Senaste tidningen från KT
  • Prenumerera

    1. 4 mån, 258 kr
      6 mån, 365 kr
      12 mån, 621 kr
    2. Loading ...
    • Ulliga, gulliga små ungar i Skogen

      Lillskogens nyfödda

      Killingar, lamm och så små ulltossar till kaninungar som skuttar runt. Nu har Mariebergsskogens djurpark fått tillökning.
      Foto: HÅKAN STRANDMAN

      Sommar och höst med broreparationer

      Flera broreparationer kommer att prägla Karlstad i sommar och höst med en del trafikproblem som följd. Tingvallabron är avstängd för tung trafik då sprickor upptäckts i betongkonstruktionen. Klaraborgsbron och Mejeribron ska repareras och Älvenäsbron stängs av för renovering vilket innebär omvägar för trafiken.

      Det är kryddorna som gör det i den grekiska grytan

      – Alla svenskar har varit i Grekland! säger den före detta Rhodosbon Nikos Poigas och skrattar. Idag är han kock och driver sitt eget ställe – Spitiko, bredvid Friskis & Svettis. Han bjuder på receptet till grytan Stifado, en grekisk vardagsklassiker.

      Oron växer på Våxnäs för bibliotekets framtid

      Våxnäs biblioteksfilial står inför ett nytt nedläggningshot om kultur- och fritidsnämnden ska klara sin budget de kommande åren. Ett hot som nu har väckt både ilska och oro bland Våxnäsbor.

      SM-segraren Malin siktar på landslaget

      Malin Hermansson, 25, har boxats i åtta år. Nyligen kröntes karriären hittills i ett SM-guld, Karlstads första i boxning på 36 år. Nu siktar guldmedaljören från klubben BK 25 mot en fast plats i landslaget.

      Studenternas manskör 30 år

      För 30 år sedan bildade några lärarstudenter på högskolan i Karlstad Sällskapet Carlstads manskörsbröder – CMB. Lagom till det här jubileumsåret har man nu också valt att för första gången ta med medlemmar som inte är studenter.

      Nya rekordnivåer för bostäder på Hammarö

      Bostadspriserna på Hammarö når nya rekordnivåer. Senaste tremånadersperioden har priset på bostadsrätter stigit med 27 procent, en ökning som är en av de största i hela landet.

      Vårruset gör världsrekordförsök

      När Vårruset går av stapeln i dag hoppas arrangörerna i IF Göta på lika bra väder som ifjol och räknar med ännu fler deltagare, 8 700 kvinnor. Då testar de också att genomföra ett världsrekordförsök med en 2 000 kvadratmeter stor picknick duk.

      Lena hoppas på båtbussrekord och bra väder

      Den 1 juni är det båtbusspremiär i Karlstad och båtbussansvariga Lena Palmehn hoppas på bra väder och rekord i resor.

      40 invalda i ungdomsfullmäktige

      Valet till ungdomsfullmäktige i Karlstad i höst är klart och valdeltagandet blev högre än någonsin tidigare.
      Eleverna i grundskolan var flitigast på att rösta.

      Kvinnlig list i Mexiko och manligt mod i Pakistan

      En bön för de stulna av Jennifer Clement handlar om fattiga kvinnors extremt utsatta situation i delar av Mexiko idag.
      Det är nog inte många som skulle kalla Ladydis mamma för hjältinna. Hon som tillbringar dagarna framför TV och livnär sig i på öl sedan maken lämnat familjen. Det enda Ladydis mamma tittar på är historieprogram och Oprah Winfrey. Maken som försörjde familjen har försvunnit till USA liksom de övriga männen på bergssluttningen i delstaten Guerrero. Ladydi berättar att på deras berg föds bara pojkar och att vissa av dem blir flickor när de fyller elva. Då är dessa flickor tvungna att förvandlas till fula flickor som ibland får gömma sig i hålor i marken för att inte stjälas av knarkligorna.
      När Ladidy är fjorton år får hon jobb som barnflicka i Acapulco. Det är Mike, Marias knarklangare till bror som har fixat jobbet. Under bilfärden till Acapulco stannar Mike till vid ett skjul och när han kommer tillbaka luktar han som rosor, men det är inte rosor som slår ut på hans jeansklädda ben när de kör vidare. Det är blod. I plastpåsen han ber Ladydi ta hand om ligger en stor kaka heroin.
      Jennifer Clement beskriver en fasansfull verklighet på ett märkligt sakligt och poetiskt sätt. Berättaren Ladydi är en naiv fjortonåring som längtar efter sin pappa och det hon beskriver är det liv hon känner till. Hon blir glad när hon får erbjudandet om det fina jobbet i Acapulco, inte minst för att slippa sin dominerande och beskyddande mamma. Samtidigt vet hon att hon i mamma har sin trognaste stöttepelare, någon som älskar henne villkorslöst, som kommer att göra allt för att rädda henne om hon hamnar i fara. Och det gör hon! Clements bok är som Ladydi själv: rörande och försåtligt naiv. Mycket står mellan raderna i hennes till synes lättlästa berättelse.
      Tåg till Pakistan av Khushwant Singh publicerades redan 1956 men utges först nu på svenska.
      Singhs berättelse tilldrar sig sommaren 1947, det år då staten Pakistan bildades. Delningen kom att innebära stora omflyttningar av människor. Hinduer och sikher flydde österut till Indien, muslimer västerut till Pakistan. Urskillningslösa massakrer skedde på båda sidor.
      I byn Mano Majra, en järnvägsknut vid gränsen, hade dessa grupper levt sida vid sida i århundraden. Gästfriheten var en självklarhet och den unge socialarbetaren Iqbal Singh blir väl mottagen när han stiger av tåget och får nattkvarter i gurdwarans gästrum. Utanför byn, i sanden längs floden, har sikhen Juggut Singh ett kärleksmöte med imanens dotter.
      Enväldig, bestämmer domaren Hukum Chand över invånarnas öden.
      Kring dessa tre huvudpersoner har författaren, en av Indiens största kulturpersonligheter, vävt sin historia, en berättelse som är lika aktuell idag som när den skrevs. Jag önskar att den får många läsare. Birgitta Wallins översättning gör den välskrivna texten rättvisa. Hon har även skrivit det intressanta förordet. Detta är en riktig klassiker. Läs den!

      Pingst, hänryckningens tid är här!

      Den som kan sin bibel vet att vi firar pingsten till minne av att den helige Anden gav sig tillkänna för de tolv lärjungarna. Pingsten kallas även hänryckningens dag och är ett känt uttryck från Esaias Tegners dikt Nattvardsbarnen.
      De flesta av oss förknippar pingsten med bröllop, glädje och förväntningar. Allt det här passar in då synonymer till hänryckning är, begeistring, exaltation, svärmeri och stor förtjusning. När jag skriver det här så är jag precis hemkommen från en liten resa till Göteborg. Inget bröllop och ingen helig ande men väl hänryckning.
      Vi var fem stycken gamla kurskompisar som äntligen fått tummen ur och bestämt träff, efter att inte ha setts på 29 år. Några av oss har haft lite mer kontakt medan andra knappt pratat alls på alla dessa år. Ibland är Facebook fantastiskt. Utan det forumet hade det säkert inte blivit av. Alla kunde vi göra en liten recap via Facebook innan träffen, för att se bilder och statusuppdateringar. Alla verkade ha det riktigt bra.
      När vi väl träffades tog det inte lång stund förrän vi var tillbaka till 1986 och allt var som då. När vi lite senare på kvällen började prata om åren som gått, så upptäcker vi alla vad mycket roligt vi haft, men också vad mycket jobbiga och svåra saker vi gått igenom på varsin kant. Arbetslöshet, sjukskrivningar, cancerbesked, vuxna som mår dåligt, barn som mår dåligt, skilsmässor, depressioner och mycket annat.
      Oj, vad Facebook kan vara missvisande. Verkligheten ser oftast helt annorlunda ut. Det är inte unikt för just det här sällskapet, utan generellt. Glada semesterbilder, fina middagar, runkeeper, nybakade bullar, grillkvällar och afterworkmingel. Alla problem är som bortblåsta. Ju oftare och finare saker som skrivs och fotograferas, desto mer har man som behöver döljas. Det är min högst personliga analys. Jag är inte så mycket bättre själv, så det här är en känga även till mig.
      Självklart, varken kan eller ska man vädra alla problem på Facebook, men lite balans vore tacksamt. Jag är glad att jag har så fina vänner som efter så lång tid, ändå väljer att våga dela med sig av sin ibland ganska oglamourösa tillvaro. Efter ett dygn i Göteborg var det dags att åka tillbaka hem till Karlstad. På denna korta tid hade vi tillsammans gått igenom 145 år av både glädje och sorg. Alla fem var hänryckta och fyllda av ny energi. Nu har vi lovat varandra att det inte får ta 29 år tills vi ses igen. Hänryckningens tid måste komma oftare!

      På bostadsförmedlingen, 320 f.Kr.

      – Goddag lilla vän… Men se nu inte så bestört ut!
      Mannen i den nedsolkade grå manteln ställde ifrån sig käppen och tiggarpåsen. Sedan lutade han sig fram för ett förtydligande.
      – Jag behöver en bostad, det är allt!
      Kvinnan bakom disken sköt stolen något bakåt, och rynkan mellan hennes ögonbryn djupnade. Hon skärskådade sin besökare. En man på gränsen till i förtid åldrad gubbe och med tecken på vittgående vanvård. Med hår och skägg utan tillsyn och ans, sandalerna så gott som utplånade. Illaluktande redan på långt håll.
      – Står ni antecknad i vårt register?
      – Dessvärre inte.
      – Då får ni räkna med att vänta. Stan lider som bekant av bostadsbrist. Men jag kan ju alltid notera er som sökande. Hur var namnet?
      – Diogenes. Många kallar mej Kyon, Hunden.
      Kvinnan spärrade häftigt upp ögonen så att det vertikala vecket mellan dem ersattes av ett antal horisontella.
      – Diogenes!? Det är händelsevis inte Diogenes från Sinope jag har den äran att tala med? Stadens vittomtalade filosof!
      – Densamme.
      – Nej men oj…detta blir en dag att minnas!. Att just ni skulle komma till oss på Förmedlingen. Man skulle ju tro, annars, att ni redan hade ordnat det för er med bostad. Tunnan, menar jag. Alla här i Korint talar om herr Diogenes. Filosofen i tunnan. Mannen utan ägodelar och behov, herre över all njutningslystnad. Jojo, ni må tro jag vet en hel del om herr Kyon och den lära ni förfäktar. Kallas för den kyniska filosofin, inte sant?
      Mannen nickade medan han klådde sej lite varstans innanför manteln.
      – Människan bör inte samla på sej mer under livets gång än vad som går att ta med sej upp i ett pinjeträd, brukar jag säga. Själv äger jag inte stort mer än kläderna jag går i, och käppen här. Som hon bör veta ser vi kyniker en dygd i att förkasta samhällets värderingar. Det sociala livets strävanden och förpliktelser skänker vi vårt helhjärtade förakt.
      Filosofen särade på sin mantel kring halsen, och en dunst av blöt hund och mycket gammalt öl flöt in över disken.
      – Svåra saker, det där, sa kvinnan. Herr Diogenes lär ska gå omkring på Alexanderplatsen och lysa folk i ansiktet med en lykta. Frågar någon varför får man till svar att ni ´letar efter en människa’. Jag är inte säker att jag förstår det där, men det låter fint. Fast här på Förmedlingen är herr Diogenes mest känd för sitt boende. Som husmor undrar man ju över hur herr Kyon egentligen har det… Där i tunnan! Lite brist på komfort och utrymme, kunde man tycka…
      – Det är en något större typ av tunna. Ett före detta ölfat.
      – Men säg mej en sak. Är den sann den där “solskenshistorien” som alla talar om. Herr Diogenes ska ha fått besök av självaste Alexander, vår himlasände välgörare och vördade kejsare. Av respekt för er moraliska radikalism, sägs det, förklarade sig Alexander beredd att tillmötesgå något angeläget önskemål från er sida. Och herr Diogenes säjs då ska ha svarat– –
      – “Jag ber er kejserliga höghet gå lite åt sidan, så att solen kommer åt att lysa på mej”, fyllde Diogenes i.
      Det kom ett kluckande skratt ur skägget.
      – Det är stiligt, herr Diogenes. Och frimodigt. Så svarar en sann filosof. Och vår avgudade kejsare tycks inte ha tagit illa upp. Men vad som förvånar mej, herr Diogenes, det är att ni inte passade på att be kejsaren om en bostad. För Alexander hade en sådan bagatell varit ordnad i en handvändning.
      – Den gången Alexander kom på besök trivdes jag fortfarande utmärkt i tunnan. Sen fick jag ju problemet med hundarna…
      – Hundarna?!
      Diogenes stödde sig med båda armarna på disken.
      – Det började med att en ensam strykarhund kom fram och ville få något att äta. Utmärglad. Darrade av köld gjorde han. Jag tyckte synd om hundstackarn och släppte in honom i tunnan. Där blev han snart bofast som kamrat och följeslagare. Det är en mycket vis hund. Allt han äger här i livet är en söndertuggad pinne. Han förkastar konventionell moral och har ingen annan strävan än att söka sin sinnesfrid och ta dagen som den kommer. Han är bottenärlig och utan all fåfänga. Alltsammans förstklassiga kyniska dygder.
      – Må så vara. Men blev det inte bra trångt i tunnan?
      Mannen drog sig ilsket i skägget, värdigheten som bortblåst.
      – Det är en röra bortom all beskrivning! I synnerhet efter det att jycken kom hem med en dräktig tik i släptåg. Snart hade jag tunnan full med hundar. Två vuxendjur, fem valpar; den sjette dog för oss. Alla av en ovanligt storvuxen ras, raggiga och ansatta av ohyra… Jag, Kyon, känner mej i sanning som en hund bland hundar… Ja, så ser min bostadssituation ut i dag. I längden går det inte. Inte ens för en kyniker.
      – Det förstår jag. Det kan jag livligt föreställa mej. Hahaha.
      – Hon finner situationen komisk?
      – Ooo nej, visst inte…fast jo, lite komiskt är det ändå, det får herr Kyon ursäkta… Med familjelivet där i tunnan… men jag lovar, jag ska göra mitt bästa. Enligt reglerna ger vi förtur bara åt flerbarnfamiljer. Och så naturligtvis åt medborgare av börd och betydelse. Men en omtalad filosof i er mycket speciella belägenhet borde nog också komma i beaktande. Kom tillbaka om ett år får vi se hur ert ärende framskridit. Adjö herr Kyon. Och snälla filosofen, försök att skaffa er ett par sandaler med sulor!

      Kommunsammanslagning nu

      150 av landets 290 kommuner krymper. Urbaniseringens effekter påverkar de områden människor flyttar från och de områden människor flyttar till. Vi lever allt längre vilket skapar demografisk obalans. Vi blir allt rikare och kraven från stat, medborgare och från företag ökar. Alla ska ha samma standard och information sprids snabbt. Kommunernas ansvarsområden har ökat kraftigt genom huvudmannaskapsövertagande från såväl stat som landsting. Men sedan sjuttiotalets kommunreform har inga större geografiska förändringar skett för de områden inom vi organiserar våra gemensamma åtaganden.
      Detta sätter i synnerhet små kommuner på prov inom en rad områden. Främst gällande kompetensförsörjning och resurser. Det kan gå att klara sig utan absolut spetskompetens, den allra djupaste förståelse och förmåga. Ett tag. Eller i vissa fall. Men när det gäller verksamhet som till sin karaktär är utsatt eller lagstadgad finns det små marginaler att tulla på kompetensen.
      Många kommuner har mycket stora problem med att hitta rätt person till särskilda tjänster. För att inte tala om vikten av kompetens hos kommunpolitiker. Om skillnaderna i kapacitet blir alltför stora inverkar det i förlängningen negativt på enskilda individers förutsättningar att påverka sin situation och sin framtid.
      För att kunna behålla lokal förankring som är den lilla enhetens fördel bör frågor inom detta område utredas och man bör undersöka möjligheterna till att utveckla visst lokalt medbestämmande så nära invånaren som möjligt. Detta samtidigt som de tunga tjänsterna och det sammanhållande ansvaret finns i större kommuner, vars folkmängd inte bör understiga ett visst antal. Alternativt kan ansenlig mängd ansvarsområden och huvudmannaskap flyttas till stat och region. Oavsett vilket, som det är nu kan vi inte ha det.
      När tillvaron inte är tillräckligt tillfredsställande tenderar människor att hitta nya vägar och lösningar utanför boxen. Tur är väl det. Därför har en uppsjö av andra lösningar vuxit fram rörande åtaganden man i den egna kommunen inte mäktar med; kommunalförbund, gemensamma nämnder, interkommunala avtal eller andra kommunala samverkansorgan. Flest sådana kommunöverskridande organ gäller räddningstjänsterna, tätt följt av kommunernas miljö och bygginstanser samt utbildning.
      Denna typ av samverkansorgan kan ge förbättrade rekryteringsmöjligheter, men det är oklart om skalfördelar verkligen uppnås. Framförallt är det problematiskt ur ledningsperspektiv och det ger försämrad insyn för medborgaren med svårigheter till ansvarsutkrävande som följd. Kommunernas självbestämmande inskränks och man tappar i praktiken en betydande del av inflytandet för verksamheten i samverkan. Vissa kommuner har ett väldigt stort beroende av andra kommuner.
      För att klara framtidens utmaningar krävs i kommunerna än mer kunskap, fördjupad förståelse och stärkt kompetens. När det gäller räddningstjänsterna som är det kommunala ansvarsområde med flest kommunöverskridande samverkanslösningar efterfrågas även här än mer kunskap och bättre samordning.
      Urbanisering, globalisering och digitalisering ger företag och människor även i utflyttningsbygder stora möjligheter. Men ges inte tillräcklig service och rättvis myndighetsutövning från kommunerna försämras villkoren.

      Grillfest på Terrassen inleder Mat&Vin-serie

      grillfest

      Att samlas kring grillen är något vi svenskar gillar och nu får vi många chanser när studentskivor, skolavslutningar, födelsedagsfester och träffar med kompisgängen står för dörren.
      I KT:s nya serie Mat&Vin låter vi restaurang Terrassens grillexperter i Mariebergsskogen dela med sig av tips och recept för en lyckad grillkväll. En av dem är Kjell Björnstad som från och med detta nummer regelbundet skriver om vin i nya vinkrönikan ”Kjells vintips”.
      Foto: HP SKOGLUND