Senaste tidningen från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 54 kr/mån
      4 mån, 266 kr
      6 mån, 376 kr
      12 mån, 640 kr
    3. Loading ...
    • Midsommarrecept från Tallbacken

      Mat&Vin - Tallbacken Gastronomi

      Midsommar är i antågande och i och med det delar Tallbacken Gastronomi vid Hammarö Golfklubb med sig av några recept. De är inte bara goda utan också lätta att tillaga för att slippa helgstressen i köket.

      – Den här menyn börjar med en variant på gubbröra med kavring. Det blir också lite trevlig bonusrätt för att ta vara på matjessillen. Som varmrätt har vi värmländsk grillad ryggbiff med dragonkräm och som dessert en sabayonne på färska jordgubbar, säger köksmästaren Roger Björkman.

      Foto: Jeanette Dahlström

      Färre värmländska barn överviktiga

      Övervikt och fetma hos barn har minskat något de senaste åren, men fortfarande är en av fyra elever i årskurs fyra överviktig.

      – Vi ser en positiv trend, det är för tidigt att dra några slutsatser men jag tror att medvetenheten kring det här med generellt arbete mot övervikt och fetma har ökat, säger Lisbet Engh, länssamordnare medicinsk elevhälsa.

      Samtidigt är sommaren en period som ofta innehåller mycket socker i form av söta drycker och många utflykter med fika under sommarlov och semester.

      – Unga idag överkonsumerar livsmedel med för mycket socker men det handlar framför allt om att de rör på sig för lite, säger Jannette Grahn Vera som är dietist inom barnhälsovården.

       

      Nu börjar Saluhallen ta form

      Den 25 augusti slår portarna upp för Karlstad Saluhall. I bottenvåningen på Handelskvarteret Valvet byggs det just nu för fullt för att göra klart för de omkring 50 handlare som ska husera här.
      – Vi ska vara en mötesplats där man möter handlarna och får inspiration, säger Virginia Ullström, saluhallschef.

      Landsbygd och speedway i fokus för nytt landsbygdsråd

      För ett år sedan blev Lénie Ivarsson invald i Karlstads nystartade landsbygdsråd. Hennes hjärtefrågor är bland annat landsbygden, äldre och speedway.

      – Att äldre kan bo på hemorten är en, kollektivtrafik är en annan. Jag tycker också det är viktigt att alla beslut tas med ett landsbygdsperspektiv och att man inte ser landsbygden som en homogen grupp med samma intressen,säger hon.

      Samråd kring nytt äldreboende på Hammarö

      Hammarö kommun vill placera sitt nya särskilda boende på Djupängen strax norr om Hammarö Arena. Nu är planförslaget ute på samråd och Hammaröborna har möjlighet att lämna sina synpunkter.

      – Vi har redan hunnit få in några synpunkter och det handlar om lokaliseringen och om vägfrågan, säger planarkitekt Anna Åhs.

      Vattenkonsten intar Karlstad

      En jättepumpa och en terapisoffa för vattenrelaterade rädslor. Det är två av de konsthändelser som kommer finnas i Karlstad under konstprojektet Water research area som pågår i Karlstad under sommaren.

      – Bland annat kommer en av konstgrupperna att arbeta med workshops som har träsket som utgångspunkt, säger Jan-Ove Ekstedt, verksamhetsledare Konstfrämjandet Värmland.

      Märta Palmborg har fått namnge väg

      Hon var en av Sveriges första kvinnliga provinsialläkare och den första i Värmland.
      Nu har Märta Palmborg fått ge namn till den nybyggda vägen mellan Älvgatan och akuten.
      – Jag är imponerad och stolt över att hon blev framröstad och på Facebook som kanske inte var hennes främsta kommunikationskanal, säger Gustaf Sundelius, barnbarn till Märta.

      Kent-Ove vill fånga rörelserna

      Kent-Ove Moberg började måla när han gick i pension för fyra år sedan. Nu ställer han ut i konsthallen på Hammarö bibliotek.
      – Jag har alltid tyckt om färg, form och rörelse, berättar han.

      Här kan du fira midsommar

      I morgon är det dags att pynta midsommarstången och plocka fram dragspelet. För den som vill fira en traditionell midsommar finns det en hel del att välja på.

      På´t igen!

      Vips så är vi redan i slutet av juni.
      Vart tog dessa juniveckor vägen?
      I slutet av maj hängde täckjackan fortfarande framme i hallen och syrenerna hade knappast knopp.
      Först kom Nationaldagsfirandet och alla flaggor ska hissas. Sedan var det studenternas tur att glädjas och firas. Först balerna i början av veckan, och utspring med uppvaktningar i slutet av den samma. De är så fina, så unga, fulla av energi och med stora förväntningar på framtiden. Jag minns tillbaka och kan komma ihåg den där känslan av odödlighet och kraft. Inte utan att jag blir sentimental, men även lite tråkigt realistisk och bekymrad över alla grusade drömmar som förr eller senare kommer att dyka upp i livet.
      På lördag efter studenternas framfart, då var det bara att kavla upp ärmarna igen och ladda för 70-årsfest. Nu tänds åter hoppet, och trots att mamma börjar bli till åren och varit med om det där gruset längst livets väg, så finns all anledning att fira. Min mamma har inte undanbett sig eller valt att gömma sig. Nej nu jäklar är det fest! Eftersom pappa inte lever längre, så är det vi tre döttrar som hållit i taktpinnen vad gäller hemliga upptåg och annat. En otroligt lyckad kväll med nära vänner, tillika musiker, som körde spontana framträdanden till långt in på nattkröken.
      Och barnbarn som inte rädes att ta micken och ta till orda. Allt ifrån yngst på 8 år ända upp till den äldsta på 20. Och som grädde på moset kom en inspelad hälsning från New York med självaste Rolf Porseryd som avsändare. På söndag var jag glad men mycket trött. Men hoppsan, dottern fyller 18! På´t igen! Hurra hurra hurra hurra!
      Mitt i min familjs firande börjar en annan stor fest. Fotbolls-EM! Hela Sverige firar och festar, trots motgångar. Mitt i veckan lyckades det slinka in en sommarfest med jobbet också… Äntligen helg, men nu ska dottern ha ny fest med sina vänner. Mamma hade 50 gäster på sitt kalas, och dottern var inte mycket sämre. 45 ungdomar hem till oss i Alster! Även denna fest blev lyckad och ingen av mina värsta farhågor behövde besannas.
      I morgon är det midsommar. Nu ska jag bara pusta ut. En ut och en inandning hinns med innan midsommarfirandet sätter fart. Partyljus och långbord får stå kvar, det är bara att slänga vissna blommor och plocka nya, men vilka blommor? Hägg och syren som stod i blom för två veckor sedan är redan bruna och torra. Även jag börjar känna mig lite vissen.
      Men som sagt, på´t igen! Som en fin (ej brun) men något överblommad rallaros kommer jag inte vika mig för varken vind eller regn i morgon.
      Glad Midsommar på er!

      Min fantastiska väninna

      Nu har jag äntligen läst klart Min fantastiska väninna av pseudonymen Elena Ferrante. Jag glömde mitt exemplar på flyget och fick lov att köpa ett nytt när de inte hörde av sig från SAS hittegodsavdelning. Hoppas att den som hittade boken har fått en lika fin läsupplevelse som jag. Ferrantes bok har ju fått en enorm uppmärksamhet och höjts till skyarna av de flesta recensenterna och jag måste hålla med.
      Sällan har jag läst en så inträngande, naken, skildring av en uppväxt. Här förskönas ingenting. Berättelsen börjar på 1950-talet i fattiga kvarter i Neapel när Elena och Lila plötsligt blir vänner. Plötsligt, trots att de känt varandra sedan första klass och tävlat i alla sammanhang utan att någonsin ha pratats vid. Det är när de smyger uppför trappan till Don Achilles våning högst upp i hyreshuset som Lila tar Elenas hand och de blir oskiljaktiga. De ska kräva tillbaka dockorna som de, av elakhet, själva kastat ner i källaren. Och nu har den fasansfulle Don Achille tagit dem.
      Så här beskriver Elena Ferrante sin barndom ”Jag blir inte nostalgisk när jag tänker på vår barndom, den var full av våld. Allt möjligt hände i hemmen och utomhus, varenda dag, men jag minns inte att jag någonsin tänkte att det liv som vi fått på vår lott skulle vara särskilt dåligt. Det var som det var, och vi växte upp med vetskapen om att vi måste göra livet surt för andra innan de gjorde livet surt för oss”.
      Kring dessa två flickor myllrar det av människor och det är bra att boken inleds med en förteckning över alla de familjer och barn som figurerar i berättelsen.
      Flickorna följs åt i de lägre skolklasserna och Lila är den briljanta av de två. Deras lärare, fröken Oliviero, förmår Elenas föräldrar att låta henne fortsätta i läroverket, men hon lyckas inte övertyga Lilas pappa, skomakaren, om att Lila har läshuvud och borde få fortsätta att studera.
      I stället studerar Lila i smyg och läser vad hon kommer över i det lilla lokala biblioteket. Länge är hon Elena överlägsen i samtliga ämnen.
      Flickorna växer. Elena utvecklas tidigare och drar till sig pojkarnas blickar, medan Lila länge behåller sin spinkiga figur. När hon äntligen börjar utvecklas är det som en ros som slår ut och Elena kommer ohjälpligt i bakgrunden.
      När boken slutar är de båda sexton år och Lila har just firat bröllop med charkuterihandlarens son Stefano och Elena har börjat på gymnasiet.
      Vad är det då som gör denna bok så fascinerande? Är det att författaren låter allt som händer flickorna ta tid? Deras tankar och samtal får ta tid. Elenas avundsjuka på den fantastiska väninnan beskrivs – det är ju hon som är berättaren. Lila ses ju hela tiden med Elenas ögon. Jag tror att detta tävlande mellan nära väninnor är mycket vanligare än man vill erkänna för sig själv. Här avslöjas det. Så här övar sig flickor i nära relationer. De prövar varandra. Allt som sker runt omkring får mindre proportioner. Våldet, eländet, festerna, förälskelserna finns där som bakgrund men det är relationerna mellan flickorna som är navet och nerven i berättelsen.
      Och detta är bara första delen i en serie på fyra!

      Åtgärder gör skillnad

      Examensprov i gymnasiet, rättade av skolverket och ämnesbetyg istället för som nu kursbetyg. Dessutom, vilket kanske är den enskilt viktigaste åtgärden, att höja behörighetskraven för de teoretiska programmen och det i vissa fall rejält.
      Liberalerna lanserade förra veckan en ny kur för hur skolresultaten ska lyftas och svensk skola ska bli bättre.
      Kloka förslag i rätt riktning även om det finns fler saker som behöver göras än så. Ett avgörande problem i det svenska gymnasiet är det utbudsöverskott som uppstått. I praktiken finns det idag ingen övre gräns för antalet platser på respektive gymnasieprogram. Ju fler elever som söker desto fler platser erbjuds. Baksidan är risken att allt ansvar för att eleven ska lyckas i skolan läggs på just – skolan. En elev som missköter sina studier behöver aldrig vara rädd att förlora sin plats. Det står mängder av skolor i kö som gärna ger eleven en ny plats mot ännu en påse av kommunal skolpeng.
      Självklart ska elever ha flera chanser och få den hjälp de behöver. Men någon form av krav på arbetsinsats måste också finnas, liksom en konsekvens om man inte tar vara på den utbildningsplats som faktiskt ställts till förfogande och som betalas med skattemedel.
      Här kan Liberalernas förslag bidra till en förbättring och leda till kvalitetssäkring så att inte mindre seriösa skolor frestas att sänka målen för att få igenom så många elever som möjligt. Åtgärderna skulle kanske inte vara tillräckliga, men inriktningen är rätt. Frågan är om den rödgröna majoriteten inser detta?
      Ett examensprov som både genomförs och rättas av skolverket skulle kunna bidra till att skolor inte frestas att illojalt konkurrera med för generösa betyg. Lärarna skulle få än mer råg i ryggen och i bästa fall slippa påtryckningar att sätta högre betyg. Påtryckningar som riskerar att komma från både föräldrar och arbetsledning i en situation av kraftigt utbudsöverskott. I stället sätts fokus på att faktiskt eleven ska tillgodogöra sig de kunskaper som krävs för att klara examensproven. Hur det ska lösas rent praktiskt, i vilken mån annat bedömningsunderlag än just prov ändå ska vägas in med mera, det får man förstås jobba vidare med.
      Höjda behörighetskrav för att komma in på de teoretiska, studieförberedande programmen är ett än bättre förslag. På det sättet ges elever incitament redan i grundskolan att fokusera för att nå tillräckliga resultat för att nå de förkunskapskrav som krävs för att faktiskt klara av studierna och på bästa sätt förberedas för universitetsstudier. Behörighetskraven bör anpassas till respektive teoretiskt program för att i än högre grad fokusera på kunskapskrav och ambitionsnivå att komma in på programmet snarare än på betyg i allmänhet.
      En sådan betygströskel i vissa ämnen kanske kan vara något även för antagningen till universitetet i högre grad än nu och oftare kombineras med intagningsprov? Dokumentation av meriter såsom betyg ska främja och spegla kunskap. Kopplingen måste vara tydlig. I annat fall riskeras utbildningsinstitutioners tillit och förtroende att äventyras. Det har vi definitivt inte råd med.

      Kön

      skanna0012

       

       

       

       

       

       

       

      Det här var rean ingen ville missa, så redan långt före öppningsdags var där en snabbt tillväxande kö. Jag skyndade mig fram, och där stod vi nu alla och envar på sin plats , som vore vi planterade i en rabatt. Tre i bredd. Förväntansfulla. Uthålliga.
      En halvtimme senare penslades kvarteret av en regnskur, och de av oss som lyssnat på morgonens väderprognos fällde belåtet ut paraplyerna. Jag fick omedelbart kroppskontakt med de av mina tillfälligt närstående som inte varit fullt lika förutseende. Tätt bakom mig stod en man med tax. Han uppmuntrade hunden med några godisbitar, sedan sa han.
      – Jahaja, här befinner vi oss nu, tålmodigt förspillande vår snålt utmätta tid på själlös konsumtion… Men människan förefaller köbenägen av naturen, inte sant. Vi har en formidabel fallenhet för att ordna oss i rad efter varandra så snart tillfälle bjuds. Kan undra om det sitter i generna eller om det rör sig om inskolning? Tja, därom tvistar
      inte de lärde, för ingen tycks ha befattat sig med frågan förrän jag tar upp den här och nu, inlemmad i denna mycket disciplinerade och typiskt svenska kö. Saken intresserar mej nämligen. Som sist av de barn min mor födde vid ett och samma tillfälle våren 43 hamnade jag i kö redan vid födelsen. Först ut kom min brorsa, men han har ju alltid trängt sig före och tagit för sej. Min sluga syster passade på att slinka ut som trilling nummer två innan det äntligen blev min tur. Så för att en gång för alla reda ut det här med köbildandet skulle jag välkomna tillsättandet av en utredning – en annan svensk specialitet!
      Taxen visade tecken till otålighet men blev bryskt inryckt i kön och fick tröstas med ytterligare hundgodis. Jag kunde känna mannens haka vidröra min axel, och hans anförande bar vittnesbörd inte bara om ett filosofiskt sinnelag utan också om att han ätit mögelost på frukostmackan.
      Emellertid höll jag med mannen i långa stycken. Uppmuntrad fortsatte han.
      – För visst känner vi oss egendomligt tillrättakomna i en kö. Ingenting kan ju heller vara mer jämställt och rättvist: man når sitt mål i tur och ordning oavsett genus, hudfärg, härkomst, sexuella preferenser eller samhällsställning. Vår respekt för kön som social organisation sitter djupt och ingen av oss skulle uppskatta att någon försökte tränga sig före.
      Emellertid drog regnskuren vidare, och jag skyndade mig att fälla ner paraplyet. Mina inhysingar under tygskärmen drog sig hövligt ett steg tillbaka till sina respektive kroppsrevir.
      Till höger om mig stod en äldre man i blå keps och glasögon. Han sa.
      – Jag har läst i ‘Blå boken’ av Strindberg att vår svenska kö uppfanns någon gång kring år 1005. Olof Skötkonung höll då gästabud i Sigtuna under påskveckan. När tunnan med nyjäst mjöd rullades fram samlades de redan kraftigt beskänkta hirdmännen i en stimmande skock kring gudadrycken. Trängsel uppstod som stegrades till gruff som övergick i handgemäng som urartade till envig med blanka vapen.
      Enligt krönikan ska då en mäktig vrede ha kommit över kung Olof. Den tog honom så att han begynte skaka och skallra från kronan ner till sandalerna. Svettpärlor stora som sagogryn bröt fram i pannan, och han reste sig, slog sitt stop med väldigt brak i bordet och röt:
      ’Nog nu era vettvillingar. Stick svärden i skidorna och ställ för fan upp er i rad i den ordning ni kom fram till tunnan, dumskallar, annars låter jag vid gudarna kasta ut er i fjärden…! Och du Torgrim Baldersson, se till att få bort huvudet som du högg av alldeles i onödan! Förbanskade vildvärstingar! Och fyll mitt stop, någon…’
      Kämparna följde kungens råd, slokörade och skamsna. Och si! Så snart mannarna kommit på plats inställde sig en ordning och ett lugn som väckte gästabudets stora förundran.
      Den svenska kön var född!
      Uppfinningen vann gott rykte och spreds med tiden till praktiskt taget alla jordens folk.
      Det hade redan gått över en timme utan att vår kö rört sig så mycket som en fotlängd. Däremot hade den tillvuxit på längden. När jag reste mig på tå kunde jag överblicka leden åt båda hållen. Framåt mätte kön ett femtiotal meter, sedan försvann den runt hushörnet. Bakåt var den ungefär hälften så lång innan den svängde runt knuten på andra änden av huset.
      Vår mögelostdoftande filosof hade nyss talat sig varm för den ursvenska köbildningsdriften. Men denna har naturligtvis sina gränser, annars vore vi inte människor utan mollusker.
      En som tydligen hade börjat krokna var damen på min vänstra sida.
      – Men hörni, sa hon argt, är det här en kö eller är det en
      geologisk process..! Vi kommer ju inte ur fläcken. För nog borde dom ha öppnat vid det här laget!
      En blankhövdad ung man framför mig visste besked.
      – Klockan nio, stod det i tidningen att dom skulle öppna. Hon är redan kvart över tio utan att någonting har hänt. Nu skickar jag en fråga framåt.
      Han vände sig till det medelålders paret framför sig och sa med skarp röst:
      När tänker dom släppa in oss!? Skicka frågan vidare.
      Så skedde, och när jag än en gång hävde mig på tå kunde jag se frågan vandra framåt längs kön och slutligen försvinna runt hörnet.
      Återstod inget annat än att vänta. En ny regnskur fick paraplyerna att blomma upp. Tio minuter senare knackades jag på axeln av filosofen bakom mig. Han lutade sig fram och sa.
      När tänker dom släppa in oss!? Skicka frågan vidare.

      Anna har stenkoll på kaffets trender

      Anna Nordström är specialkaffeansvarig på Löfbergs i Karlstad och hon håller koll på de senaste trenderna och smakerna vad gäller kaffe runt om i världen.

      Anna Nordström är specialkaffeansvarig på Löfbergs i Karlstad och hon håller koll på de senaste trenderna och smakerna vad gäller kaffe runt om i världen.
      – Just nu är kallt kaffe en av de stora trenderna, säger Anna Nordström.
      Foto: PETER BÄCKER

      Rekordmånga i simskola

      Efterfrågan på simundervisning för barn i Karlstads kommun är i år rekordstor. Det beror delvis på antalet nyanlända barn och unga som i stor utsträckning behöver lära sig simma, men också på att kommunens simskolor är populära.
      – Det blir en stor utmaning säger Charlott Granlund som är badmästare på Sundstabadet i Karlstad.
      Att hitta simlärare till kommunernas simundervisning under sommaren är ett återkommande problem. Annika Svensson är utbildningsansvarig inom Svenska Livräddningssällskapet i Värmland och håller just nu i en utbildning för nya simlärare.
      – Det har varit svårt att få ihop det men vi har lyckats fylla alla platser inför sommaren, säger hon.