeles för stor makt, tycker de förtroendevalda. En tydlig önskan finns att ge kommunfullmäktige och nämnder ett ökat inflytande. De fullmäktigevalda ser sig ha för litet manöverutrymme och för mycket är förutbestämt när det hamnar på dagordningen.
      Det handlar om vem som ska ha makten, men också om att göra uppdraget mer innehållsrikt.

      •••

      Under årtionden har antalet uppdrag i kommunerna minskat och inför kommande mandatperiod lär minskningen fortsätta. Dagens Samhälle uppger i sitt senaste nummer att minst 82 kommuner har ”långt gånga” förslag av sin organisation som innebär färre förtroendeuppdrag. 25 kommuner kommer att minska sina fullmäktige. Sammantaget handlar det om minst 1 500 uppdrag.
      Det går givetvis inte att exakt fastställa vart gränsen går när uttunningen får negativa följder för folkstyret. Bantningen av antalet uppdrag hänger dock samman med förtroendekrisen för politiken. Det är min övertygelse.

      •••

      Svagare partier, fler soffliggare, större avstånd mellan väljare och valda, ökad professionalisering av politiken är flera sidor av samma sak. Ser man enbart förtroendevalda som beslutsfattare är perspektivet för smalt, förtroendevalda har också en viktig roll att spela när det gäller tilltron till offentlig sektor och hur våra skattepengar används. Det glöms bort. Förtroendevalda är också bärare av politisk kultur som behövs om det politiska maskineriet ska fungera väl. Det politiska gräsrotsarbetet är ett slags hantverk. Det måste vårdas och utvecklas.
      Vad hände då på fullmäktigemötet? Kvällens meste talare var centerpartisten Henrik Lander som ställt frågor om samarbetsklimatet i kommunens politik och om nedläggningshotade skolor.
      – Man måste ju hålla efter kommunledningen, helt enkelt kräva svar på olika frågor, sa Henrik innan mötet öppnades.

      •••

      Ur Henrik Landers frågor följde bland annat en debatt om friskolor som blev väldigt ideologisk. På ena sidan barn- och ungdomsnämndens ordförande Lennart Jansson (s) och i viss mån Christer Alnebratt (s), ordförande i gymnasienämnden. På den andra moderaten Marcus Lagerquist, kristdemokraten Mattias J Fröding och folkpartisten Robert Warholm.
      Jag tror att för åhörarna blev ordväxlingen väldigt klargörande. Lander hade även frågat fastighetsnämndens ordförande Hans Igelström (s) om majoritetens relation till minoriteten och där lovade debattörerna, inklusive kommunstyrelsens ordförande Lena Melesjö-Windahl, ett bättre samarbetsklimat i politiken. Flera av talarna pekade på att det är kärvare nu än tidigare och det inte är bra för vare sig Karlstad eller fullmäktiges arbete. Framförallt måste man kunna skilja på sak och person.
      Runt halv nio var mötet slut. Då drack de kaffe och åt smörgås. Det är så politikens vardag ser ut. Den är värd mycket respekt.

      Skona våra friluftsdagar

      Att komma tillbaka till skolan det senaste året var ju minst sagt speciellt, för jag menar, gymnasiet är ju inget man börjar varje dag. Det var mycket vi skulle informeras om. Det var papper hit och papper dit. Slutligen kom lärarna med den sista informationen.
      Detta var informationen om lagen som inte längre tillåter oss lägga en enda krona på skolaktiviteter. För mig, hängiven snowboardåkare som jag är, gick ju tanken direkt till skidresan som av de flesta skolor anordnas på vårterminen varje år. Nu var det slut med dem, för de flesta i alla fall.

      •••

      Skolministern har alltså förbjudit oss att lägga några pengar över huvud taget på aktiviteter i skolan, med anledningen ”det är ju synd om dem som inte har råd att följa med”. Jag menar, synd om dem som inte har råd att följa med!? Ta skidresan som exempel här. Att åka skidor är inte gratis, för det kostar ju tusentals kronor med pjäxor, skidor och överdragskläder och allt vad det är. Mitt i allt detta tillkommer en utgift på kanske 400 kronor för att åka bort och att åka skidor med polarna en dag. Vilken skidåkare kan inte undvara dessa pengar?
      Om det tryter med ekonomin finns det ju alltid sätt att tjäna pengar på också, även om det kanske krävs lite slit för det hela. Dela ut reklam eller vad som helst. Sen har vi ju också skaran som kanske hemskt gärna vill pröva på men helt enkelt inte har pengar, men snälla skolministern, hur stor är denna skara? Livet är inte alltid helt rättvist, och här kanske den gruppen helt enkelt får stå ut med att stå tillbaka.

      •••

      Här på Sundsta-Älvkullegymnasiet har några vänliga själar löst det så att de anordnar en skidresa utanför skolans direkta ansvar, så vi har möjlighet att komma runt denna lag. För dem i grundskolan blir det värre, för där har de ju inte de möjligheterna.
      Att jag bara tar upp skidresan som exempel beror helt enkelt på att jag inte kan komma på något annat som kostar över 100 kr på en friluftsdag. Jag menar, det finns ju ofta saker som curling, skridskoåkning, pulkaåkning och allt möjligt. Det mesta är ju till och med gratis. Vad mer kan skolministern ha tänkt på? Skolresor?
      I dessa fall kan jag mer förstå att alla inte har råd att lägga tusentals kronor på en resa med klassen till världens ände, men var och hur man ska resa iväg är ju något som bestäms tillsammans och de flesta är ju då så pass hänsynsfulla att de följer en budget som alla har råd med.

      •••

      Detta är i alla fall vad jag vill tro. Ett alternativ skulle ju också vara att förbjuda, eller alternativt sätta en maxavgift som är tillåten för skolresor, men snälla, skona våra friluftsdagar.

      Jesper Rönning – KT:s unge krönikör

      I veckans KT är det premiär för en av våra nya krönikörer. Ni får möta Jesper Rönning, som till vardags går på Sundsta-Älvkullens gymnasium. I dag diskuterar han om det är rätt att skolor tar ut avgifter för till exempel aktiviteter på friluftsdagar och skolresor.

      Trygghetscentrum säljer överfallslarm

      Trygghetscentrum arbetar vidare för att göra Karlstad till en tryggare stad. Sedan en månad tillbaka säljer de överfallslarm. När larmet aktiveras ger det ifrån sig ett mycket högt ljud som ska avskräcka en eventuell angripare. Priset ligger på 65 kronor.

      Reklammakare tipsar inför valet

      Partierna har en bra slant att satsa, även lokalt på att synas och höras. KT har talat med två lokala reklammänniskor om den förestående valrörelsen. Hur skulle de driva valkampanj för ett parti? Våga sticka ut mer är ett råd som ges.

      113 nationaliteter i Karlstad

      Det bor människor från 113 länder i Karlstad. Flest kommer från Finland och Irak. Många har bott här länge, andra har precis anlänt. Hur kommer detta – mångkulturens Karlstad – att påverka vår vardag. KT kommer under året att spegla hur denna nya verklighet kan ta sig uttryck.

      Snökanon ger före i Forshaga

      Snökanon i kombination med hängivna skidentusiaster och engagerade föräldrar gör Sisu Forshaga SK skidsektion till en av Värmlands största ungdomsskidklubbar.
      – Vi fungerar som en plantskola för skidåkare, säger Stellan Emilsson, ordförande.

      Ny policy för uteserveringarna

      Inte bara parker och promenadstråk är viktiga i stadsbilden. På sommaren är uteserveringarna nog så viktiga. Nu finns en tydlig policy från kommunen hur de ska se ut för tjusigast intryck av staden.

      Akademiker utan jobb trots ljusare tider

      Färska siffror från Arbetsmarknadsstyrelsen, Ams, visar att läget på arbetsmarknaden ljusnar i Värmland. För ungdomar och speciellt akademiker ökar istället arbetslösheten.
      – Tillgången på akademiker överstiger helt enkelt efterfrågan rejält, säger Peter Odh på arbetsförmedlingen i Karlstad.

      Så klär du dig i kylan

      Mitticity-bygget ska vara klart i höst. Byggarbetarna har inga ursäkter för att slippa jobba. Varken vid regn, snö eller isande vindar kan de låta byggandet avstanna. KT har besökt bygget för att ta reda på hur de klär sig för att klara vintern.

      Klamydiafallen ökar dramatiskt

      Förra året, anmäldes högst antal klamydiafall sedan slutet av 80-talet i Värmland. En ökning med 20 procent sedan i fjol.
      Nu undersöks nya metoder, som att man själv ska kunna beställa testet anonymt över nätet – allt för att få bukt med det enorma problemet.

      Fyra eldsjälar för Karlstads brottsoffer


      Dessa kvinnor har lagt sin själ på att hjälpa våldtagna kvinnor, misshandlade män och andra brottsoffer. De är Kerstin Zaring, huvudansvarig för Brottsofferjouren Södra Värmland och de ideellt arbetande kollegorna Majbritt Ellström, Marianne Mill-Janderborg och Karin Olsson.
      Foto: SOFIE HAGMAN

      Kittet heter förtroende

      I Kommuninvests tidning Dialog nummer 4-05 intervjuas Karlstads ekonomi- och finanschefer Lars Sätterberg och Per Björkengren. Artikeln handlar om Karlstad. De båda tjänstemännen ger – föga överraskande – en positiv bild av kommunen, av ansvarstagande politiker, av ekonomisk stabilitet och fungerande budgetdiciplin.
      Detta trots att ledningen av kommunen skiftat genom åren. Mer än vanligt i kommunerna. Små majoriteter, ibland till och med skiftande mellan en valperiod, har inte inneburit någon stor ekonomisk oreda.

      •••

      Det är intressant, då starkare ”regeringsmakt” i kommun och stat brukar lyftas fram som en ofrånkomlig förändring av vårt styrelseskick. Konkret har det betydd att de stora partierna ska gynnas på bekostnad av de små – en hållning som både moderater och socialdemokrater varit välvilliga till. Intresset ljuger inte. Stora partier försvarar sitt. Men är det bra för den övriga politiken? Vad betyder det för olika väljargruppers representation? Ska röster räknas olika?
      Karlstad har alltså levt i modern tid med det som många skulle vilja kalla ett ”svagt” styre i parlamentarisk mening. Ser vi det nationellt har Sverige mer eller mindre levt med minoritetsregeringar sedan enkammarriksdagens införande 1971.
      En av de få majoritetsregeringarna var Torbjörn Fälldins trepartikoalitioner från 1976 och framåt. De föll samman av inre strider om kärnkraft och skatter. Så det finns inget direkt samband mellan en regerings parlamentariska stöd och dess förmåga att styra.
      Ett annat exempel: Carl Bildts fyrparti-regering 1991-1994 var i minoritet, men hade ändå en kraftfull agenda för förändring. Den lyckades inte helt då den levde med en politisk röra i form av Ny demokratis nycker. Den kraftfulla saneringen av statsfinanserna under 1990-talet gjordes av socialdemokratiska minoritetsregeringar. Dagens Perssonministär sitter starkare än vad dess mandat räknar till. Det beror på blockpolitiken.

      •••

      Politiken har blivit mer rörig. Det beror främst på att verkligheten är sådan. Internationaliseringen är exempelvis en osäkerhetsfaktor. Politikens räckvidd minskar. Kommunfullmäktige och kommunstyrelse må vilja, men det räcker inte alltid. Väljarkåren är mer rörlig och lynnig. På gott och ont. Men det är en synvilla att stöket beror på brister i författningen och för svag exekutiv makt.
      Politikens förmåga till kraftfull maktutövning avgörs mest av dess förmåga att samverka och samarbeta. Med varandra och med andra aktörer. Numerär i riksdagen eller kommunfullmäktige räcker inte.
      Lena Melesjö Windahls, Åke Pettersons, Håkan Holms och Bengt Nordstrands koalition hänger inte på om de har ett enda eller 15 mandats övervikt. Lika gäller för Anders Knapes, Henrik Lindbloms, Peter Karlssons och Henrik Landers ”allians”. Kittet heter förtroende.

      •••

      I ett annat politiskt läge kanske till och med blockpolitiken behöver överbryggas. Detta har hänt tidigare i Karlstad, under del av den första hälften av 90-talet. Det borde även avdramatisera den frågan. Även om det finns en del nytt folk i partiernas ledningar.
      Den representativa demokratins livsluft är kompromissen. Därav följer att partier och politiker måste bete sig så att de upprätthåller långsiktigt förtroende hos varandra. Dit hör till exempel att stå för uppgörelser som gjorts. Och givetvis att skilja på sak och person.
      Det hindrar heller inte offentlig polemik och tuff debatt, bara det att man bör veta att vara varsam med det man säger och påstår om sina motståndare. Det kommer alltid en morgondag. Då ska man kunna se varandra i ögonen.

      Från Bergvik till Östafrika

      Snön faller åter och bäddar huvudstaden i ett dun som väcker avund hos arkitekter. Med några minusgrader kanske det blir skidföre ikväll. Perfekt att dra lilla Lova i barnvagnen i morgon längs stråken i Nackareservatet, en grön stor oas en kvart från Stockholms slott.
      När vi flyttade till Stockholm för några år sedan var det svårt att tro på en mer tillgänglig närnatur än i Karlstad. Ändå längtar jag ofta hem till Värmland. Storstaden är bedrövlig ibland, särskilt trafiken, även om den geniala trängselskatten snabbt har minskat köer och ökat välfärden, särskilt för oss som är smarta nog att inte äga en egen dyr bil i en stad som är rik på kollektivtrafik.

      •••

      Bilen ja, helt nödvändig och riktigt bra i många fall, rejält överflödig och alltför bränsleslukande i andra. I miljörörelsen brukar vi säga att bilen bör användas som en underbar möjlighet, men inte bli ett miljöfarligt tvång i onödan. Som forskare kan jag konstatera att samhällsutvecklingen haltar på den punkten. Tyvärr.
      Det leder till frågan om IKEA på Bergvik blir bra för miljön, och hur det påverkar maasaierna i Rift Valley i Östafrika. Detta rör vad som ibland kallas globalisering, att vad du och jag gör i vardagen allt oftare får följder på andra platser, i andra tider. Ökad biltrafik till Bergvik ger större utsläpp och snabbare klimatpåverkan med ökad torka i delar av Afrika som följd.

      •••

      Livet på planeten flätas samman i tekniska och ekonomiska system, kulturella möten, och genom växande anspråk på en gemensam natur.
      Globaliseringen är på gott och ont, precis som ekonomisk tillväxt och frihandel, för att nu ta två andra begrepp som ofta används oproblematiskt. Om det som globaliseras, växer och handlas med är av godo så är allt frid och fröjd. Men få önskar tillväxt som bygger på barnarbete och miljöförstöring, eller frihandel med narkotika. Vissa materiellt fattiga länder har svårt att klara den globala konkurrensen och behöver stöd från världssamfundet.

      •••

      Ändå landar jag i att globaliseringsprocesserna överlag är bra. De leder till ökad internationell förståelse och berikande möten mellan kulturer. Den långsiktiga förutsättningen för global utveckling. Baksidan på myntet i form av miljöförstöring, kulturell likriktning och annat ofog kan vi hantera.
      Jag ska återvända till globaliseringsfrågorna under årets gång i mina krönikor, och försöka koppla dem till vår vardag här hemma.
      Och så blir det säkert en del om naturupplevelser, förkastlig smygrasism, föräldraledighet, onödiga miljöproblem, livet i södra Afrika, vetenskap, Karlstadsminnen, och kanske matlagning.

      •••

      Kanske ja, det är lätt att se att allt inte ryms i dussinet krönikor. Vi får se vad det blir, jag får sålla under inverkan av snöfall och sommarsol.
      Välkommen med på färden.

      Ny krönikör i KT

      Premiär för en av våra nya krönikörer. Denna gång förs pennan av Mikael Karlsson, uppvuxen i Karlstad och bland annat engagerad i miljörörelsen. Han är ordförande i Svenska naturskyddsföreningen. Han ger en programförklaring om vad som komma skall.