Senaste tidningen från KT
  • Prenumerera

    1. 4 mån, 129 kr (ord pris 258 kr)
      12 mån, 621 kr
    2. Loading ...
    • Tio års patrullerande för Vålbergs Nattögon ger resultat

      Nattögon

      Mellan fem och sex varv runt jorden. Så långt har Vålbergs Nattögon kört runt på nätterna för att avskräcka från inbrott, bilstölder och annat skumt. Nu firar den ideella föreningen tio år.
      Foto: EVA DAHL

      Mitticity-chef med inspiration från Asien

      Efter två år i Kina återvände Malin Hammar-Blomwall i våras till Karlstad och nya jobbet som center manager för Mitticity-gallerian. Hon vill satsa mer på event med inspiration från de stora asiatiska galleriorna.

      Fullt hus när vaccinering mot influensan startade

      I tisdags öppnade länets vårdcentraler sina portar för de som vill vaccinera sig mot säsongsinfluensan. Och det var många som hörsammat uppmaningen: På en dryg timme på vårdcentralen Gripen fick över 120 personer sprutan i armen.

      Höök som gav oss Mariebergsskogen

      Han tyckte så mycket om sin skog att han för allt i världen inte ville att den skulle bli nedhuggen. Därför skrev Conrad Höök en liten lapp som fick avgörande betydelse för Mariebergsskogens framtid.

      Among Souls toppar Värmlandstoppen

      I flera veckor har Karlstadsbandet Among Souls dominerat Värmlandstoppen i P4 Värmland med sin låt The Walk. En del av ett sammantaget riktigt bra år för bandet.
      – Jättekul att folk vill lyssna på oss, säger deras trummis, Erika Espino Colin.

      Nya C-kommunalrådet brinner för landsbygden

      En bra bit ute på landsbygden i norra Väse träffar vi Centerpartiets nya kommunalråd, Andreas Pettersson. Här berättar han hur den uppväxtmiljön fick honom att för tio år sedan bli politiker.

      Här har konstnärer utvecklats i 40 år

      Den 9 januari 1974 skedde något som skulle komma att få stor betydelse för konstlivet på Hammarö. Man startade en egen konstförening som nu summerar de 40 åren med en jubileumsutställning.

      Nya regler för hur man hanterar våld i nära relationer

      Den här månaden införde Socialstyrelsen nya regler för hur man ska hjälpa personer som är utsatta för våld i nära relationer. En genomgående förändring är att de utsatta barnen får ett tydligare fokus.
      – Det tycker jag är väldigt viktigt. Det är något vi har efterfrågat länge, säger Marianne Dahlberg, ordförande i Kvinnojouren Alla Kvinnors Hus i Karlstad.

      Region Värmland ska ta över Värmlandsmontern

      Anita Andersson i Värmländska författarskapet vill trappa ner sitt engagemang som mässgeneral för Värmlandsmontern på Bokmässan i Göteborg. Därför tas den från 2016 över av Region Värmland.

      Waynes Coffee blev bäst i Rosa Bandet

      Waynes Coffee i Mitticity i Karlstad drog in mest pengar till Rosa Bandet av alla i kaffekedjan. Därmed får man åka till galan i Stockholm 28 oktober.

      Nato-frågan är alltid aktuell

      I skrivande stund har den svenska försvarsmakten ägnat tre dygn åt en militär spaningsinsats i Stockholms skärgård. Officiellt heter det att ett spaningsuppdrag genomförs, enligt media är det jakt på en rysk ubåt eller miniubåt. Oavsett vad det är så vet vi en sak. Det är nya tider som råder och det säkerhetspolitiska läget har klart försämrats de senaste åren.
      Detta är inte första gången misstänkt utländsk aktivitet pågår, eller påstås pågå, längs med den svenska kusten. 1981 inträffade ubåtsjakten i Hårsfjärden. 1983 sprängdes minor i vattnet norr om Luleå, helikoptrar letade utanför Sundsvalls kust och i Karlskrona släpptes sjunkbomber i hamnen. Allt i jakten på främmande makters ubåtar.
      Den mest kända av 80-talets ubåtsincidenter är dock historien kring U 137. Den sovjetiska ubåten som i oktober 1981 gick på grund utanför Karlskrona och som även visade sig vara bestyckad med kärnvapen. Händelsen ledde till en diplomatisk kris på högsta nivå mellan regimen i Moskva och den svenska regeringen. Men detta var då, för över trettio år sedan.
      Sedan dess har Berlinmuren fallit, EU-samarbetet ökat och den ryska björnen gått i ide. Men ponera att den vintern som björnen sover sig igenom nu går mot vår. Fram till 2020 ska det ryska försvaret rustas upp för en summa motsvarande 4 700 miljarder kronor. Tidigare i vår invaderade Vladimir Putins arméer Ukraina och annekterade Krim. Och på kort tid har ryskt stridsflyg kränkt det svenska flygrummet vid flertalet tillfällen. Om detta tyder på att björnen är på väg att vakna, eller bara sträcker lite på sig för att sedan åter somna om, går inte att säga. Vad som däremot går att fundera kring är, vilket försvar ska vi sträva efter att ha om det visar sig att vintern snart är över.
      Idag lägger Sverige 1,5 procent av statsbudgeten på försvaret. Detta är en halvering gentemot 80-talet. Detta går inte att specifikt beskylla vare sig nuvarande eller föregående regering för, då både varit med och bidragit till nedskärningarna i försvaret. Skillnaden nu är dock att det i regeringsställning finns ett parti som vill ställa om försvaret till ett icke militärt sådant. Trots rådande situation och den senaste tidens händelser så ser inte Miljöparitet någon anledning till förändring.
      Om Putin skulle få för sig att göra verklighet av sina fantasier om ett återskapande av det ryska imperiet så utgör Sverige en strategiskt viktig punkt och denna måste vi kunna försvara. Vi kommer aldrig att kunna mäta oss med Rysslands arméer. Vad Sverige däremot kan, och borde göra, är att stärka anslagen till försvaret så att de når upp till Nato:s krav. När detta är gjort bör regeringen omvärdera sin inställning till ett medlemskap.
      Ett medlemskap i Nato handlar inte bara om vår egen säkerhet. Det handlar även om en vilja att visa solidaritet och ställa upp för sina grannländer om situationen så skulle kräva. Förhoppningsvis så inträffar inte sådana situationer, men om de gör det, vill vi då stå utanför eller inte.

      Historieberättarna

      I min förra krönika skrev jag om människor som kom till min föräldragård, när jag var liten pojke. Det hände verkligen mycket i vuxenvärlden på gården, som jag på ett naturligt sätt upplevde.
      Den kanske största saken som hände var något som jag var för liten att minnas. I maj 1940 kom till vår gård en trupp västgötar och deras hästar. Det var bondpojkar mest som nu blivit mobiliserade på grund av den tyska ockupationen av Norge. Många av dem hade egna barn därhemma. En liten gosse på 1,5 år var nästan lika populär som den unga, vackra pigan.
      Många år efteråt kom dessa män åter till mitt föräldrahem och visade hustru och barn hur de haft det några vårmånader 1940. Varje jul utbytte några av dem julkort med oss så länge min far levde.
      En alldeles speciell besöksgrupp var historieberättarna – ja, jag har inget bättre namn. En var kusin till min far och i vida kretsar känd för sina historier. Han blev intervjuad i radio av Lars Madsén och idag finns en cd, där han berättar historier. När dessa historieberättare kom på besök, var det bara att sluta jobba, sätta på kitteln och sätta sig vid bordet och lyssna.
      En av dessa historieberättare var också resande i trikåkläder. Han var en bygdens son, men bosatt i Karlstad och åkte årligen runt och berättade historier och sålde trikåkläder för Sjöbloms, tror jag. Far köpte alla sina underkläder av honom. Tjocka, fina undertröjor och fina långkalsonger. Hur varmt det än var så hade far alltid långkalsonger.
      I bland dök det upp lite mer udda besökare. Sådana som i dag kallas resandefolket som vi kallade något annat. Någon gång också de som i dag kallas romer. Mamma hade alltid någon höna som tappat värpförmågan som donerades. Sedan var det någon mjölkflaska som lämnades till förtenning. Kanske också några knivar som skulle få eggen förbättrad.
      En sommar hände något speciellt i bygden. Det kom arkeologer till en annan granngård för att gräva ut ett järnåldersfält. Vi var där flera gånger, far och jag. Arkeologerna var folkbildare och berättade gärna för oss vad de hittat.
      För far och mig var det här med järnåldersgravar lite speciellt och känsligt. När man hade grävt grunden för den nya ladugården hemma, hade man satt spaden i en kruka. Jag var inte så gammal, när jag fick höra om denna hemlighet. Alla skärvor låg i en påse. Inget hade sagts om det hela till någon lagens företrädare.
      Nu är väl det hela mer än preskriberat. Jag tjusas lite av tanken att veta att människor bott på min gård redan på järnåldern. Vad hände med påsen med skärvorna? Jo, den lämnade far till hembygdsföreningen. ”Du ska inte behöva ansvara för vad vi gjorde 1910”, sa han.

      Brasilien igen!

      Nu har jag faktiskt läst två av de brasilianska böckerna som jag så lättsinnigt flaggade för i senaste bokpratet, Vanessa Bárbaras Salladsnätter och Daniel Galeras Med blod i skägget.
      Den ena fick mig att tänka på försäljningssuccén En man som heter Ove av Fredrik Backman, den andra är mer filosofisk, oerhört välskriven och lämnar lång eftersmak.
      I en liten stad där de smala gatorna klättrar upp för bergssluttningen sitter den nyblivne änklingen Otto. Han och Ada hade levt lyckliga under ett långt liv och blivit alltmer lika varandra, åtminstone till utseendet. Båda var kortklippta, magra och tyckte om blomkål. Där upphörde emellertid likheterna. Medan Ada var livlig och mycket social och visste allt om grannarna var Otto tillbakadragen, tystlåten, ja nästan lite folkskygg. Och nu sitter han där med en filt över knäna och väntar på att dagarna ska gå. Grannarna bekymrar sig för honom men de har annat att tänka på. De delar på en hemlighet och Otto misstänker att Ada också kände till den.
      Jag kan inte säga att miljön är särskilt brasiliansk. Ada och Otto är inte typiskt brasilianska namn och tulpanerna som Ada odlar i sin förvildade trädgård har jag aldrig sett i Brasilien. Inte heller känns det färgstarka persongalleriet typiskt brasilianskt även om apoteksbiträdet Nicos intresse för mediciners biverkningar känns ganska autentisk. Nej, författaren erkände under bokmässan att det rör sig om en påhittad stad med påhittade invånare.
      Boken är en humoristisk och välskriven skröna. Särskilt gillade jag samhörigheten mellan de två gamla makarna så olika och ändå så fästa vid varandra.
      Med blod i skägget är fascinerande, välskriven och välöversatt! Här är miljön en badort i södra Brasilien där årstiderna och miljön är tydligt angivna. Till Garopaba kommer en ung man. Hans far har just begått självmord. Kanske är det för att sörja honom som den unge mannen beslutar slå sig ner där, kanske är det andra sorger som tynger honom. Kanske är det en kärlekshistoria. Dessutom känner huvudpersonen ett inre tvång att ta reda på vad som hände hans farfar som fyrtio år tidigare mördats i just denna stad.
      Som sällskap har han Beta, faderns älskade hund som han lovat fadern att låta avliva men i stället behållit.
      Boken är en tät skildring med många bottnar. Det handlar om sökande efter kärlek, efter livets mening. Rent fysiskt är det ett sökande efter igenkännande. Huvudpersonen lider av en neurologisk sjukdom som gör att han inte kan känna igen ansikten.
      Författaren låter språket måla skeenden. Det blir tätt med långa meningar staplade på varandra utan andningspauser när tempot accelererar och luftigare, långsammare, när tempot är lugnt.
      Det skulle krävas mycket mer utrymme för att beskriva denna rika roman av en av Brasiliens mest lovande unga författare. Läs den!

      Ryno gillar att bugga loss – på hjul

      rullstolsdans

      När sjukdomen MS gjorde Ryno Eriksson i Karlstad rullstolsburen trodde han med sorg i hjärtat att det var slutdansat. Men så fick han Sara Nilsson som personlig assistent och vips är han ute på dansgolvet igen och buggar loss – på hjul!
      Foto: Sanna Emanuelsson

      Nya Coop Forum växer sakta fram på Bergvik

      I drygt en månad nu har Coop Forum på Bergvik varit under ombyggnad. Mycket återstår fortfarande, men sakta men säkert växer den nya butiken fram.