Senaste tidningen från KT
  • Prenumerera

    1. 4 mån, 258 kr
      6 mån, 365 kr
      12 mån, 621 kr
    2. Loading ...
    • En tidsresa till vikingarnas liv

      Vikingar3015

      Vikingarna hade kanske inte horn på huvudet, men båtar kunde de bygga. Skeppet Glad av Gillberga tog tre år att bygga och ligger förtöjd vid Vikinga- centret i Nysäter, en trakt som är full av minnen från tiden då vikingar bodde här.
      Foto: THERESE THORÉN

      Seniorrabatter erbjuds inom många områden

      Under våren 2011 utsågs Karlstad till Värmlands seniorvänligaste kommun av Sveriges pensionärsförbund, SPF. En av anledningarna var lunchrabatterna. I dag erbjuds seniorrabatter inom en rad olika områden.

      Infopoint ska ge service åt turisterna i Karlstad

      För att underlätta för turister att få tag i foldrar och annat om Karlstad två nya informationspunkter, Infopoint, öppnats. Det är i båtbussens bemannade kurer vid Slussvakten och vid Älvgatan.

      Inga hinder för stora för Karlstad parkour academy

      Parkour är en träningsmetod vars popularitet ständigt ökar. Detta har resulterat i att föreningen Karlstad parkour academy skaffat större lokal på Örsholmen.

      Bollarna i rullning på Skoghalls bangolf

      Säsongen är i full gång hos Skoghalls bangolfklubb. Nästa år har de varit verksamma i 40 år, och 2015 tycks bli ett av de bättre.
      – Sportmässigt är det ett av de bästa åren vi haft, säger Daniel Sjöö, en av klubbens eldsjälar.

      Värmlands första CVT-pedagog

      Lisa Svanström i Karlstad kan nu titulera sig Värmlands första CVT-pedagog. Vad är det? Jo, en sångteknik och pedagogik, som stärker kommunikationen mellan sångare och pedagog. Och, slår hon fast, alla kan lära sig att sjunga.

      Seminarierektor som skrev böcker för skolan

      Precis som kvartersnamnen på Marieberg har namnen Kastmansgatan och Kastmansplan anknytning till folkskoleseminariet i Karlstad.

      Moderskärlek och stark vänskap i sommarens lästips

      I Hönan som drömde om att flyga av Sun Mi Hwang berättar författaren om Hönan Knopp. Knopp vill inte vara en anonym höna i ett hönshus med hundratals andra värphönor som bara ska lägga ägg. Ägg som de inte får behålla och ruva på. Knopp vill så gärna ruva på ett ägg och få en kyckling. Genom nätväggarna i hönshuset kan hon se en akacia och följa dess skiftningar månad för månad. På gårdsplanen ser hon den stiliga tuppen promenera omkring och sprätta i komposthögen med sin höna. Knopp längtar ut. Hon vantrivs och slutar äta och värpa. Då lever man farligt!
      Knopp hamnar i dödsgropen på gården och hade det inte varit för gräsanden hade hon blivit tagen av vesslan.
      Nu börjar ett nytt liv för Knopp. Ett svårt liv, ett liv i frihet där många beslut måste tas, där hennes liv ständigt är i fara, men ett liv som också innebär stor lycka och fullkomning.
      Denna lilla pärla till allegori är lättläst och enkel som en kapitelbok för barn men den tar också upp livets stora frågor på ett alldeles underbart sätt. Den sydkoreanska författaren är professor i litteratur och har vunnit flera priser för sin roman.
      Av en händelse kom jag strax efteråt att läsa ytterligare en koreansk författare, som gavs ut i Sverige redan 2012 och vars tema påminner om den ovannämnda. Ta hand om min mor av Kyung-Sook Shin handlar om en försvunnen mamma. När hon och hennes gamle make skulle stiga på tunnelbanetåget i Seoul kom de ifrån varandra och kvinnan blev kvar på stationen. Under tiden de vuxna barnen söker efter sin dementa mor låter berättaren var och en ge sin version av modern och det visar sig att ingen av dem riktigt kände henne. Fram träder ett porträtt av en fantastisk kvinna och en uppoffrande mor. Romanen är så intressant uppbyggd och gripande att den är väl värd att uppmärksammas på nytt.
      Moderskärlek är i högsta grad ett tema i Ninni Schulmans fjärde deckare, Vår egen lilla hemlighet. Liksom i de tidigare böckerna har författaren orten Hagfors som centrum för sin berättelse och ännu en gång blir journalisten Magdalena Hansson indragen i händelseförloppet. Magdalena misstänker att en kompis till hennes son Nils blir misshandlad i hemmet och gör en orosanmälan. Strax efteråt försvinner socialsekreteraren som ska handlägga fallet. Ninni Schulman bygger upp en ständigt ökande spänning. Samtidigt skapar hon hinder i form av sjukdom, svartsjuka och missförstånd som försenar polisens arbete. Följderna blir katastrofala. Precis så kan det vara i verkligheten och här fick jag verkligen hjärtat i halsgropen. Jag hoppas att nästa bok, för det blir säkert flera böcker om Magdalena Hansson, blir lite mindre dramatisk!
      Mördarens apa av Jacob Wegelius vann förra årets Augustpris för bästa barn- och ungdomsbok. Det är en annorlunda äventyrsbok som kommer att kunna läsas i generationer och säkert roa även vuxna läsare. Gorillan Sally Jones kan nästan allt som en människa kan utom att tala. Hon är chiefen Henry Koskelas bästa vän och assistent på hans båt och när Koskela blir oskyldigt dömd och fängslad för mord i Lissabon gör hon allt för att rentvå sin vän. Under tiden får hon bo hos fadosångerskan Anna och som ersättning för kost och logi lär hon sig att laga instrument. På nätterna ger gorillan sig ut i Lissabon för att söka efter det påstådda mordoffret som hon skymtat i en mörk gränd. Ja, Sally Jones iver att få Koskela frikänd för henne ända till Indien. Det är spännande och lärorikt och så välskrivet – en tjock bok att frossa i under ett långt sommarlov.
      Oceanen vid vägens slut av Neil Gaiman är en bok som klassas som vuxenroman men också passar ungdomar. Säkert har många läst hans fantasyböcker Coraline och Kyrkogårdsboken och vet att de kan läsas och tolkas på flera nivåer. I Oceanen vid vägens slut återvänder en författare till sina barndomstrakter och medan han sitter och vilar sig vid en damm kommer minnena tillbaka. Minnet av den fyra år äldre flickan Lettie som offrade sitt liv för honom när han hotades av avgrundsmonster. Dog hon verkligen eller finns Lettie i en annan dimension? Och tänkte verkligen pappa dränka honom i badkaret den där gången? Barndomen är ingen skyddad värld hos Gaiman och om detta berättar han på en förtätad prosa som håller läsaren i ett skruvstäd.
      För flera år sedan läste jag en ungdomsbok som gjorde ett outplånligt intryck på mig. Det var Lois Lowrys Den utvalde. Nu har ytterligare en bok av Lowry översatts och den är väl värd att läsas, även om jag inte tycker att den når upp till Den utvalde. Blå tråd handlar också om ett samhälle som överlevt stora katastrofer. Folket lever på näst intill stenåldersnivå. Där finns ingen plats för handikappade och sjuka. De sätts ut på Fältet för att dö. Den handikappade flickan Kira får överleva för att hon har en värdefull talang hon kan brodera. Därför ska hon få laga de utsökta mönstren på Sångarens klädnad, den han bär när han årligen framför Sången om Undergången. Därför är hon lika viktig för de mäktiga i Väktarnas råd som Thomas snidaren som kan snida de tecken på Sångarens stav som hjälper honom att komma ihåg historien om Undergången.

      Vi har fört oss bakom ljuset

      Jag sitter framför en upplyst skärm och skriver när allting plötsligt blir svart. Strömavbrott. Man kan nästan notera en tryckförändring. Det är oklart om det beror på att ventilationssystemet lagt av eller att alla i byggnaden kollektivt dragit efter andan. Kanske en kombination.
      Det är i sådana här situationer man inser hur beroende vi blivit av elektricitet och digitala lösningar. Vi har blivit så vana vid att vara uppkopplade att vi inte vet hur vi ska bete oss när sladden dras ur. Vi är bättre på att hantera sociala medier än vi är på att hantera sociala situationer offline. Det kan nog vara nyttigt med ett strömavbrott då och då för att påminna oss om hur labilt vårt digitala korthus är. Vi kanske rent av borde ha schemalagda strömavbrott. För att vi ska bli mer förberedda.
      Jag finner mig själv sittande där. I den tryckande tystnaden. Med fingrarna svävande över tangentbordet. Försatta i stand by-läge. Blicken flackar över det som nyss var ett textdokument, men som nu är… ingenting. Ett vakuum. Jag tänker att jag lika gärna kan hämta lite kaffe i väntan på att strömmen vaknar till liv. Men i takt med att jag närmar mig kaffemaskinen inser jag att det inte blir något kaffe. Den släckta displayen på kaffemaskinen blir en smärtsam påminnelse om att maskiner kräver ström för att fungera. Fan.
      Jag gör en slags walk of shame genom den mörka korridoren. Den känns plötsligt längre än den gjorde på vägen dit. Hur tillät vi oss själva att bli så här? Vi har fört oss själva bakom ljuset. Vi tror att det digitala samhället är ett kontrollsamhälle till vår fördel. Att vi får bättre koll. Men det är bara en chimär. När ljusen släcks finns inte ett spår av kontroll.
      Under en period följde jag tv-serien Revolution. Den utspelar sig i ett framtida USA utan ström. Klockan har vridits tillbaka. Folket lever som bönder igen. En av karaktärerna brukade arbeta för Google och gjorde sig en rejäl hacka på det. Men nu har han plötsligt ingen tillgång till pengarna. Alla är på ruta noll. Det är en ögonöppnare. Vad skulle hända om strömmen inte återvände efter ett avbrott? Vad händer med en generation som förvarar sina familjebilder på USB-minnen i stället för i fysiska fotoalbum?
      Jag hinner inte fullfölja tanken innan lysrören börjar flimra. Strömmen är tillbaka. Men frågan fortsätter skava i huvudet. Tänk om strömmen inte kommer tillbaka nästa gång? Vad skulle vi göra i det läget? I stället för att stirra på en svart skärm med fingrarna i stand by-läge borde jag ha greppat ett anteckningsblock och skissat på en beredskapsplan.

      Till bildningens försvar

      Klyftorna ökar mellan stad och land. Utsatta kommuners förfall hängs ut i reportage i princip varje vecka. Landsbygden har hamnat i liknande utanförskap som förorterna menar vissa. Enligt omvärldsanalytiker på Kairos Future ligger storstäderna generellt elva år före små och medelstora kommuner. Människors attityd till saker och ting i exempelvis Malmö nu, är fallet i Säffle om elva år.
      Landsbygdspolitikens försvarare har alltid uppmärksammat det tekniska och fysiska gapet mellan landsbygd och stad. Bristande tillgång till serviceställen, datorer och bredband i allmänhet och gällande landsbygdens åldrande befolkning i synnerhet. Då ur perspektivet att landsbygdsbefolkningen ska skyddas, värnas och se till att förändringarna inte går för fort och sker i för stor omfattning. Har det funnits ett post- eller bankkontor i Molkom så ska det göra det för alltid. Eller nästan för alltid.
      Men framgången för landsbygden ligger snarare i det motsatta. Att omfamna förändring. Förmågan att använda nya tiders verktyg och finna lösningar som kompenserar för mindre arbetsmarknadsregion och perifera lägen ger möjligheter också imorgon. Men likväl som nya tiders verktyg behöver användas måste bosatta på landsbygden ha en modern, kunskapstörstande och förändringsbenägen attityd till framtiden. Inte klamra sig fast vid det som varit, ursäktandes att man är från Laxå.
      Det finns utmärkta exempel på där människor på landsbygden och i mindre tätorter tar saken i egna händer och har både mer modern attityd och är mer kompetenta gällande ny teknik än i gemen. Men inte sällan råder motsatsen. Smärtsamt tydligt blir detta i sommarens stora debatthärva mellan artisten Adam Tensta som försökt protestera mot TV4 och då anklagat en youtube-komiker från Grums som tidigare använt nedsättande ord.
      Grumskomikern förtjänar sannerligen kritik. Vad hon sagt och inte sagt tvista flertalet om då filmen där hon sagt kränkande saker inte finns kvar. Hennes uppsåt är oklart, men vad det verkar är hon ärlig i sin ursäkt och tänker, vad man förstår, inte göra om det. Utöver att ha använt kränkande ord använder hon utan tvekan även ett provokativt språkbruk rent allmänt.
      Särskilt bildad verkar hon uppenbarligen inte vara. Behöver inte handla om att komikern är från Grums, från vilken mindre kommun med utflyttningsproblematik och antipluggkultur och ingen är förvånad. Och det är också problemet. Kunskap och bildning kan antas inte stå särskilt högt i kurs. Just Grums råkar ligga i botten på var och varannan lista gällande kunskap och betyg.
      Adam Tenstas avsikt var att genom att lämna morgonsoffan kritisera TV4 för dubbelmoral med Grumskomikern som exempel. Men TV4 är ett företag och inte en person, som dessutom väljer att inte svara i någon större omfattning. Personer är alltid lättare att relatera till. Därför kom också ljuset och hatstormen att riktas mot denna enskilda individ istället för mot TV4. Kanske förutsåg Tensta inte denna vändning, men det har hur som helst blivit konsekvenserna av hans handlande och förtjänar kritik.
      Att vara obildad och komma från en håla är ingen ursäkt men kan möjligen vara en förklaring. Den viktigaste lärdomen att dra av allt detta är att inget är så viktigt som kunskap och bildning. Såväl kommuner som enskilda i utflyttningsbygder borde istället för att längta tillbaka till det gamla omfamna strukturomvandlingen och blicka in i framtiden. Skolan är nyckeln; höj lärarlönerna, inför tidigare betyg och uppvärdera kunskap och bildning. Att ställa högre krav är att bry sig.

      Hollandia – En ny ölhall med gamla anor

      hollandia team2
      Förra året stängde Restaurang Munken efter en tids ekonomiska svårigheter. Men nu har den anrika restaurangmiljön blivit hem åt nygamla ölhallen Hollandia.
      – Jag har drivit olika pubar i London så jag har plockat det bästa från alla, säger Anna Arnemar, en av ägarna.
      Med rötter som löper tillbaka till 1600-talet räknas lokalen Munken på västra torggatan som Karlstads äldsta byggnadsverk. I många år huserade här Restaurang Munken som gick i graven förra sommaren då ingen efterträdande ägare fanns. Det var i detta läge karlstadsbon Jörgen Arnemar kontaktade sin dotter Anna Arnemar i London och försökte få henne att anta utmaningen. Inledningsvis gick det inte så bra.

      Många förbud mot regelvidriga avlopp

      Enskilda avlopp med ingen eller bristfällig rening måste åtgärdas för att motverka övergödning av vattendrag och natur. Hittills har 296 fastigheter i Karlstads kommun inventerats av Miljöförvaltningen med resultatet att 192 fått förbud och fler kommer det att bli.
      I Karlstads kommun finns ett 50-tal sjöar och vattendrag av lite större storlek och flera av dem är övergödda. Jordbruket och bristfälliga enskilda avlopp bär en stor del av skulden, förklarar hälsoskyddsinspektör Linnea Broström. Hon arbetar med den pågående inventeringen av enskilda avlopp där man betar av område efter område på kommunens landsbygd.

      Götheborg i Karlstad

      Under tisdagseftermiddagen seglade äntligen ostindiefararen Götheborg in mot Wermlandskajen i yttre hamn. Med sina 58 meter i längd tycks hon nästan oändlig då hon sveper fram längs kajen.
      Det är inte varje dag världens största sjödugliga träskepp lägger till i Karlstad, vilket också betonas av kommunfullmäktiges ordförande Anders Knape.
      – Det är första gången, och frågan är om det händer igen. Så det är historiskt.

      Simskolebarnen trotsar vädret

      Simskolebarnen på Mörudden viker inte ner sig för ösregn och kulingvindar. Trots de två första dagarnas skräpväder hoppade de i vattnet för att lära sig flyta, ryggsimma, crawla och mycket annat.
      Nu är kommunens sommarsimskola i full gång vid de nya bryggorna på Mörudden. Här erbjuds alla barn från fem till elva år, gratis simskola i sommar. Responsen blev stor, 230 barn anmäldes och nu är de uppdelade i 18 grupper anpassade efter deras förmåga.
      Ställer in vid åska
      Vid vårt besök blåste det över nio sekundmeter och närmade sig styv kuling.
      – Ställa in? Nej, det gör vi bara vid åska, förklarar badmästare Helena Pakanen och instruerar därefter sin grupp som kan simma men nu ska lära sig simma längre, ryggsim och kanske testa att crawla.

      Nattklubben Jaguar förvandlas till konceptkrog

      I början av juni stod det klart att nattklubben Jaguar köps upp av Nöjesfabrikens ägare Peter Eriksson och Willi Schmidt. Därmed expanderar nöjesimperiet till gatan där resan började.
      – Det ska bli spännande att komma tillbaka till stan igen, säger Peter Eriksson.