Senaste tidningen från KT
  • Prenumerera

    1. 4 mån, 258 kr
      6 mån, 365 kr
      12 mån, 621 kr
    2. Loading ...
    • 90 år av förändring i Mariebergsskogen

      MSkogen2515

      En utflyktsfilt är en utflyktsfilt även efter 90 år. Det är ett passande uttryck som fladdrar förbi när vi hälsar på i Mariebergsskogen som har bytt skepnad rejält sedan den invigdes i augusti 1925. Den har förändrats i takt med tiden och har lyckats fortsätta skapa starka minnen hos besökarna.
      Foto: MATS ZETTERBERG

      Möt midsommaren brudpar på Alsters herrgård

      I morgon står de där på trappan och säger ja till varandra, inför tusentals människor.
      Stina Hellström och Thomas Hansson upprätthåller den mångåriga traditionen att gifta sig under midsommarfirandet på Alsters Herrgård.
      Trenden går mot att fler par väljer att gifta sig. Och midsommarafton är en stor bröllopshelg – förra året valde 501 par att knyta hymens band just den högtidsdagen.
      Ett av alla midsommarbröllop sker på Alsters Herrgård – en tradition sedan över 30 år.

      Kvinnor med avtryck i Karlstads historia

      Namnen på 400 personer som är någorlunda kända och gjort insatser i Karlstads historia. Det har förre kulturchefen i Karlstad, Kjell Fredriksson, samlat i sin dator då han drömmer om att en Vem var vem-uppslagsbok ska bli verklighet. Vi har tittat närmare på några av de kvinnor som han tycker platsar i en sådan bok.

      Ole Bang tillbaka som Erik i Värmlänningarna

      Musikalartisten Ole Bang axlar återigen rollen som Erik i folklustspelet Värmlänningarna. Varje midsommarafton sedan 1953 har skådespelet satts upp i Ransäter.

      Vinflaska och bryne fynd vid utgrävning

      Det är mycket ovanligt att hitta flerhundraåriga glasflaskor i helt skick. Men just ett sådant fynd gjordes häromdagen vid de arkeologiska utgrävningarna som pågår vid Edsgatan.

      Kyrkans sommar på Hammarö har mycket musik

      Med öppna kapell och kyrkor, utställningar och mycket musik möter Hammarö församling sommaren 2015.

      Fullspäckat firande i midsommar

      För den som vill hitta på något på Midsommarafton finns traditionsenligt ett fullspäckat program i Karlstadstrakten. Här guidar vi dig bland midsommarbröllop och danser kring stången.

      Pappan sådde fröet till museet

      Det är en telegrafkommissarie som gett Lignellsgatan dess namn, Esaias Lignell. Han var son till prästen Anders Lignell, riksdagsmannen och kulturpersonligheten som ordnade arkiv, skrev böcker om hemlandskapet Dalsland och samlade fornfynd som skulle bli fröet till Värmlands museum.

      Cervera kommer till Mitticity

      Nu ska en del av foodcourten i Mitticitys markplan byggas över för att rymma en ny butik en trappa upp. Dessutom öppnar Cervera butik i Team Sportias tidigare lokal.

      Utlyser fototävling om naturområden

      Hur skulle du i bild beskriva Göteborgsudden, Nygårdskällan, Frödingleden? Det vill kommunen veta och har utlyst en fototävling inför kommande broschyrer om Karlstads vandringsleder och naturområden.

      Kom liljor och akvileja, kom rosor och salivia!

      Midsommar är det mest svenska vi har.
      Innan kristendomen kom till Sverige var den ljusa sommarnatten förknippad med offerfester och fruktsamhetsfrämjande saker.
      När sen Sverige blev kristet skulle det hedniska beteendet stävjas och istället knöts midsommar till Johannes Döpares ära den 24 juni. Sedan 1953 bestämdes att midsommarafton alltid ska firas på en fredag för att bättre passa in i arbetsveckan.
      Enligt tradition är både jul och midsommarnatten fylld av magi och övernaturliga väsen. På midsommarnatten har växtligheten särskilt magiska krafter. Att plocka sju sorters blommor och lägga under kudden är ett sätt att spå in i framtiden och drömma om sin tillkommande.
      Detta testade jag ett antal midsomrar i min ungdom och vaknade alltid med en söndersmulad rallaros eller ett hundkex, tryckt mot kinden och drömmen, den kom jag aldrig ihåg. För er som är singlar kan det vara värt ett försök, men för oss andra som har sin käresta på kudden bredvid, tror jag det kan uppfattas lite märkligt.
      Nu förtiden lägger jag mer energi på att sillen ska vara god, snapsen kall och att vi ska ha en skön dag med familj och vänner. Jag bor i Alster och här finns en stark tradition av firande på herrgården. Vi är några grannar som kör ungefär samma program sedan snart tjugo år. Några av oss går bort till Herrgården en sväng på förmiddagen. Det blir lite fika, dans kring stången och kanske få man en glimt av brudparet. På eftermiddagen samlas vi hos en av familjerna för lekar, kaffe, punsch och jordgubbstårta.
      Senare på kvällen kommer alla hem till oss och äter sill, tar en snaps, och sjunger en och annan Taubelåt. Grillen tänds och har vi vädret med oss kan natten bli riktigt lång. Eftersom jag börjar bli gammal och måste erkänna att jag är lite skrockfull, känner jag att jag behöver hitta något substitut till blommorna under kudden. I år har jag letat fram två gamla knep som kan vara värda att testa.
      Det sägs att man kan få hälsa genom att rulla sig naken i midsommardaggen. Vad tror ni om den? Nackdelen med den är att det kan bli lite kallt och se lite märkligt ut för en utomstående. Ett annat lite enklare och varmare alternativ är att spara blomsterkransen och lägga den i julbadet. Det är också en gammal tradition som sägs öka chansen att få vara frisk och stark under återstoden av vintern. Den kanske inte är så dum?
      Oavsett vilket av dessa två alternativ jag väljer så kommer jag fortsatt att ha mosade rallarosor och hundkex tryckta mot kroppen.
      Glad midsommar på er!

      Han gör De osynliga synliga!

      Man skulle kunna kalla Roy Jacobsens roman De osynliga för en bygderoman men det vore en oerhörd förenkling. Visserligen ingår i norsk litteraturhistoria en aldrig sinande ström av just bygderomaner, men det här är mycket mer. Det är en fantastisk episk roman skriven på ett vidunderligt vackert språk. Jag vill också framhålla den fina översättningen till svenska.
      På en liten ö vid kusten i Nordnorge lever sedan generationer familjen Barröy. Det är familjefadern Hans, hans hustru Maria och deras dotter Ingrid, romanens huvudperson. Där finns också Hans något utvecklingsstörda syster Barbro och deras far Martin.
      Klimatet är hårt och hela familjen deltar i det strävsamma arbetet som en självklarhet. Hans och Martin fiskar och plöjer de karga åkerlapparna. Kvinnorna knyter nät, skördar potatis, samlar och rensar ejderdun. Kvinnorna får knäböja i sina sysslor, männen jobbar stående. Traditioner är till för att följas. Alla möbler tillverkas på ön och det dröjer innan Barbro får en egen stol. Den drar hon sedan med sig utomhus för att sitta i solen och knyta och laga nät.
      Med sakkunnighet beskriver Roy Jacobsen de olika arbetsmomenten på ön och det är fascinerande att följa årstidernas sysslor. Allt tas tillvara, spillveden som drivit i land, tången som skördas. För att dryga ut inkomsterna fiskar Hans på Lofoten under de kallaste månaderna.
      När Ingrid är sju år början hon i skolan på en närliggande ö. En både plågsam och lärorik erfarenhet för det älskade ensambarnet. Ensambarn förblir hon dock inte så länge, för Barbro blir gravid med en vandrande stenarbetare från Sverige och föder en pojke, Lars.
      Historien utspelar sig mellan 1913 och 1928. Krigsåren är inte speciellt märkbara på ön. Livet är lika kämpigt och stormarna lika häftiga i krigstid som fredstid men lite nymodigheter tränger sig på. De svenska stenarbetarna bygger en rejäl kaj på ön och den kommer väl till pass när mjölkbåten börjar lägga till två gånger i veckan.
      Så småningom utökas befolkningen på ön med två barn. Ingrid har fått arbete som barnflicka hos fabriksägarens son på fastlandet. När fabriken går i konkurs försvinner plötsligt barnens föräldrar och Ingrid står ensam med ansvaret för två bortklemade rikemansbarn. Hon ser ingen annan lösning än att återvända hem till ön med barnen. Felix och Susanne inlemmas snabbt i familjen och får lära sig att delta i vardagsbestyren. Kanske sker övergången lite väl lättvindigt. Här framträder tydligt författarens klassperspektiv.
      Jag skulle länge kunna beskriva relationerna mellan dessa öbor som kommunicerar så sparsamt med ord men ändå känner och förstår varandra. Författaren beskriver dem så levande: den ordkarge och duglige Hans och hans kärlek till Maria, den retlige men kärleksfulle Martin som leker med sina barnbarn, den jordnära och starka Barbro som trots sitt handikapp finns där för barnen under det fasansfulla år då döden drabbar familjen.
      Jacobsen gestaltar detta på ett poetiskt språk som är så precist att inget ord känns överflödigt.
      Jag kan bara varmt rekommendera denna storartade roman och hoppas att Jacobsen kan tänka sig en fortsättning.

      En modernist

      Dörren till doktor Fritz Gruberleins mottagning slogs upp.
      – En god morgon till er alla, mitt svårt pinade herrskap!
      In i väntrummet spatserade en bullersamt skämtsam man i hög hatt, belåtet småskrattande. Han var av stadens många sprättar, skrudad i blå frack med hög nedvikt krage, gula åtsittande läderbyxor och ridstövlar. Mannens utstyrsel, doften av påkostad parfym och den högdragna blicken – allt röjde en person i goda omständigheter.
      Endast ansiktet föreföll alltför tidigt åldrat med sina slappa kinder och överläppen infallen i munhålan.
      Fyra patienter satt redan i väntan på behandling, vi befinner oss hos en av Wiens mer framstående tandläkare vid den här tiden. Nykomlingen ställde från sig hatten på en hylla, sedan slog han sig ner intill en spinkig figur i knäbyxor med silkesbroderier. Figuren satt vickande upp och ner på överkroppen medan händerna trummade nervöst på bordet intill. Huvudet var omlindat av en sidenschal i flera varv.
      Mannen i frack höll inte tillbaka sin nyfikenhet:
      – Tandvärk?
      Den andre rätade på sig och ett par stora ögon kom till synes, något utstående och blodsprängda av trötthet; större delen av ansiktet förblev dolt innanför schalen. Han nickade tankspritt, ovillig till samtal.
      – Kinden uppsvullen?
      Åter samma stumma instämmande.
      – Pulpit, sa frackmannen tvärsäkert. Djupt hål i tanden med varbildning i den inre mjukvävnaden…Men tappa för all del inte modet! Doktor Gruberlein kommer att kurera er. Ingreppet görs enligt Fauchards metod: först förstorar han hålet med en fil eller handborr. Sen kör han in en glödgad strumpsticka i tanden så att de sjuka vätskorna töms ut. Och nu släpper smärtan. Doktorn rengör hålet med en bomullstampong doppad i nejlikeolja och sprit. Sedan pressar han in tunna skivor av bly eller tenn i hålet. När metallen stelnat kan min herre glädja sig åt en plombering som håller för flera år framöver…
      Mannen i frack hade talat något sluddrande men belåten med att få briljera med sina kunskaper.
      – Själv slapp jag all värk i och med att doktorn drog ut de sista tänderna i överkäken, fortsatte han pratsamt. Här är jag nu tillbaka för att få de nya porslinständerna insatta. Sen kan jag då äntligen visa mej för folk igen! Och tugga maten, Gud vare tack och lov…
      Mannen med schalen hade suttit i egna tankar, knattrande rytmiskt med fingrarna på bordsskivan. Ibland kom det som en nynnande jämmer inifrån varven av siden…
      Mannen i frack lutade sig närmare.
      – Hur är det fatt, ni är bestämt riktigt illa däran!
      Mannen inuti schalen talade äntligen, med viss skärpa dessutom.
      – Jag komponerar!
      – Det trodde jag man gjorde med penna och notpapper.
      – Inte jag. Jag komponerar allting färdigt i huvudet. Nerskrivningen på notpapper får vänta till nån dag när jag har tid.
      – Förlåt, hur var namnet?
      – Osmin.
      – Säj mej uppriktigt, herr Osmin, finns det verkligen pengar att tjäna som komponist?
      – Till och från.
      – Ni känner händelsevis inte en kollega till er, Mozart? Jag frågar, för min fru lyckades övertala mej att följa med till National-Hoftheater i morrn kväll. Dom ger hans senaste opera där, Don Giovanni. Det lär ska vara en tung och dyster historia. På slutet öppnar sig golvet under Giovanni, och med ett fasaväckande vrål störtar han ner i helvetet! Har ni hört på maken! Helvetesmusik som underhållning! Som hade vi inte nog av kriget mor turkarna! Nej, vår förr så omhuldade herr Mozart skriver numera för modernt för min smak. På tok för mycket noter. Stämvävar så komplicerade att inte Hin Onde själv kan reda ut dem. Att inte tala om dessa symfonier och stråkkvartetter… en del av dem med dissonanser så att det ilar i de få äkta tänder jag har kvar! Så vad menar karln?! När det är menuetter att dansa till vi behöver, och glada trudelutter till maten. Bjud oss gärna på lite lättsmält taffelmusik medan vi dinerar, men bespara oss d-mollkonserterna och c-mollmässorna…Får det lov att vara en pris snus?
      Patienten i sidenschal gjorde en avvärjande handrörelse. I samma ögonblick öppnades dörren till behandlingsrummet, och där stod tandläkare Gruberlein med uppkavlade skjortärmar. Han bugade och strök samtidigt av händerna på sitt skyddsförkläde som var nerstänkt med fläckar av färskt blod.
      Sedan skyndar han fram till mannen i schal, hjälper honom aktningsfullt på fötter och lägger handen beskyddande om hans axel.
      – Ach, mein lieber Meister! Låt oss genast göra något åt tandvärken, bäste herr Mozart!
      Så snart doktorn stängt dörren om sin patient for frackmannen upp från sin plats.
      – Vad hör jag! Mozart!! Men han presenterade sig ju som Osmin!
      En av de väntade i rummet var en äldre man i peruk.
      – Men Mozart är som alla vet en spjuver, sa han med ett leende. Jag tror vår Wolfgang Amade’ behagade skämta en aning med er. Osmin är namnet på den bas-sjungande skurken i hans opera Enleveringen ur Seraljen.
      Mannen i frack strödde snus på pekfingret och drog ljudligt in strängen i näsan. Sedan stängde han locket på snusdosan med en förargad smäll.
      – Fördömt retsam figur! .. Jobevars, fasligt populär på sjuttiotalet, men idag vänder publiken honom ryggen. Han lär ska hanka sig fram på lån. För resten, ni har kanske hört hur det gick till när Mozart fick sluta sin tjänst som konsertmästare vid ärkebiskopens hov i Saltzburg. Förmedelst en spark i ändan, mina herrar. Pang! Ska ha verkställts med betydande eftertryck av en greve Arco, sannolikt på direkt order från ärkebiskop Colloredo. Haha! Själv skulle jag säja, att vill man lyckas som musiker nuförtiden ska man nog vårda sej om att stryka oss wienare medhårs. Annars kommer det att gå med herr Mozart som med andra som envisas med att skriva över huvudet på folk: han får göra sällskap med Don Giovanni ner genom golvet och försvinner sedan för all framtid i glömska, hahaha…

      En levande flygplats

      Efter det regnigaste maj på 50 år har vi nu mötts av ett varmare juni. Imorgon väntar midsommarafton och efter helgen stundar för många den efterlängtade semestern. En del av semester är att resa och även ett sådant dåligt väder som maj bjöd på, är något som får många att längta efter solen och värmen. Detta har tydligt märkts på Karlstad Airport.
      Karlstad Airport är vår snabbaste väg ut i Europa och världen. Att denna finns att tillgå är av stor betydelse för hela vår region. Att företagare och individer snabbt kan ta sig ut på kontinenten när så önskas är en av grundpelarna för ökad tillväxt i Karlstad med omnejd. Företagen behöver känna tryggheten av att det finns fungerande kommunikationsmedel. Till detta hör även en flygplats.
      Under den gångna veckan beslutades det att Karlstad Airports verksamhet ska ses som en verksamhet av allmänt ekonomiskt intresse, en SGEI-klassning på EU-språk. I utbyte mot att verksamheten åtar sig att genomföra ett antal punkter går kommunen in och täcker upp verksamhetens eventuella underskott. Detta gäller dock endast den delen av verksamheten som berörs av åtagandet. Helt enligt gällande EU-regler.
      I praktiken innebär detta att Karlstad Airport under de kommande åren har en mer stabil grund att stå på, där kollektivtrafik i luften värderas som lika nyttigt gemensamt åtagande som buss och tåg. Då kan flygplatsen satsa på välfungerande verksamhet utan att känna pressen av akuta nedläggningshot. I förlängningen innebär detta en ökad möjlighet för tillväxt i regionen då företagare kan räkna med att flygplatsverksamheten kommer finns kvar och fortsätta drivas.
      Det är inte bara företagarna som drar nytta av Karlstad Airports utbud, utan även resesugna individer överlag. I april ökade Airports passagerarsiffror med 27 procent, gentemot samma månad föregående år. För maj var ökningen till och med ännu högre och var då hela 51 procent jämfört med maj 2014. Här bidrog med stor sannolikhet det väder som rådde under nämnda månad, vilket i sig inte behöver vara något negativt. Om den här trenden håller i sig även över sommaren ska bli spännande att se. Vad som dock är klart och tydligt är att utvecklingen går åt rätt håll.
      Sedan flygplatsen gick över från statligt, genom Swedavia, till kommunalt styre har verksamheten utvecklats avsevärt. Ökade charterdestinationer, ökade inrikesavgångar samt nya reguljära utrikeslinjer är några av skillnaderna som går att se. En högst önskvärd vidareutveckling vore dock möjligheten att ta bussen till flygplatsen på reguljär basis. Något som förhoppningsvis ligger högt upp på Karlstad Aiports fixar-lista.
      Flygplatsen har en nyckelroll i regionens utveckling och tillväxt och i och med beslutet i Karlstads kommunfullmäktige i veckan tryggas verksamhetens framtid. Något som ger stora möjligheter för Karlstad, dess företagare och dess invånare. Kollektivtrafik är bra, både på hjul, på räls och i luften.

      Glitter och glamour på årets studentbaler

      Studentbal på CCC

      Sola i Karlstad visade sig från sin rätta sida när gymnasieeleverna hade sina studentbaler. I vackra balklänningar och strikta kostymer tågade de över röda mattan in till CCC och årets baler.
      Foto: HP SKOGLUND