Senaste nytt från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
    • Många förlorare i politiska (s)pelet

      Ringt polisen något på sistone? Var i så fall glad om de kommer, särskilt om du tagit dig en bit utanför Karlstad.
      De polisiära resurserna är sedan länge så ansträngda att man inte längre kan vara säker på att få hjälp när man som mest behöver det. Ett av årets mest uppmärksammade fall är från i våras och gäller ett yxmord där en 36-årig man i Gräsmark högg sin styvdotter flera gånger i huvudet med en yxa. Gärningsmannen ringde själv larmcentralen och samhället ryckte ut. Eller ja, åtminstone ambulansen var på plats i Gräsmark i skälig tid – inte polisen. Där uppstod ett problem som snart skulle få allvarliga följder. Vårdpersonal går nämligen inte in på en skadeplats om gärningsmannen fortfarande finns kvar. Någon ledig polispatrull stod inte att uppbringa i hela länet.
      – Nej, men då får hon ju dö då, i så fall. Han är lugn och sansad säger hon som pratar med honom. Men jag menar, vi kan ju inte ha en polispatrull i varenda hörn för att ambulansen ska ha hjälp heller. Tyvärr, sa polisens operatör till ambulanspersonalen.

      Och mycket riktigt, kvinnan avled senare av sina skador. Den här händelsen sätter fokus på ett problem vida större än den enskilda incidenten i Gräsmark även om den märker ut sig bland alla inbrott, rattfyllor och dieselstölder som polisen inte heller lyckas hantera. Det står nu allt klarare att de polisiära resurserna inte räcker till för att garantera oss den trygghet vi som medborgare har rätt till. En del skulle säga att staten har svikit sin del av samhällskontraktet men de boende i glesbygdstrakterna kan däremot vara tryggt förvissade om att de inte kommer undan sin del av avtalet; en av världens högsta skatter faktureras med en punktlighet man knappast kan hedra PostNord för.

      Visar den gångna sommaren vartåt det barkar med polisens närvaro i länet? Under semesterperioden stängde Polismyndigheten ner elva lokala stationer och höll bara öppet i Karlstad, Arvika, Torsby och Kristinehamn. Den tillfälliga sommarstängningen var i en omfattning vi inte sett tidigare vilket naturligtvis fick ett antal socialdemokratiska kommunalråd att reagera. Lokalpressen kontaktades och kommunalrådet i Hagfors, Åsa Johansson (S), hörde även av sig till regionpolischefen Dan Persson. Ett möte avkrävdes också med Thomas Sahlström, chef för lokalpolisområde Torsby, angående det omskrivna yxmordet i Gräsmark. Nu gick telefonerna varma hos en rad rödmärkta kommunalråd i särskilt utsatta kommuner. Men vad kan lokala polischefer göra åt saken? Tror kommunalråden att polischef Thomas Sahlström sitter och tjuvhåller på en hemlig piketstyrka nere i stationskällaren?

      S-politikerna vet mycket väl att polismyndigheten inte klarar sitt trygghetsuppdrag fullt ut, särskilt på landsbygden, och att ansvaret för haveriet ligger hos justitieminister Morgan Johansson (S). Dåliga löner och en polisstyrka som i antal ligger under EU-snittet per capita måste hanteras av regeringen. Det förefaller dock osannolikt att dessa socialdemokratiska kommunalråd skulle våga yppa att det egna partiet är ytterst ansvarigt för polisens verksamhet, inte minst när de arga pressutspelen ger så bra publicitet i lokaltidningarna. Med ett riksdagsval runt hörnet förefaller det naturligtvis smartare att offentligt sparka på lokala polisrepresentanter. Priset för denna sorgliga, politiska charad betalas av oss värmlänningar. I värsta fall med livet.

      Mörka skuggor från det förflutna kastas över Europa

      Högerpopulistiska, nationalistiska partier har tagit plats i flera parlament i Europa. När det nu sker i Tyskland, som såväl ekonomiskt och befolkningsmässigt som politiskt är Europas största stat, då väcker det oro. När samtidigt extrema, utomparlamentariska och uttalat nazistiska, våldsbejakande, grupper som NMR marscherar på gator och torg i Sverige och Karlstad – då är det allvar. Då är det ett hot mot demokrati, människovärde och en fri värld. 

      Helgens val i Tyskland manar till eftertanke och valresultatet känns som mörka skuggor från det förflutna. För första gången på ett halvt sekel tar åter ett främlingsfientligt parti, AFD, plats i den tyska förbundsdagen. Med 12,6 % av väljarna bakom sig blir de parlamentets tredje största parti. Partiets toppkandidat, Gauland, skanderar att AFD ska ”motarbeta Merkel och återta land och folk”. Förbundskansler Angela Merkel, som de senaste åren framstått som den fria världens ledare i kontrast till Trump i väster och Putin i öster, är alltså AFDs huvudmotståndare. I Sverige gratuleras AFD av Sverigedemokraternas Åkesson. Här bekänner SD färg. SD kallar sig ”socialkonservativa” men hyllar alltså ett nationalistiskt, högerpopulistiskt parti som ser socialkonservativa CDU och Angela Merkel som sin huvudmotståndare. Inkonsekvent och anmärkningsvärt men föga förvånande. Sverigedemokraternas innehåll är svartare än förpackningen.

      Tyskland har de senaste åren styrts av en något ovanlig koalition. Genom pragmatism och genom att söka vad som förenar och inte vad som skiljer, har socialdemokrater och konservativa kristdemokrater under ledning av Angela Merkel skapat stabilitet i Tyskland. Och stabilitet i EUs största medlemsland är något som inte bara Tyskland utan också övriga Europa behöver, inte minst i ett EU skakat av Brexit i Storbritannien och av högerpopulistiskt styrda regeringar i flera av de östeuropeiska medlemsländerna. Men med ett SPD som backar till 20,5 % har de tyska socialdemokraterna nu aviserat att de går i opposition. För att kunna fortsätta styra kommer därför Merkel med stor sannolikhet att bilda regering med miljöpartiet ”Die Grünen” samt med Liberala FDP som glädjande nog åter tar plats i förbundsdagen. Märkligt nog anser sig nämligen SPD vara för svaga för att vara med och ta fortsatt ansvar i Merkels koalition trots drygt 20%. Liberala FDP är däremot med stor sannolikhet beredda att ta ansvar med 10%, trots att de förra mandatperioden inte ens fanns med i det tyska parlamentet och trots att Liberaler i många avseenden politiskt inte står närmare kristdemokraterna än vad socialdemokraterna gör. Måhända har det med socialdemokratins självbild att göra?

      För att bekämpa svart nationalism och främlingsfientlighet måste alla vi som vill ha ett öppet, fritt och demokratiskt Europa hjälpas åt. Vi människor har alla samma värde och vi delar på den här planeten. Medmänsklighet, frihet och samarbete förenar och skapar välstånd. Det är människor, människovärde och människors fri- och rättigheter som ska försvaras, inte nödvändigtvis vid gränser men över alla gränser!

      En förlust av ett vackert ljud

      Jag kan inte längre höra det, och det är trist på gränsen till sorgligt. Ett av mina favoritljud är borta för alltid, och jag saknar det häftigt och utan någon som helst måtta. Syrsornas gnirpande, det där ljudet som är så nära förbundet med varma sensommardagar och ljumma stjärngnistrande nätter kan jag alltså inte höra ens på mitt friska högeröra, och det är inte bara en förlust av ett vackert ljud som jag sörjer, utan också min egen förlorade ungdom och – ja faktiskt – medelålder.

      Men fortfarande finns det vackra ljud som jag hör och som jag passar på att njuta av så länge jag kan. Vatten är nummer ett – nästan som musik och i massor av olika variationer. Vågors rytmiska brus mot en strand – underbart att somna och vakna till ombord, liksom regnets försynta prasslande mot rufftaket. Det mäktiga dånet i ett vattenfall, det milda kvillrandet i en liten bäck och det allra stillsammaste porlandet i en liten springbrunn är fler exempel på de där vackraste ljuden. Mitt drömhus ligger vid havet med en liten fors utanför sovrumsfönstret och obruten horisont som utsikt. Med största sannolikhet kommer det att stanna vid en dröm. Men från mitt eget öppna sovrumsfönster kan jag så här års under tysta nätter höra vattnet spela i den lilla fontänen i Herrhagsparken…

      Koltrastens sång visar också otaliga prov på variation och ekvilibrism, men medan jag gärna vill tro att den jublande sången uttrycker ren och skär livsglädje, har den väl snarare med parning och något så krasst som revirmarkering att göra. Ett annat fågelläte som jag älskar är gökens rop – inte för dess skönhet, för det låter faktiskt riktigt illa, hest och falskt, om man hör det på nära håll, utan för att det är så starkt förknippat med min barndoms födelsedagar i mitten av maj. Gullvivor och äppelblom – medan ett stilla regn föll utanför det halvöppna fönstret. Och göken gol borti öster.

      Som den kattälskare jag är upplever jag en katts spinnande som ett ljuvligt ljud – för att inte tala om vilken rogivande effekt en spinnande katt i knät eller vid fotändan av sängen har. Och den dagen då jag inte längre vill eller orkar resa mer, ska jag ha en katt igen – en sån där som spinner så fort man tittar på den! Barnskratt, det svaga pysandet när man öppnar en flaska bubbel på rätt sätt, kräftors rasslande i mjärden och telefonsignalen, som man väntat på länge, länge, är för mig mycket vackra, njutbara ljud. Men kanske är ändå tystnaden det vackraste. Den finns nästan inte, och om den vid något sällsynt tillfälle infinner sig, blir den genast överröstad av min tinnitus. Så är det: inte kan jag höra syrsorna, och aldrig blir det riktigt tyst. Men koltrasten finns kvar. Och fontänens spelande i Herrhagsparken…

      Vad kommer efter kalifatet?

      Ett år har gått sedan terrordådet i Nice. Det var första gången en lastbil användes för att köra över och döda så många människor som möjligt. 86 personer dödades på strandpromenaden i Nice. IS, som tog på sig attentatet, har sedan dess förlorat stora delar av sitt tilltänkta kalifat med både Mosul i Irak och Raqqa i Syrien. Den sjunde april i år drabbades Stockholm av ett terrordåd, då en terrorist kapade en lastbil och mejade ner människor som intet ont anande shoppade på Drottninggatan.

      Fyra människor dog, varav en elvaårig flicka var ett av dödsoffren. Flera människor skadades. Men att IS förlorar sitt territoriella grepp i Mellanöstern betyder inte att jihadistideologin eller ideerna om våldsanvändning försvinner. Jihadismen kommer att överleva, men i vilken form är frågan. Men det är långt ifrån över, säger kontraterrorforskaren Hans Brun vid Kings College i London. Mellan 2013 och 2016 har minst 300 individer lämnat Sverige för att resa till Syrien och Irak för att delta i strider för IS enligt uppgifter från SÄPO. En granskning gjord av Försvarshögskolan visar att nästan alla uppburit någon form av statligt ekonomiskt bidrag under tiden de befunnit sig utomlands för att strida. Det här förfaringssättet har enligt uppgift pågått sedan tidigt 1990-tal. Sverige uppges ha flest IS-krigare per capita i Europa. Ofta är det bröder, kusiner eller kompisar som reser eller har rest. Många kommer från samma orter i Sverige. Vivalla i Örebro, Borås liksom Angered och Bergsjön i Göteborg sticker ut. Ungefär hundra män, uppvuxna i Göteborgsområdet, har anslutit sig till IS. Från Malmö har bland andra Osama Kroyem rest, delaktig i terrordåden i Paris och Bryssel. Mohamed Belkaid, som beskrivs som befälhavaren vid attackerna i Paris och Bryssel bodde flera år i Märsta.

      Av de 300 som rest från Sverige har 40 dött enligt SÄPO. 120 uppges vara kvar i strid och 126 personer har kommit tillbaka. En handfull av återvändarna har dömts för terrorbrott. Vad gör vi nu för att följa upp dem som återvänder och förebygga eventuella nya terrordåd i vårt land? Alice Bah Kuhnke, MP-minister med tidigare ansvar för dessa frågor hade noll koll på det aktuella läget och fråntogs lyckligtvis detta ansvar. Regeringens samordnare för samma frågor har inte övertygat i rollen som den som har överblick över hur det ser ut i kommunerna. Kommunala myndigheter får ingen eller mycket dålig information om vilka individer det handlar om från SÄPO. Som exempel får polisen i Eskilstuna ingen information från SÄPO om hur den våldsbejakande extremismen sprids, trots att minst fyra IS-krigare rest från staden. SÄPO vill ha information men ger mycket lite tillbaka.

      Det finns en naivitet och valhänthet om vad det här handlar om. Polisen och kommunerna behöver få till stånd ett bättre samarbete med SÄPO. Att integrera återvändande IS-krigare i det svenska samhället är ingen lätt uppgift. Jihadisterna är inte intresserade av att integreras. De delar inte våra värderingar och vill inte vara en del av den västerländska samhällsordningen. Desto större anledning att se till att ansvariga myndigheter samarbetar och delger varandra nödvändig information för att kunna förebygga nya terrordåd. Det får vara slut på den svenska blåögdheten beträffande de här frågorna. Sverige har sedan lång tid och i många avseenden mycket väl kvalificerat sig för rollen som naivitetens och aningslöshetens stamort i världen.

      Den bakterietid nu kommer

      Den där gnistrande höstkänslan börjar infinna sig, som stjärnstoft i luften omkring en. Men det kan ju också vara så att partiklarna är förkylningsbakterier. Det gäller att inte vara för godtrogen. Just nu behandlar jag alla i min omgivning som potentiella smittobärare. Minsta hostning på bussen får mig att rycka till och känna en sveda i bröstet. Alla snörvliga snorungar får det att bubbla i mina bihålor. Det enda man kan göra är att dränka sig i handsprit och hålla andan. Men man kan ju bara hålla andan under begränsad tid. Förr eller senare svimmar man, och då blir man helt utlämnad åt bakteriernas makter. Det är nog hög tid att bunkra upp med ingefära, citron och honung. Kanske lite vitlök också för säkerhets skull. Man kan aldrig vara för säker. Jag vet, jag låter som en äkta survivalist; en sådan där excentrisk prepper som ägnar sin tid åt att bunkra upp inför apokalypsen. Jag kanske borde införskaffa militärmundering när jag ändå håller på, som en slags symbol för kampen mot bacillerna.

      Jag skulle vilja påstå att jag har en hälsosam paranoia när det gäller säsongsåkommor som förkylning, influensa och vinterkräksjukan. Det sägs att man ska hålla sina vänner nära och sina fiender närmre. Men för närvarande finns det ingen nytta för de visdomsorden. Med lite modifiering kan det ju dock bli ett aktuellt motto. Håll dina vänner på avstånd och dina fiender på ännu längre avstånd. En vän kan smitta dig av misstag, medan en fiende kan hosta dig i ansiktet av ren illvilja. Kort efter att vågen med svininfluensa började dra in på allvar 2009 var jag på Arvikafestivalen. Alla smittors dröm. Mycket folk som trängs på samma plats. Mysigt.

      Jag minns att jag kände mig väldigt utsatt i den situationen. Jag tänkte på den där scenen i 28 veckor senare där viruset sprids som en löpeld genom folkmassan vid barrikaden. Nämen hejsan, Ångesten. Jag minns också hur landet delades av vaccinet som togs fram mot svininfluensan. Vissa vägrade att ta något så experimentellt, andra chansade. Jag tillhörde den senare kategorin. När jag i efterhand läste om bieffekter som narkolepsi och nervproblem fick jag dock i stället ångest över det. Även om jag slapp alla exotiska bieffekter så skulle jag nog tänka efter lite mer nästa gång. Hittills under förkylningssäsongen har jag klarat mig. Jag vet inte om det beror på att mina insatser är effektfulla, om jag har bra immunförsvar eller om jag helt enkelt bara har tur. Man kanske inte ska ifrågasätta så mycket. Jag tänker dock fortsätta med mina förebyggande rutiner för säkerhets skull. Man kan aldrig vara för säker.

      Stenbron renoveras för bara tredje gången

      Just nu renoveras den gamla stenbron, Östra bron, i Karlstad. Den började byggas 1761 och har trots sin höga ålder bara behövt genomgå tre större renoveringar. Denna gång är det inga allvarliga åtgärder som krävs och redan i december ske den kunna sättas i drift.

      New Yorker till Mitticity

      Mitticity gör för tillfället en stark utveckling av sin galleria. Nästa steg blir bland annat en nyetablering i Karlstad av den tyska modekedjan New Yorker. Dessutom bygger Cubus ut sin lokal till en fullkonceptbutik.

      Sandbäckstjärn stängt

      Karlstads kommun har stängt av Sandbäckstjärn, sedan sprängämnen har hittats på botten. I dag, torsdag, träffas kommunen, Försvarsmakten och andra berörda myndigheter för att avgöra vad som ska bli nästa steg.

      HBTQ-mötesplatsen Bfree har fyllt tio år

      Under tio års tid har Bfree på Tolvmansgatans fritidsgård fungerat som en trygg plats för ungdomar som är HBTQ+.
      HBTQ-kaféet Bfree startade på Tolvmansgatans fritidsgård 2007 och var då helt unikt i sitt slag, det vill säga som HBTQ-mötesplats i kommunal regi.

      Kulturnatten tar över Karlstad för 15 gången

      Efter 15 år kan det nog konstateras att Kulturnatten blivit en tradition för Karlstads invånare. Under fredagen fylls staden återigen med dans, teater, musik, konst, film, spel och mer därtill.

      Guidad busstur visar Artscape-konst

      Årets kulturnatt har street art som tema, och kronan på verket är en guidad busstur i Karlstad som visar de väggar som målats under gatukonstfestivalen Artscape.

      Har flyttat efter pulsen

      Handelskammaren Värmland är en av många verksamheter som nu har flyttat ut till nybyggda lokaler i Inre hamn.
      – Här har vi fått lokaler som täcker våra behov mycket bättre och med mer puls, säger deras VD, Frida Johansson.

      Hjul och kul rullar in

      Den 17 september fylls Hammarö arena till bristningsgränsen med fritidsaktiviteter då Hjul och kul rullar in för fjärde året i rad.
      – Vi fyller hela arenan med aktiviteter. Det finns något för alla, säger Anna Bengtsson på Fritidsenheten.

      Firar tio år i föräldrarnas tjänst

      De senaste tio åren har Familjecentralen på Mörmo gård arrangerat föräldrautbildning inom det nationella initiativet KOMET, KOmmunikationsMETod. Söndag är sista ansökningsdagen för höstens omgång.

      Systrar driver unikt villakoncept

      Systrarna Liza Jacobsson och Linda Hallgren driver inredningsföretaget Heads and Tails. Nu har de startat ett, än så länge, unikt koncept i Karlstad. De köper upp hus och säljer dem senare nyrenoverade och färdiginredda. Här berättar de mer.