Senaste tidningen från KT
  • Prenumerera

    1. 4 mån, 129 kr (ord pris 258 kr)
      12 mån, 621 kr
    2. Loading ...
    • Poledance populär kvällskurs

      poledance

      Kursverksamheten i landet växer och numera går det att förkovra sig inom de allra flesta ämnen och intresseområden. Cirka två år tar det innan trenderna spridit sig från Stockholm till Karlstad.
      – Två säkra kort på kurser är alltid silversmide och jägarexamen. De är alltid fulla, över hela landet, säger Helena Vincent, marknads– och kommunikationsansvarig på Medborgarskolan.
      Foto: HP SKOGLUND

      Robin, 28 , är landets yngste skomakarmästare

      Robin Johansson är med sina snart 28 år den yngste medlemmen i skomakarmästareförbundet, en bransch som faktiskt går uppåt i den annars vikande centrumhandeln.
      Men så har Robin också tänkt nytt. Att laga skor räcker inte som inkomstkälla. Idag köper Karlstadsborna de brittiska, exklusiva herrskor han säljer i sådan omfattning att de står för nära hälften av omsättningen.

      Rally med shower på travbanan och torget

      Någon specialsträcka i skogarna runt Karlstad blir det inte under Rally Sweden 12-15 februari. Däremot på travbanan där det också bjuds spektakulär cross- och skotershow. På Stora torget blir det storbildskärm, eldshower och trolleri.

      ”Fru Bonds” farfar gav namn till Lövnäsväg

      Han var folkskollärare, kantor och klockare och en aktad bygdens man som hjälpte många. Emil Linder var också den siste att bebo gamla klockarbostaden, numera Hembygdsgården, på Lövnäs. Efter honom är Lindersvägen på Lövnäs uppkallad.

      Countryfestival flyttar till Karlstad

      Efter många år i Sunne har Indoor Country Music Festival nu flyttat till Karlstad. På fredag slås portarna upp Gustaf Fröding Hotell för en tvådagarsfestival med ett dussin bandframträdanden i countryns och bluegrassens tecken.

      Dansstudions 20 år har gått som en dans

      Dansstudion började med 80 elever och fem lärare. I dag har man vuxit till 900 elever och 20 lärare. Här berättar delägarna Ia Pettersson Testouri och Susanne Renck Kullgren om den 20-åriga vägen dit.

      Tomma lokaler vänds till nya möjligheter

      Fyra tomma lokaler oroar inte Mitticitys center manager Malin Hammar-Blomwall:
      – Jag ser möjligheter i vad vi kan ta in istället.

      Sexköp inte bara ett storstadsfenomen

      ”Somliga tror”, är en kampanj som ska göra alla mer medvetna om att det även förekommer köp av sexuella tjänster i Värmland. Det är den första av sitt slag i hela landet.

      Första spadtaget för Hagas nya hus med bostadsrätter

      50 av 65 lägenheter är redan sålda i huset som kommer att stå klart först om två år.
      Förra veckan togs första spadtaget i HSB:s nya bostadsrättsprojekt.

      Lämnar tvätten efter 57 år

      Nu har Lars Pålsson sålt Tvättbutiken på Fredsgatan och slutar i kemtvättbranschen efter 57 år.

      Oansvarigt förvaltande av pengar borde få stora konsekvenser

      Vart tar alla pengar vägen? Frågar du Sverigedemokraterna så är det invandrarnas fel, vänder du dig åt vänster så är skatterna alldeles för låga. Men med ett så pass högt skatteuttag som vi i Sverige, trots jobbskatteavdragen, fortsatt har så är det faktiskt en högst rimlig frågeställning.
      Det vi egentligen borde fundera på är hur vi ska kunna utvärdera en regerings politik och utkräva ansvar av beslutsfattarna. Om ett parti går till val på att de under kommande mandatperiod ska slarva bort många miljarder bör vi väljare inte bli upprörda om så också sker men i alla andra fall borde ett så oansvarigt förvaltande av våra gemensamma resurser få stora konsekvenser.
      Vi väljare kan inte rimligtvis förväntas ha detaljkunskap om alla stora infrastrukturprojekt som planeras eller möjlighet att nagelfara den förda ekonomiska politiken, vilket banar väg för vidlyftiga löften och populistiska utspel förklädda i en samhällsnyttig skrud. Alliansen såg detta och ifrågasatte i valrörelsen 2006 inte bara den dåvarande Socialdemokratiska regeringens förda ekonomiska politik utan också utnämningspolitiken och avsaknaden av både uppföljning och kontrollfunktioner. Alliansen argumenterade för en regelbunden granskning och uppföljning av politiken, beslut fattade mot bakgrund av forskning och en öppen och transparent rekrytering till de statliga toppjobben.
      För oss liberaler så är öppenhet och transparens i dessa processer central. Därför är det beklagligt att den nya regeringen aktivt rör sig i motsatt riktning. Här finns flera exempel där det mest graverande fallet är finansminister Magdalena Anderssons utspel mot det finanspolitiska rådet. Det finanspolitiska rådet är en myndighet som bildades av alliansen 2007 med uppgiften att göra en oberoende granskning av regeringens finanspolitik. Detta sker genom att rådet bedömer om den förda politiken är förenlig med långsiktigt hållbara finanser, om finanspolitiken ligger i linje med konjunkturutvecklingen, långsiktigt uthållig tillväxt och långsiktigt hållbar sysselsättning. Dessutom ska rådet granska kvaliteten i de underlag som regeringen baserar sina bedömningar på. Efter att ha mottagit kritik för såväl politiska förslag som offentliga uttalanden vill finansministern nu helt enkelt lägga ner det finanspolitiska rådet.
      Problemen uppstår i huvudsak när ideologin upphör att vara vägledande och istället blir till skygglappar. Två aktuella exempel är frysningen av Förbifart Stockholm som kostat oss skattebetalare hundratals miljoner kronor och cirkusen kring Bromma flygplats som lagt en brandfilt över planerade investeringar. Fallet med Förbifart Stockholm är speciellt på så vis att hela frysningen inte har någon möjlighet att åstadkomma något annat än att kosta pengar helt i onödan. Majoriteten för projektet är och har varit förkrossande. Dessvärre kan listan på pengaförstörande projekt göras mycket lång.
      Frågan kokar ner till om de ideologiska skygglapparna ska fördela våra gemensamma resurser genom kohandel bakom stängda dörrar eller inte. Botniabanan kom troligtvis till på ett sådant sätt och kostade enligt riksrevisionen 26 mdr kr att bygga. Hittills har samhället förlorat mer än 20 mdr kr på Botniabanan men trots detta så har regeringen redan lovat att under de närmaste åren bygga Norrbotniabanan, ett gigantiskt projekt med ännu sämre förutsättningar.
      Vi Karlstad- och Hammaröbor behöver dock inte åka till Stockholm eller Umeå för att ta del av det offentliga slöseriet. Det räcker med en tur till Vänerns strand där vi kan beskåda Vindpark Vänern eller någon av de i spåren av etanolsatsningen nedlagda mackarna på den värmländska landsbygden. Ur ett liberalt och demokratiskt perspektiv är det viktigt att en oberoende granskning av politiken görs och att dessa myndigheter inte kan påverkas (läs: läggas ner) av politiker vars förslag och löften inte tål en granskning. När löftena haglar och reformer ska sjösättas måste vi väljare sedan kunna följa upp utfallet och utkräva ansvar. I regeringsformen framgår att all offentlig makt utgår från folket och om det ska stämma så behöver vi oberoende fakta- och forskningsbaserade underlag för att kunna ställa våra politiker till svars.

      Kanske guld är silver och silver är guld

      E-mail, sms, chatt, facebook, fan och hans moster.
      Jag slår på datorn när jag kommer till jobbet på morgon och bortsett från resor och möten så är det där jag sitter. Fika har vi knappt tid med, men slänga käft via chatten eller sms det finns det alltid en minut över för.
      Samtidigt som det digitala bruset blir större och större så tenderar de riktiga samtalen att bli mindre och mindre.
      Tangentbordet på vår ipad, dator och telefon är vår röst.
      Det gamla ordspråket ”Att tala är silver – att tiga är guld” skulle i nutid lika gärna kunna vara ”Att tala är silver – att skriva är guld.
      Vi håller våra mobiler krampaktigt i handen och livet rasar om den tappas bort eller råkar vara urladdad. Men det är inte samtalet vi är rädda för att missa eller inte kunna ringa. Det är att inte vara tillgänglig, att inte kunna bekräfta och bli bekräftad, att inte vara uppdaterad på facebook, och att inte ha tillgång till sms och surf. Jag påstår inte att jag är bättre än någon annan, absolut inte, men jag tillhör en generation som klarade mig utan mobiltelefon i cirka 30 år och således inte får ett psykbryt bara för att jag råkat glömma den i bilen några timmar.
      Jag tycker att facebook är bra till mycket även om jag inte tillhör den skaran som uppdaterar min omvärld om varje surdegsbröd eller joggingtur jag gjort. Jag kan erkänna att jag med glädje är inloggad och läser vad andra har för sig och ibland skickar jag en kommentar eller en tumme upp, men jag är inte inne varje dag. ”Att tiga är guld” passar inte in när det gäller att ta avstånd från näthat, mobbing, rasism, fattigdom och andra orättvisor. Då ska vi höja våra röster. Däremot skulle det passa i många andra sammanhang där folk tydligen känner sig tvingade att tycka om precis allting och måste lägga ut verbala spyor till höger och vänster om vad andra gör och inte gör.
      Jag har cirka 400 vänner på facebook och det är jag så klart glad över. Det är enkelt att ställa frågor och snabbt få svar. Däremot är inte antalet vänner på facebook, ett mått på hur många riktiga, eller nära, vänner jag faktiskt har. Via facebook fick jag se att en vän från förr fyllde år. Jag fick ett infall och ringde upp och sjöng för honom. Han blev helt otroligt glad och berättade att han fått 194 grattis hälsningar på facebook, men att det bara vara jag förutom hans familj som hade ringt.
      I fredags var jag på afterwork. 1 100 personer var där! Det ger mig hopp om att det finns ett stort behov av att träffas på riktigt och inte bara skicka enradingar på nätet eller klicka i en ”tummen upp”.
      Personligen så tycker jag att facebook är brons, ringa är silver och mötas är guld.

      Hos socialsekreteraren

      En decembermorgon 1980 knackade det på dörren till socialsekreterare Hans Vidlunds kontor i Gävle. Utan att invänta svar steg en man i stickad röd stortröja in i rummet. Med sig förde mannen blötsnö som föll i klattar från keps, axlar och skägg och som smälte till små pölar på golvet.
      – Gomorron, hälsade han muntert. Ett sällsynt illvilligt väder, inte sant. Och ursäkta att jag stövlar in utan att ha bokat tid. I den delen bryter jag antagligen mot regelverket. Men allt har sin förklaring.
      Mannen bakom skrivbordet gjorde en stopprörelse med händerna.
      – Vänta nu lite, jag…
      – Låt mej få tala till punkt innan du låter kasta ut mej, avbröt besökaren. Saken är den, ser du, att min belägenhet tål inga dröjsmål. Jag råkar vara inflyttad till stan för bara tjugofem minuter sedan och befinner mej i ett tillstånd av akut misär. Där har du själva utgångspunkten. I själva verket har jag inte fått mej till livs ens en kopp kaffe efter att ha slirat fram halva natten genom snögloppet…
      Men nu står husvagnen parkerad i Stadsträdgården antingen det är tillåtet eller inte och min fru har äntligen somnat i framsätet efter att ha suttit och grälat på mig hela vägen från Tierp. Oss emellan har jag ett problem med Margot, frugan således. Helt klart. Några av mina konstnärsvänner beskärmar sig över att deras fruar inte ”förstår” dem. I den delen kan jag bara beklaga att min lagvigda är av ett annat virke. Margot ”förstår” mej bara alltför väl. I själva verket ser hon tvärs igenom mej som en skiktröntgenapparat. Sen beskriver hon mej hänsynslöst precis som jag är…
      Mannen bakom skrivbordet var till stora delar bortskymd av staplade personakter, fallbeskrivningar och utredningar. Han öppnade munnen för ett inpass men förekoms av tröjmannen.
      – Nu planerar jag att bli här i Gävle över vintern, ser du. Så du och jag kommer definitivt att ses en hel del framöver. Då är det inte mer än rätt och rimligt att jag tittar in och presenterar mej. Sven-Ivan Styhre var namnet. Multikonstnär och levnadsspecialist. Intet mänskligt är mej främmande, brukar jag säja, med undantag för fast anställning. Man är en orosande, vet du, och en farande sven. Ständiga uppbrott, full tank och så ut på vägarna. Finns inte en landsända söder om Byskeälven där jag inte skumpat fram med min husvagn och min kärring…
      Men som sagt, fast anställning kommer inte i fråga. Man drar sej fram ändå, vet du, på nåt konstigt vis drar man sej alltid fram. Huvudsaken, brukar jag säja, är att man har ett frimodigt lynne, ett något sånär rymligt samvete och bra vinterdäck…
      Vafan håller du på med bakom stolen hela tiden..?! Nåja, sak samma så länge du lyssnar…
      Så vad har jag för bakgrund, undrar du nog. Brokig får man säga. Tog aldrig studenten, sumpade mina relationer och lyckades skjuta mej i höften under rekrytutbildningen. Dom tog från mej bössan direkt och gav mej en kryckkäpp i stället, för att jag skulle ha något att försvara mej med, antar jag. Efter några år som kringkuskande konstnasare slog jag igenom som rabulist och provokatör här i Gävle.
      Dunder och brak! Du kan tro jag väcke allmänhetens motvilja med det anstötliga innehållet i mina happenings, som det hette på den tiden. Men tidningarna publicerade begärligt mina samhällsomstörtande angrepp på stadens styrelse och förvaltning. Med andra ord: jag blomstrade och gjorde mej ett namn…Men det var då det. Idag 1980 är klimatet ett annat. Det lönar sig inte längre att bråka. Problemet är den allt bifallande toleransen i våra dagar. Vi lever i en tid, fantamej, när en fördragsamhet utan gränser breder ut sig… Kort sagt: jag är inte längre förargelseväckande…
      Men hör du, det var klargörande att få diskutera med dej även om jag fortfarande inte begriper vad du gör bakom stolen hela tiden… Inte säger du mycket heller, men det är väl så du arbetar, människokännare som du är. Måste vara ett ruskigt yrke, ärligt talat… Men för att komma till kärnfrågan: hur mycket är Gävle kommun beredd att spendera i understöd åt en utblottad kulturarbetare? Tänk på att nu har dom höjt bensinpriset igen…
      – Jag tror vi måste rätta till ett litet misstag, sa mannen hade slagit sig ner i stolen bakom det stora arbetsbordet. Jag är här för att leverera en stol. Socialsekreteraren är på kurs men har beställt en ergonomisk arbetsstol eftersom han har problem med ryggen. Höll just på att justera ryggstödet när du kom. Men när jag hör dej lägga ut texten kan jag nästan garantera en ny framtid för dig här i Gävle… Som förargelseväckare, menar jag. Åtminstone här på Socialkontoret.

      Christian har skapat bil med Ringen som röd tråd

      Bilbyggare

      För några år sedan byggde Christian Sandelin på Rud om sin bil till en kopia från filmen 2 Fast 2 Furious. Ett annat genomgående tema är Smeagol i Sagan om ringen. Sedan dess har bilen hunnit bli uppmärksammad, utställd och prisbelönad flera gånger och dessutom ytterligare tillfixad.
      – Jag har alltid försökt bygga mina bilar med ett tema, säger han.
      Foto: MATS ZETTERBERG

      Folkvalda i Karlstad har föryngrats efter valet

      Det är ett generationsskifte bland landet politiskt valda där äldre lämnar plats för yngre. Den förändringen ser ut att även påverka Karlstads kommunfullmäktige som har genomgått en påtaglig föryngring efter valet 2014.
      – Där spelar Sverigedemokraternas framgångar in som relativt nytt parti, säger P.O. Norell, lektor i statsvetenskap på Karlstads universitet.