Senaste tidningen från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 54 kr/mån
      4 mån, 266 kr
      6 mån, 376 kr
      12 mån, 640 kr
    3. Loading ...
    • Ditt skräp kan vara guld värt

      Antikt

      Gamla möbler och prylar som står bortglömda på vinden kan värderas högt om några år. Ali Basiri som är ägare av Antik och design i Molkom, ser ett växande intresse för antikviteter. Men vad som är trendigt och eftertraktat i framtiden är svårt att förutse.
      – Ibland är plast dyrare än silver, säger han.

      Nu är det dags att rota i gömmorna på vind och i förråd. På söndag ges nämligen chansen att få gamla föremål värderade av antikexperter, då SVT:s populära Antikrundan kommer till Karlstad.
      Inspelningen pågår mellan 12 och 18 på Värmlands museum, och kända ansikten som Anne Lundberg och Knut Knutson kommer givetvis att finnas på plats.
      Foto: AGNES JANSSON

      Ostkaka på värmländskt vis när saluhallen öppnar

      I dag slås dörrarna upp till en ny saluhall i centrala Karlstad. Många lokala matproducenter kommer finnas här. Vi har träffat en av dem.
      I en liten timrad stuga på gården Månstad i norra Ölme råder febril aktivitet.
      – Så här års har vi mycket att göra. Det har vi ända fram till jul, säger Johan Larsson.

      Anna Tjäder ny chefredaktör på KT

      Anna Tjäder blir ny chefredaktör och ansvarig utgivare på Karlstads-Tidningen. Hon efterträder Johanna Skoglund som börjar studera. Anna har under våren arbetat som reporter på KT.

      Tågolycka blev konst

      Tågolyckan som inträffade i våras kom att bli mycket uppmärksammad. Nu har händelsen blivit förevigad i tre tavlor som ska pryda väggarna i landstingets lokaler.
      – Bilder i vården fungerar som samtalsöppnare, säger konstchefen Anna Åberg.

      Stödgala för att minska självmorden

      På fredag är det dags för Suicide Zeros stödkonsert på Nöjesfabrikens innergård. Marie Niljung är initiativtagare till konserten och projektledare på Suicide Zero som arbetar för att öka kunskapen om psykisk ohälsa och minska självmorden.

      Tycker trafikförbudet efterlevs dåligt i city

      Förbudet mot trafik på gatorna i centrala Karlstad har funnits i mer än tio år och få blir bötfällda för bryta mot förbudet. Men boende i området menar att förbudet inte efterlevs.

      Fler faddrar behövs till de nyanlända

      Hammarö kommun har hittills tagit emot 24 nyanlända som fått sin kommunplacering här.
      – Än så länge har det funkat bra med att hittat boende åt alla, säger Annika Axelsson, integrationssamordnare på kommunen. Vi har ett bra samarbete med Hammaröbostäder.

      Missionshuset i Träfotere klart att börja användas

      Efter år av ideellt arbete invigdes i söndags det återskapade missionshuset vid Träfotere i Hynboholm under Grava Hembygdsdag. Nu är projektet nästan klart och huset redo att kunna tas i bruk.

      Nya ledarskribenter i KT

      Med början den här veckan välkomnar vi två nya ansikten till Karlstadstidningens ledarplats. Det är den liberala riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson och Per Scheutz, liberal kommunpolitiker i Karlstad, som framöver kommer att leverera ledartexter tillsammans med, som tidigare, Niklas Lehresjön och Mikael Brodén.

      Hur ska vi få fler nyanlända i arbete?

      Sverige står inför en av landets största utmaningar i modern tid nämligen att integrera alla våra nyanlända i det svenska samhället.
      Det handlar då dels om att integrera ickesekulära människor i ett sekulärt samhälle som Sverige och dels möjligheten att bereda arbete som inte har karaktären av låtsasjobb. Alla partier talar om vikten av att skapa enkla jobb, samtidigt som Sverige enligt Eurostat har lägst andel enkla jobb i Europa idag.
      Hur ska vi ändra Sverige för att fler invandrare ska kunna få arbete? Forskarna Lina Alden och Mats Hammarstedt vid Linnéuniversitetet har följt utvecklingen för de flyktingar som kom till Sverige under perioden 2005-2007.
      Det visar sig att bland dem med högskole- utbildning hade över 60 procent fått jobb efter sju år mot färre än hälften av dem som grundskoleutbildning eller lägre.
      Samtidigt söker företagen och välfärdssektorn med ljus och lykta efter arbetskraft. Frågan om lägre ingångslöner ska inte hanteras av politiken utan ligger hos arbetsmarknadens parter och statliga ingrepp är inte aktuella.
      Vi kan notera i sammanhanget att Sverige har den tredje högsta genomsnittliga arbetskraftskostanden i Europa efter Schweiz och Danmark. Sanningen är den att de flesta enkla jobb som kan tillskapas kommer att finnas i storstadsregionerna och i länshuvudstäderna, det vill säga även i Karlstad.
      Fyra av fem jobb skapas i småföretagen enligt organisationen Företagarna. Men då måste den rödgröna regeringen se till att underlätta för företagen att anställa; något som man på flera sätt genom nya pålagor och försämringar sett till att motverka.
      Här är några exempel:
      • Särskild löneskatt för äldre från årsskiftet med 6,15 procent.
      • Sämre villkor för ROT och RUT.
      • Höjd skatt på utdelningar i fåmansbolag.
      • Sämre villkor för periodiseringsfonder.
      • Höjd arbetsgivaravgift för unga.
      • Höjda drivmedelsskatter som belastar såväl landsbygden som transportnäringen.
      Vidare gör LAS-reglerna att uppdelningen mellan arbetsmarknadens insiders och outsiders blir allt tydligare.
      Det senaste dråpslaget mot företagsamheten är regeringens nya sjukskatt, som innebär att arbetsgivaren får ta större ansvar, då den måste stå för 25 procent av ersättningen, om den anställde är sjuk mer än 90 dagar. I gengäld är det tänkt att arbetsgivaravgiften ska sänkas med frikostiga 0,16 procentenheter.
      I verkligheten kommer murarna för dem som idag står utanför arbetsmarknaden att bli ännu högre och innebära stora ekonomiska risker för småföretag.
      Än en gång har regeringen Löfven och socialdemokratin visat sin bristande förståelse för företagsamhetens villkor i allmänhet och för de små och medelstora företagens situation i synnerhet.

      Ibland måste man ta en för laget

      Slutsignalen för OS har ljudit. Det ska bli skönt att slippa tjatet ett tag. Det bästa ögonblicket måste ha varit Linda Sembrants självmål i guldmatchen mot Tyskland. Nu kanske ni tror att jag är skadeglad, men vad jag syftar på är att hon gav oss det perfekta exemplet för att goda intentioner ibland kan resultera i bakslag.
      Batman är också enormt skicklig på att sätta sig i sådana situationer. Han ger sig utan tvekan in i händelsernas centrum för att rädda Gotham, vilket oftast leder till att han själv faller i onåd. Det är orättvist att goda människor får ta skit för sina välmenande insatser. Men that’s the nature of the game.
      Ibland måste man ta en för laget. Jag har förmodligen tagit mer än en genom åren. Det är den främsta nackdelen med att vara osjälvisk. Man sätter sig i situationer för att hjälpa andra och så finner man sig fast i en sörja som någon annan skapat.
      Det finns ett väldigt bra exempel att hämta ur min barndom. Jag var omkring sex år gammal. Mina kusiner, fyra respektive två, var på besök. Den äldsta av dem fick plötsligt en snilleblixt och beslöt sig för att rita ett kryss på väggen innanför altandörren. Med svart tusch.
      Medan den vita strukturtapeten långsamt drack upp den svarta tuschen försökte min sexåriga hjärna tänka ut en plan. Jag ville ju inte att min kusin skulle få skit. Så jag gjorde det enda logiska. Jag greppade pennan och målade ett större kryss på en annan vit väggyta.
      Det är ännu oklart hur detta var tänkt att förbättra våra chanser. Nu var vi i stället två som satt i skiten. Om jag nu verkligen ville göra en uppoffring så hade det ju varit betydligt smartare att ta skulden för hennes verk i stället för att skapa ytterligare ett.
      Poängen är att jag gjorde det med goda intentioner. Precis som Sembrant och Batman. Ibland tvingas man fatta beslut i stressiga situationer, och i sådana lägen kan man inte förvänta sig några garantier för en gynnsam utgång. Man agerar för teamets bästa, men ibland visar det sig vara teamets sämsta.

      Hotellupplevelse

      stadsalpinismEn jämförelsevis trovärdig läsare skriver och berättar om ett sällsamt möte mitt i natten. Hans upplevelse återges här med mannens egna ord:
      Jag vaknade vid att en hand grep tag om min axel och skakade den.
      – Vakna, väste en röst i mörkret…
      För att få en klarare uppfattning om situationen tände jag sänglampan.
      Fönstret stod öppet, fann jag, och gardinen som var förd åt sidan rörde sig böljande i nattbrisen. Utanför skymdes sikten av trädkronorna i den anslutande parken.
      Vid sidan av sängen stod en man i träningskläder, och min sänglampa belyste ett ansikte badande i svett. Behovet av en förklaring kändes påträngande.
      – Hej, sa jag. Jag har åtskilliga vänner och räknar än fler bekanta, men dig känner jag inte!
      – Låt mig bara få vila mig ett ögonblick, sa mannen och damp ner på en av rummets stolar.
      Klippande med ögonen försökte jag bringa en smula samverkan mellan de tankar och den rädsla som for genom huvudet.Var han en tjuv, mannen som satt där på stolen kastande sin skugga genom fönstret och vidare ut i parken? Kanske rent av en dråpare! Var befann jag mig och i så fall varför?
      Jag var på turistbesök i Köpenhamn, så pass kom jag plötsligt ihåg. Fler minnesbilder dök upp. Efter att ha checkat in på hotell Bodil på Carl Nielsengatan hade jag tagit hissen fem våningar upp. Där hade jag följt den anvisade korridoren och så småningom hittat rummet som jag bokat. Efter att ha installerat mig och duschat tog jag mig ner till hotallrestaurangen, studerade kräset matsedeln och valde en halstrad laxkotlett, att nedsköljas med ‘en lille en’ och två flaskor Påskebryg. Som avslutning jordgubbar med glass, kaffe med ett glas armagnac, David Attenborough på hotellhallens teve skakande hand med en butter bergsgorilla, till sist hissen upp och bums i säng…
      Mannen på stolen betraktade mig vaksamt. Av allt att döma hade han tagit sig in via fönstret. Men vad ville han?
      Plötsligt rätade mannen på sig och sa.
      – Du anar inte vad som drabbade mig där ute på väggen mellan fjärde och femte våningarna.
      – Höjdskräck?
      – Långt ifrån.
      – Polisen?!
      – Hicka, sa mannen. Löjligt, inte sant. Men jag ber dej enträget att inte ringa polisen eller vad annant du kan hitta på. Däremot vore jag betjänt av ett glas vanligt kallt vatten mot hickan och av att få sitta här några minuter och ta igen mej.
      Min misstänksamhet ersattes vartefter av nyfikenhet.
      – Hur vore det med en kopp kaffe, frågade jag med beundransvärd självkontroll.
      – Mange tak, sa mannen glatt överraskad.
      Jag trädde en morgonrock över pyjamasen, mannen fick vatten att dricka och tillsammans slog vi oss ner i köksutrymmet med varsin kopp kaffe.
      Min besökare sammanfattade.
      – Jag förmodar du skulle uppskatta ifall jag förklarade ett och annat, något jag har en viss förståelse för. Jag heter Jens Madsen, dansk till börden men framför allt fasadklättrare. Massmedia kallar mej gärna Spindelmannen, själv föredrar jag den mer seriösa beteckningen husbestigare. Varför klättra omkring på husväggar, undrar du nog.
      – Där slog du huvudet av spiken, sa jag.
      – Ok. Så här ligger det till. Där du ser en husvägg ser jag en utmaning, något jag måste uppför. För närvarande ligger jag i träning inför mitt nästa projekt. Jag har nämligen för avsikt att bestiga en av världens högsta byggnader: Taipei 101 i Taiwan, höjd 508 m, 101 våningar. Men den här gången höll det på att gå riktigt illa. Hickan kom fullständigt överraskande, förstår du, och hade sånär fått mig att tappat taget. Det var då jag upptäckte ditt halvöppnade fönster alldeles intill. Hick!
      – Jag sover helst i frisk luft, sa jag.
      – Det behöver du inte be om ursäkt för, sa Spindelmannen. Kanske räddade det mitt liv. Har du hört talas om Alain Robert?
      – Nej.
      I våra kretsar räknas han som världsmästare i husbestigning. Min ambition är att omplacera honom till en hedrande andraplats.
      – Vad har du i påsen där vid remmen kring midjan?
      – Som husbestigare använder jag ingen hjälputrustning utöver ett par nävar talk som jag förvarar i påsen. Under klättrandet förlitar jag mig framför allt på händerna, som måste hållas torra för att inte slinta när jag tar mig uppför väggen via fogar, fönsterbleck och annat som går att gripa tag i. Hick!
      – Du är således en dansk husalpinist, sa jag och brast i skratt.
      Mannen instämde i skrattet.
      – Patetiskt, inte sant, sa han. Men vad annat står till buds i ett land som vårt? Danmark må ha sitt Tivoli och sina pillede rejer, men en fullblodsklättrare som mej har landskapet ingenting att erbjuda utöver en och annan liten bergknalle för mina barnbarn. Mitt fosterland är ‘flad som en pandekage’ som vi säger på danska.
      – Ni har ju alltid Himmelbjerget på Jylland, invände jag.
      Mannen fnyste.
      – För en klättrare är det berget på sin höjd ett skämt. 173 meter. Ha! Dessbättre erbjuder ju den danska bebyggelsen ett alternativ även om fasadklättring egentligen är förbjuden numera på grund av de trafikstockningar som vållas av tillströmmande åskådare. Jag är således hänvisad till att sköta min träning med en viss diskretion, det vill säga nattetid. Fast även då uppstår problem. Det räcker med att jag vilar mig några minuter på ett fönsterbleck för att folk ska vakna och ringa polisen. Min hicka är rent förödande.
      – Hur tar du dej ner? frågade jag.
      – Samma väg som opp fast svårare… Men nu tror jag hickan har lagt sig. Tack för kaffet och ha en bra natt.
      Mannen öppnade fönstret på vid gavel och steg ut på fönsterblecket. Där fäste han med de yttre lederna på fingarna i gliporna mellan fasadens cementskivor. Sedan försvann han spöklikt ut på husväggen, oförskräckt på väg uppåt.
      Med ett rysande återvände jag till sängen men lät fönstret stå halvöppet för den händelse mannen skulle behöva ytterligare hjälp. Och mycket riktigt. Knappt hade jag slumrat till så vaknade jag av ett välbekant ljud:
      – Hick!
      Än en gång tände jag lampan, och där satt dansken på samma stol som tidigare.
      – I natt är det som förgjort, sa han. Hickan vill inte släppa. Jag får ta hissen ner.

      Genom skog och över ängar mot Alsters herrgård

      fr_ding_1_437344Det finns flera vandringsleder i Karlstads kommun. En av de populäraste är Frödingleden. Genom granskog och över strandängar går färden till Frödings födelsegård.

      Det finns tre ställen att starta vandringen längs Frödingleden. En entré ligger vid Kroppkärr och en vid västra Örsholmen. Den tredje platsen ligger vid Kroppkärrssjön och det är där KT:S chefredaktör startar sin vandring.

      Häng med Johanna Skoglund till Alsters herrgård i papperstidningen.

      Stort fokus på säkerhet under The Island Festival

      På lördag är det dags för musikfestivalen The Island Festival på Sandgrundsudden i Karlstad. Efter sommarens många fall av sexuella ofredanden under festivaler är säkerheten högsta prioritet inför lördagen.
      På lördag uppträder artister som Silvana Imam, Axwell och Little Jinder på musikfestivalen The Island Festival. Under kvällen på Sandgrundsudden förväntas upp emot 10 000 besökare och polisen kommer ha mycket folk på plats.
      – Vi kommer att ha både uniformerad och civil polis på området under kvällen, säger Orla Kristofersen, chef lokalpolisområde Karlstad.

      Politiker vill flytta Mörmons högstadium

      Skollokalsutredningen på Hammarö har nu kommit ett steg längre. En majoritet av de politiska partierna vill flytta Mörmons högstadium och göra om hela Götetorpsskolan till förskola.
      Innan sommaren valde kommunstyrelsen på Hammarö att skicka skollokalsutredningen på remiss till bildningsförvaltningen, serviceförvaltningen och de politiska partierna i kommunen. Nu när remisstiden gått ut förespråkar Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Liberalerna samma alternativ för omorganisation bland skolorna.