Senaste tidningen från KT
  • Prenumerera

    1. 4 mån, 129 kr (ord pris 258 kr)
      12 mån, 621 kr
    2. Loading ...
    • Kan Somalia spela bandy så kan väl Afghanistan?

      Flyktingar2 Hak

      Två gånger i veckan skrinnar några än så länge lite vingliga lirare omkring på Tingvallas is. Ibland blir det en vurpa.
      Killarna må vara sina små misstag förlåtna: bandy är ingen stor sport i Afghanistan.
      Ändå finns drömmarna där:
      – Att få representera mitt hemland som bandyspelare? Det vore häftigt, säger Ebrahime Hosseini, 21.
      Foto: HÅKAN STRANDMAN

      Nästa KT kommer på Julafton

      Nästa vecka kommer ett extra tjock julnummer på självaste julafton, alltså nästa onsdag i stället för torsdag. Därefter gör vi ett uppehåll till den 8 januari.

      Julhandeln väntas slå rekord även detta år

      Årets julhandel väntas omsätta totalt 68 miljarder kronor. Det är en ökning med 2,5 procent och varje svensk shoppar i snitt julklappar för 1 400 kronor. Det visar årets julprognos från HUI Research.

      97 cykelsynder i november

      Under november har polisen särskilt kontrollerat cyklister och deras cykelljus – eller snarare bristen på dem. Mest har man varit i Karlstad och resultatet är att 97 cyklister har bötfällts för att ha cyklat utan ljus.

      Alla bussar möts numera i Jonsbol

      Nu har den nya tidtabellen för bussarna till och från Hammarö tagits i bruk och nya bytespunkten är invigd.
      Där möts numera alla bussar som trafikerar ön.

      Fem generationer Bergqvist har firat skobutikens 110 år

      När Bergqvist skor föddes låg den på exakt samma plats som dagens butik vid Stora torget. Nu kan femte generationens vd, Thomas Bergqvist, se tillbaka på 110 år med stark utveckling. I dag har man 22 skobutiker i hela landet och tre egna skomärken.

      Shams blev årets student

      Shams Asamrai, civilingenjörstudent på Karlstads universitet, utsågs till Årets student på Traineedagen i Stockholm. Här berättar hon om hur det kommer sig.

      Premiär för skridskodisco på jullovet

      I helgen drar jullovet i gång för skolbarnen. Då brukar en rad familjeevenemang presenteras. Mariebergsskogen har exempelvis en nyhet, ett skridskodisco på den konstfrusna isbanan.

      Öppet julfirande i Norrstrandskyrkan

      Det har bakats och julmat skänks av närliggande livsmedelsbutik. Norrstrandskyrkan rustar sig för öppet julfirande där ensamma och andra välkomnas.

      Myrorna till Våxnäs

      Igår onsdag öppnade second handbutiken Myrorna ny butik på Ramgatan på Våxnäs. Den gamla i Arkaden stängdes i november.

      Växlingsproblem

      För någon vecka sedan fick jag i min ägo två tusenlappar. Förra året blev jag vägrad att betala med en tusenlapp i en affär (sådan är lätt att förfalska), så i år tänkte jag att jag skulle växla dem i banken (en som fortfarande har kontanthantering). Jag gick in i den bank som verkligen ger sig ut för att vara intresserad av fortsatt pengahantering. Jag lämnade fram mina tusenlappar och sa hurtfriskt ”Kan jag få femhundringar?”
      Den unga kassörskan såg olycklig ut. Kanske tyckte hon det skulle bli lessamt att säga det som alla bankkassörer/kassörskor numera nästan automatiskt säger: ”Det blir en avgift”. Nej, i stället klämde hon till med ”Är ni bankkund här?” Det var jag inte, så jag tog mina tusenlappar och gick till min husbank, som fortfarande hanterar pengar.
      När det äntligen blev min tur, så gick jag fram till kassan. Kassören kände jag igen, så det var lugnt. ”Kan jag få växla dessa till femhundringar?” ”Det går inte,” blev svaret. Då blev jag skitförbannad och tryckte ner sedlarna i den lilla behållaren, där man lägger nummerlappar, sägandes ”de är alltså värdelösa då.”
      Kassören förstod nu att han måste tillämpa allt det han läst i kundpsykologi och började med ”Tusenlapparna är inte värdelösa. Satte jag in dem på mitt eget konto, så kunde jag sedan ta ut dem som femhundringar. ” Tusenlapparna sattes in, några femhundringar ville jag demonstrativt inte ha denna dag.
      När jag kom ut på gatan, ångrade jag faktiskt att jag lät kassören lyckas. Det hade kanske varit värt 2 000 kr att i resten av livet ha ett minne av visad revolutionär kraft mot något superidiotiskt. Antingen har man pengahantering och då ska man väl kunna växla ett par tusenlappar, eller också har man ingen pengahantering.
      När var det förresten Riksbankens nya tusenkronorssedlar skulle ges ut? De med Dag Hammarskjöld på.
      Så en historia om pengar som jag hörde som grabb. På den tiden var den högsta vinsten på tips, tror jag, 75 000 kr. Ville man ha en högre vinst så var det att skaffa sig en premieobligation. Då kunde man vinna 200 000. Det var en skogshuggare som vann just 200 000 kr på sin premieobligation. Han satte sin yxa i en stubbe och levde glada dagar i ett par år tills pengarna var slut. Då gick han tillbaka till sitt skogshuggarliv igen. Så en dag vann han 75 000 kr på tipset. När någon gratulerade honom till den nya vinsten så svarade han kärvt ”Fan, nu börjar supinga igen!”
      I en tidigare krönika skrev jag att jag i fortsättningen skulle dofta Old Spice. Tyvärr visade det sig vara ett oförsiktigt löfte. Old Spice finns inte längre att köpas i svenska affärer. Finns dock på nätet. Döttrarna har fått i uppdrag att kolla läget i Albanien och på Island. Kanske tomten ändå har en Old Spice-flaska i säcken!

      Fadäsen

      Ingen undgår väl att någon gång prata bredvid munnen. Vi har då presterat en försägning och ofrivilligt sagt något som vi borde ha hållit tyst med.
      Det kan gå till så att den talande lägger fram sina synpunkter i något ämne – ut ur munnen hoppar då plötsligt ett i sammanhanget alldeles väsensfrämmande, i värsta fall direkt opassande!
      Kanske har den som försäger sig hela dagen haft tankarna på annat håll, och i ett ögonblick av distraktion gör sig detta påmint!
      Felsägningen avslöjar ofta vad vi egentligen tänker på.
      Här ska nu återanvändas – fast i ny tappning – historien om en verkligt ruskig försägning. Någon har kanske hört den förut. Må så vara. En god visa tål att sjungas mer än en gång.
      Dramat utspelar sig i förfluten tid, rollistan upptar fyra personer.  Där är till att börja med Chefen, en direktör Petrus Neander, ägare till ett familjeföretag i plastbranschen. Han omtalas som en chef av äldre modell, egenmäktig och styrande sitt företag med hårda nypor. Han är fruktad för sin stingslighet och ett uppbrusande humör. Därutöver har han en mycket öm punkt: näsan!
      Med näsan förhåller det sig på det viset att dess ägare har råkat förfrysa den under en vintersemester i Mora. Väl upptinad lade näsan ny vävnad till den ursprungliga och antog en betydligt kullrigare fason än vad normen föreskriver. Vidare är det intressant att notera att näsan numera framträder stadigvarande multikulört, med en iögonfallande övervikt för smultronrött och lila.
      Chefen har valt att låtsas om intet, och han förväntar sig motsvarande diskretion av sina underlydande. Mer behövs inte än ett alltför utdraget stirrande för att direktörens gunst skall vara förverkad.
      På hans företag arbetar en ung uppåtsträvande man vid namn Alf Bengtsson. Alf åtrår en upphöjelse till posten som chef för avdelningen för produktutveckling. Den här dagen har han dristat sig att bjuda direktören på middag. Uträkningen är att han skall lyckas komma på så pass god fot med chefen att han vågar utveckla en del tankar kring nya plastartiklar som han hoppas mycket på.
      Till stöd för sin sak har Alf hustrun Birgit, som han instruerat att charmera gästen med hjälp av god husmanskost och ett älskvärt bemötande.
      Men så har vi problemet med nr 4 i rollförteckningen, sonen Rune, kallad Lilleman. Pojken är lekens Joker ty han är i den ålder då barn säger vad de tänker. Varken mer eller mindre. Till all lycka är ju detta ett övergående stadium: barnet kommer ganska snart underfund med värdet av att behålla en del av sina tankar för sig själv.
      En timme innan har hustru Birgit satt Lilleman på knät i och för ett katastrofförebyggande samtal. Hon har sett sonen djupt i ögonen och i sakliga ordalag beskrivit luktorganet på den gäst som är i antågande.
      – Men du får på inga villkor säga något om farbrorns näsa. Hör du det, inte ett ord! Har du förstått?
      – Ja, mamma.
      Nå. Gästen anländer bullrande, kränger av sig galoscherna och får hjälp med den magnifika pälsen. Han kysser värdinnan på hand och förefaller på det hela taget vid gynnsamt lynne. Alf känner anspänningen lätta. Efter en värmande välkomstdrink sätter man sig till bords.
      Här följer nu ett ätande och ett drickande, skålande och konverserande som lämnas utan kommentarer. Men vi gör den lugnande iakttagelsen att allt tycks gå enligt planerna. Chefen blir rent av skämtsam, säger artigheter om värdinnans kokkonst och ger Alf en eloge för hans samling av prispokaler i lerduveskytte som pryder kortväggen. Och chefsnäsan prunkar i allt praktfullare valörer för var gång Alf fyller på vinglaset.
      Efter middagen slår sig sällskapet ner i vardagsrummet, där soffan välkomnar chefen med ett överdåd av små färgglada kuddar. Hustru Birgit har dragit fram rökbordet med cigarrerna och konjaken. Hon har burit in silverbrickan med kaffepannan, gräddsnipan och sockerskålen, allt i engelskt porslin med pastoral dekor i blått.
      Det är hög tid för en presentation av Lilleman, desto mer som gästen uttryckt en önskan att få hälsa på pojken.  Genast känner föräldrarna ett sting av oro. Skall Lilleman hålla sitt löfte? Det har hänt tidigare att han inte gjort det. Ett olämpligt ord, och kvällen vore förstörd och Alfs förhoppningar grusade!
      Här kommer nu Birgit in med sonen, hållande honom hårt i handen. Pojken går fram till gästen, vattenkammad och klädd i sina artigaste kläder. Hans far biter sig i knogarna.  Blicken ur Lillemans stora och kyligt observerande ögon glider för ett ögonblick över gästens näsa och stannar till – men viker strax åt sidan och landar sedesamt i flossamattan vid hans fötter. Pappa Alf far med servetten över pannan.
      – Jahaja. Ser man på. Sicken en duktig pojke, säger gästen och pustar ut ett Havannamoln över Lilleman. Mer blir inte sagt, och hustru Birgit rycker snabbt åt sig initiativet.
      – Hög tid för småttingar att gå i säng, kvittrar hon. Så lägger hon händerna på Lillemans axlar och styr honom de tio stegen fram till den räddande dörren. I nästa ögonblick har de lämnat rummet, och Alf känner som ett jubel i bröstet.   Han häller upp starkt kaffe åt sin gäst. Han ställer ner pannan och kompletterar med en påfyllning i konjaksglasen. Och vänder sig sedan till sin chef med en förbindlig fråga:
      – Önskas grädde i näsan?

      God Jul!

      Jag håller inte med Socialdemokraterna om mycket. I synnerhet inte efter den här kaotiska hösten med total förvirring och dubbla besked. Jag håller heller inte med om beslutet att utlysa extra val. Alla andra alternativ var inte prövade. Hade S verkligen varit så intresserade av samarbete som de påstått hade de undersökt andra vägar, inte bara det lättaste för dem själva. Nu är det som det är och vi får se fram emot att få diskutera politik och förslag för Värmland och Sverige.
      Men jag hoppas dock att alla parter kan ta sig ur sandlådan. Strävan att försöka lägga bilden tillrätta enligt eget önskemål har dominerat alla sidor. Vissa mer desperata än andra kan tyckas, men så är jag också partisk. Det har varit mycket prat om samarbete. Men samtidigt som (S) sagt sig vilja samarbeta och enligt egen utsago sträckt ut en hand, har örfilarna haglat med de andra.
      Det är inte så man får samarbete att fungera. Därför är även denna gång Alliansens konstruktiva samarbete det bästa för Sverige och Värmland. Allianssamarbetet vilar på en ömsesidig respekt för varandra och för de kompromisser som tecknats. Varje parti strävar efter att få genomslag för sina egna idéer men varje parti kan leva med och också stå upp för gemensamma överenskommelser.
      De största foliehattarna av alla som odlar en helt egen bild av sin udda verklighet är Sverigedemokraterna. Make till att främja sitt eget martyrskap finns ej. De har brutit praxis i riksdagen och lyckats lurat fram ett nyval enbart i syfte att försöka maximera sina röstsiffror.
      Jag tillhör dem som tycker ledarskap är viktigt. Det är viktigt i stort och i smått. Föredömets makt bör inte underskattas av politiker. SD visar gång på gång på det rakt motsatta.
      Sverigedemokraternas upprepade nonchalans gentemot Sverige är respektlös och förnedrande. De är ett missnöjesparti med nazistiska rötter och de drivs bara av att skapa kaos och främja sig själva. Senast i raden av idiotiska uttalanden står vice talman Björn Söder för. Varför i hela friden så frenetiskt fokusera på huruvida man är svensk eller inte?
      Har Björn Söder ens sett alla olikheter som finns inom Sverige och som allt i någon bemärkelse kan anses som svenskt? Vad tjänar det för nytta att gradera svenskhet? Jag själv känner mig inte sällan mer som värmlänning än något annat. Ibland som europé. Ofta svensk såklart men så är jag också svensk medborgare precis som miljontals andra i detta land. Det är så mycket viktigare att förhålla sig till mänskliga rättigheter och lagar än till något annat.
      Angående regeringsfrågan. Höstens hattande och otydliga besked i en rad frågor är skadligt för Sverige. Sverige behöver en regering som är kapabel att samarbeta och hitta hållbara lösningar för framtiden. För framtiden är skolan fortsatt en av de viktigaste politiska frågorna. Vi behöver fortsätta fokusera på kunskap, på behöriga lärare med bra betalt och på ordning och reda i klassrummen.
      Kunskap och utbildning är avgörande för att varje människa ska kunna forma sitt liv så som hon vill. Kunskap är också en viktig faktor för bättre villkor för företagen. Kompetensförsörjning för företag är av avgörande betydelse i en globaliserad värld där det vi tävlar med är kompetens.
      Hur som helst, vi har en valrörelse att se fram emot. God Jul så länge.

      Öl bryggs åter i Karlstad

      tbryg

      Julölen jäser och efterfrågan på lättölssorterna som produceras i nystartade Tingvalla Bryggeri bara ökar. 48 år efter nedläggningen av Karlstads Bryggeri bryggs det åter öl i stan.
      Foto: PETER BÄCKER

      Misshandel vanligast vid Karlstads krogar

      Vikentunneln byggs om för att människor känner sig otrygga där. Men det är inte där våldsbrotten sker.
      De sker där krogarna är, kring stängningsdags. Nu vill polisen att krogarna slutar servera alkohol tidigare för att få bukt med problemen.