Senaste tidningen från KT
  • Prenumerera

    1. 4 mån, 125 kr (ord pris 250 kr)
      12 mån, 603 kr
    2. Loading ...
    • Mimulus odlar ständigt nya idéer

      mimulus

      Hos Mimulus står tiden aldrig stilla. Det som började med hästteater har med tiden vuxit till något betydligt större men hela tiden i ett samspel mellan människor, djuren och naturen. Just nu repeterar man för höstens eldshower, försöker ta hand om sin ekologiska odling och få sina idéer till nästa år i hamn.
      Foto: HP SKOGLUND

      ”Sola förkroppsligar bilden av Karlstad”

      En pulserande stad där det händer mycket inom kultur, idrott och evenemang. En stad med spännande näringsliv och universitet. Allt ingår i paketet som ska sälja Karlstad till presumtiva inflyttare. Det är Sola som är målbilden för hur man vill att nya invånare och besökare ska känna sig: varmt välkommen!

      Ilandaskolans hemvister gynnar ett lugnt lärande

      Efter ett års ombyggnad har Ilandaskolans elever och personal kunnat återinviga en skola som blivit både ljusare och lugnare. En viktig pusselbit är hemvisterna, en studiemiljö som samlar varje årskurs för sig.

      Festivalen som vill ge en smak av Värmland

      Värmlandsproducerad mat står i fokus när matfestivalen Smaka på Värmland arrangeras i Mariebergsskogen lördag och söndag, 27-28 september. Projektledaren, Stig Emilsson, Hushållningssällskapet, hoppas på 15 000 besökare.

      Stort intresse för nya lägenheter på Bärstad

      57 personer har tecknat sig för de 34 Bo Klok-lägenheter som nästa år ska byggas i Bärstad. Intresset är större än väntat, och efter lägenheterna står klara kommer det även att byggas bostäder på ytterligare två etapper i området.

      20 år för Karlstads nyföretagande

      NyföretagarCentrum Karlstad har sedan födseln hanterat bortåt  6 000 olika affärsidéer. Av dem har 2 000 nya företag startats och de flesta lever vidare efter tre år. Det firar man lite extra denna vecka vid sitt 20-årsjubileum.

      Alex och Sigge avslöjar meningen med livet

      Alex Schulman och Sigge Eklund låg bakom den rosade föreställningen Älska mig för ett par år sedan. I höst har de premiär för nästa föreställning Meningen med livet, om vår jakt på mening. Den här gången står båda två för första gången på scen och på onsdag har man en provföreställning i Karlstad.

      Ny mobilapp ska ersätta sms-biljetten på bussen

      Före årsskiftet kommer Karlstadsbuss att lansera en mobilapp där resenärerna enkelt kan köpa sin bussbiljett.
      Appbiljetten kommer på sikt att ersätta sms-biljetten, där försäljningen halverats under året.

      Nina Larsson sneglar på jobb inom näringslivet

      Ett jobb inom näringslivet. Det lockar Nina Larsson (FP) efter förlusten av riksdagsplatsen. Hon tror att hennes ledarskapserfarenheter kan komma till användning.

      Nu ska skärgårdens historia dokumenteras

      Kunskapen om skärgårdens historia på Hammarö är dålig. Men nu håller arkeologen Björn Wallbom och byggnadsantikvarien Lena Thor på att rätta till den saken. Hittills har de hittat ett outforskat skyttevärn från andra världskriget, lämningar från fiskebodar och jaktvärn som kan vara mycket gamla.

      Ny indisk restaurang har öppnat i Viken

      Nu ska fler Karlstadsbor lära sig uppskatta vällagad indisk mat. Det hoppas familjen Basar som öppnat sin tredje restaurang i landet, Tandoori House, på Vikengatan 8.

      Bilan får glasad granne?

      Ska hotell Bilan få en glasbyggnad med lägenheter och kontor som närmaste granne? Ja, om Janne Gustafsson och Karlstadhus får som man vill.

      Bokbryggan mötte en internationell publik

      På vardagar rör sig cirka trettiofem miljoner människor i Mexico City! Där har min kollega Margaretha Ullström och jag varit på stor barnbokskongress. Kongressen anordnas av Ibby (International Board on Books for Young People) vartannat år i olika delar av världen. 1974 var den i Rio de Janeiro i Brasilien och då tilldelades svenska Maria Gripe världens finaste barnbokspris H C Andersen-medaljen. Hon var den andra svenska barnboksförfattaren att få den. Gissa vem som var den första? Mycket riktigt, Astrid Lindgren fick priset redan 1958. Priset instiftades 1956. Numera finns ju Alma-priset också.
      Temat för årets kongress var Inkludering – att alla verkligen betyder alla.
      Ibbys uppgift är att verka för utgivning av bra barnlitteratur i alla länder. Att alla barn ska få tillgång till bra barnböcker från hela världen.
      Jag åkte till Mexiko för att berätta om Bokbryggan i Karlstad. Det är en språkfrämjande verksamhet som bedrivits i Karlstad sedan 1986 och som vänder sig till alla barn i åldern 5-8 år. Numera finns även Lilla Bokbryggan som berör barn från 1-4 år.
      För denna verksamhet fick Karlstad Svenska Barnboksakademins Eldsjälspris 2012. Alltså något vi Karlstadsbor kan vara stolta över.
      Vi var 900 deltagare från hela världen förutom de 400 lärarna som mexikanska Undervisningsdepartementet inbjudit som kickoff för en stor läsfrämjande kampanj de flesta enbart spansktalande. De stora plenarmötena var simultantolkade men de mindre parallellsessionerna var antingen på spanska eller på engelska och uteslöt därmed många deltagare. Det var synd för att på båda språken redogjordes för intressanta forskningsresultat.
      Flera svenska barnböcker finns översatta till spanska. Astrid Lindgren och Maria Gripe förstås men nu senast har den stora försäljningssuccén Cirkeln, av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren kommit på spanska. Sedan tidigare finns också Henning Mankells underbara självbiografiska ungdomsböcker. Av vår fina Alma-pristagare Barbro Lindgren finns bland andra Benny-böckerna. Däremot finns det bara en mexikansk barnbok utgiven på svenska, Felipe Garridos bok Tajín och de sju åskgudarna som kom 1990. Det är dåligt, tycker jag.
      Ett av syftena med en sådan här kongress är just att vi lär känna varandras litteratur.
      På planet hem satt jag försjunken i en mexikansk ungdomsroman som verkar lovande. El fuego verde ( Den gröna elden) av Verónica Murguía, en av författarna på kongressen, är en fantasyberättelse förlagd till gaelisk sagotid – mycket välskriven och fängslande. Vi får se om jag kan göra lite reklam för den. Man möter många människor på dessa kongresser och för mig var det extra roligt att träffa de brasilianska deltagarna. Årets H C Andersen-medaljör i illustratörsklassen är brasilianaren Roger Mello. Han kommer till Bok- och biblioteksmässan i Göteborg liksom en av Brasiliens mest älskade barnboksförfattare, Ana Maria Machado, som lagom till mässan kommer med två nya bilderböcker på svenska, Wow! Vilket kalas! Och Jararaca, Perereca och Tiririca på Hjulets förlag.
      Brasilien är temaland på mässan i år och flera vuxenförfattare kommer att hålla seminarier och delta i förlagens montrar. Passa på att bekanta er med Vanessa Barbara som skrivit Salladsnätter, Michel Laub som fått jättefin kritik för Att falla, och Daniel Galera med Blod i skägget.
      För den som vill ha brasiliansk atmosfär ur svensk synvinkel rekommenderar jag Kjell Erikssons deckare om kommissarie Santos, Spetsad, från 2013 och den senaste, Smärta, som kom i år.
      Väl mött i Göteborg!

      Lovsång till drickabilen

      Vad gjorde jag på dagarna som barn? Inget dagis och nästan inga lekkamrater. Jo, jag var varje dag en del av en arbetsgemenskap. Jag tog del av det som hände i vuxenvärlden på gården. Inte behövde jag som dagens barn några särskilda beslut föratt få följa med till föräldrarnas arbetsplats.
      Det fanns inga glassbilar på den tiden, men det fanns ”drickabilar”. De kom från bryggerierna i Åmål och Mellerud och var viktiga inslag både för mor och mig. Först skulle hon köpa ”donkedricka”, det vill säga måltidsdryck som såldes i fem- eller tiolitersflaskor. Idag är sådana flaskor populära på bonnauktionerna. Sen skulle man ha en back ”ljusor”, det vill säga lättöl klass 1. Man visste inte mycket om vin och olika druvsorter på den tiden, men alla hade en uppfattning om vilket bryggeri som sålde den bästa ”ljusan”!
      Så blev det då min tur att handla. Jag valde en läskedryck av varje sort. Varför? Var det för att redan då fungera som en sorts ”läskedrycksprovare”? Nej, jag var etikettsamlare! Som så många andra blivande samlare började jag alltså med att samla läskedrycksetiketter. Jag fick ihop en ganska fin samling från mitten av 1940-talet. Idag är etiketterna borta. Jag kan på samlarmässor se att många av mina etiketter säljs till priser som den lille samlargrabben aldrig kunnat drömma om.
      Det kom alltid mycket folk till gården för min far, som var nämndeman, var lite av bygdens ”barfotajurist”. Det var många olika uppgifter som far skulle klara ut. Varje sommar dök det upp unga män, som ville att far skulle skriva intyg till olika regementen om hur oerhört viktigt det var att de fick ett par veckors permission från det militära för att hjälpa till med höskörden. Det var då det! Idag är det ingen som bryr sig om någon höskörd längre.
      I hushållet på den tiden kokades alltid fler potatisar än som gick åt. De var avsedda för frukostmat dagen därpå. Någon gång kom de att fungera annorlunda. Det var när någon luffare knackade på dörren och frågade efter kall potatis. Antalet luffare hade minskat under min barndom, kanske delade de upp gårdarna sinsemellan – inte vet jag.
      En luffare minns jag väl. Det var en gammal man som kokade kaffe direkt på köksspisen i en gammal konservburk. Han fick ligga i ladugården på vintrarna, minns jag.
      Så hade vi bygdens gårdfarihandlare. Han hade lite högre status, så han fick ligga i kammaren. Han åt dubbla portioner av maten och han sov till lunch. Han hade vanligt gårdfarihandlarsortiment i väskan, men så hade han sak som gjorde honom mera spännande – han tog upp beställningar på fröpåsar ur färggranna kataloger.
      Så en morgon kommer till gården en gammal skräddare från Charlottenberg och min barndom blir helt förändrad – men det är en annan berättelse!

      Liberala krafter behöver stärkas

      Liberalismen fick sig en törn i årets val. I synnerhet tappade liberalerna mark i landsbygdslän. Där gick också dess politiska motsatser framåt istället, framförallt Sverigedemokraterna. Det liberala uppdraget framöver blir därför viktigare än någonsin.
      Enligt en omvärldsanalytiker vid Kairos Future ligger storstäderna 11 år före Sveriges landsbygd gällande attityd och trender i stort. Så har det kanske varit till viss del även tidigare, men nog kan det skönjas att skillnader ökar.
      Liberal politik ligger ofta i framkant, driver opinion snarare än följer den. Med budskap om rörlighet, dynamik och förändring utmanas de som förordar något statiskt. Om det nu är så att storstäderna ligger elva år före landsbygden och därmed är betydligt mer förändringsbenägna sätter det perspektiv på det faktum att liberalerna tappar mark i landsbygdslän.
      Inte att det inte finns liberaler på landsbygden, för det gör det. Men kanske är det kommunikativa gapet för närvarande för stort för landsbygdsväljare. Tröskeln blir för hög för att rösta liberalt när liberalerna i så hög utsträckning uppfattas som storstad. Igenkänningsfaktorn för låg.
      Men gemensamma nämnare finns liberaler emellan. Mellan storstad och landsbygd. Strävan efter frihet först och främst. I det alla de delar som gör friheten stark. Kunskap och bildning. Jämställdhet. Trygghet och rättssäkerhet.
      Ansvar är en annan gemensam nämnare. Eget ansvar för att göra det bästa av varje situation. Men också ansvar för andra då våra förutsättningar skiljer sig åt.
      Liberaler landet runt kan dela drömmar om ett bättre liv. Om att plugga vidare eller att starta företag.
      Men gapet mellan landsbygd och storstad måste överbryggas och de gemensamma liberala nämnarna stärkas. I de områden där intoleransen vinner terräng är det viktigare än någonsin att möta den enfaldiga utvecklingen och istället stärka liberala krafter. Detta gäller såväl på kort som på lång sikt. I båda perspektiven är det nödvändigt att minska grogrunden för populism. För det krävs god ekonomi och lägre arbetslöshet.
      De strukturella utmaningar som delar av landsbygden står inför gör inte denna utmaning lättare. Den demografiska utvecklingen lämnar en del att önska när det gäller stora delar av landsbygden. Befolkningen minskar, blir äldre, har låg utbildningsnivå.
      Att mota populismen och främlingsrädslan när många människor med rätta känner oro inför ovan nämnda utmaningar är inte enkelt. I synnerhet inte när politiska företrädare från alla läger slår mynt av oron för egen vinnings skull.
      Liberala värden kommer vara avgörande för landsbygden även i framtiden. Dygder som kunskap, strävsamhet, ansvar väger tungt för en liberal i storstad såväl som på landsbygd. Men framöver blir dessa liberala värden om möjligt än viktigare för land än för stad.